Om att studera med småbarn.

Ibland får jag verkligen fundera på vad i hela fridens värld jag har gett mig in på. Det här med att studera med en ettåring och en fyraåring i huset är sannerligen inte alldeles lätt alla gånger. Vi kan ta den här natten som exempel. I vanliga fall är det inget trubbel med barnens sovande (jag hade aldrig begett mig in i studielivet om så var fallet). Men nu i natt hade både fan och hans kusiner invaderat min dotters kropp (det kan ha varit djävulen också) hon skrek som en besatt från och med fyra och någon timme framåt. Väckte Mannat. Väckte grannarna. Fick mig att tänka mina svartaste tankar. Lagom piggt studsade man iväg till skolan. Not so much. Cyklade hem som den vitaste zombie klockan 17.

Som om det inte räckte skrek hon hela kvällen också. Kastade saker omkring sig, bröt sönder en av mina favoritprylar, ritade på en stol och var allmänt odräg.. tvåårstrotsig. Jag skulle ju planera intervju och planera föreläsning, men HAHAHAHA. Vi kan kanske milt säga att jag ”inte hann”. Håhå. Och det ser inte mycket bättre ut imorgon heller. Klockan tre borde jag både hämta på dagis och göra en intervju inne på torget. I det här skedet har jag ännu inte fått klarhet i hur min kloning skall gå till. Någon som vet?

Och så var det ju det att det är dagisfotografering imorgon (har vi ens något rent plagg?) och vi har tappat fotolapparna. Och att jag skall föreläsa på torsdag (NÄR skall jag ens hinna TÄNKA på det?) och presentera en artikel och gå på föräldramöte och gå på ett annat möte. Samtidigt.

Men ni vet ju hur vi brukar säga:

Har man tagit fan i båten får man se till att ro honom i land.

Och herrejävlar, snacka om svår träningsvärk av det här förbannade roendet.

25 reaktioner på ”Om att studera med småbarn.

  1. oi sheisse. Här skrev jag just ett gulligt inlägg om hur roligt det är med en intervju och hur hängiven den gör mig. Så läser jag detta och tänker what a different story. Hang in there! Hoppas att de löser sig med dagishämtningen (och djävulen).

    1. Haha, sheisse kan man verkligen tala om här! Skall försöka klura ut något bra recept på kloning tills imorgon. Var du glad över din hängivenhet!

  2. Känner igen det där.Har själv börjat studera i höst och vissa dagar vill man bara lägga sig ner på golvet och gråta,skrika o dra sig själv i håret o hoppas på att när man är klar har alla 5 ungarna lugnat ner sig, tror inte det skulle fungera 😉

  3. Jag pluggar och pendlar med ett barn, och tycker att det är skitjobbigt och fattar inte hur jag ska orka… Men din vardag just nu verkar totalt insane! Kämpa på, och glöm inte att andas och så!

    1. Har ingen betydelse fast han är hemma ned barnen tre dagar av fem denna vecka, han kan inte skriva mina artiklar och gå på mina föreläsningar. Eller kan han? Det kanske han kan! Bra tips!

  4. I know the feeling!! Trots jag bara har 1 barn men hon är strax under året och det gör mig mera dålig känsla som morsa att behöva lämna bort ett sådant litet barn på dagis. Känns som man just och just hålls vid vattenytan av alla skolprojekt som ska göras ( de görs ju då några timmar innan midnatt, väldigt seriösa svar får lärarna ta i min sömnyra) sen skrik på nätterna (så klart när man börjar tillbaka i skolan får ungen för sig att inte sova om nätterna) så e man lagomt måttligt road heela dagarna på skolan innan man åker iväg o hämtar o får umgås 3 ynka timmar innan läggdax 😦
    Så förstår situationen helt, just keep on fighting! 😉 med tiden, antar jag.
    Kan man inte få önska sig 30 timmars dygn till julklapp månne? 😉

  5. Ah, vet precis! :/ Har haft en kaotisk dag med fyra ungar som har varit sååå vilda. Maken har haft en lång dag på jobbet o jag har kört hit o dit med barnen. Ja, och imorgon har jag första lektionerna i Patologi…men innan det skall jag köra hit o dit med barnen, fixa barnvakt åt dem och, och…lär väl vara död imorgon 😉 Men som du säger ”har man….måste man se till att ro honom i land” 😉 Tsemppiä!! Du är inte ensam med det där<3

  6. Fina Linn. På torsdag kommer jag till Vasa. Jag leker hjärtans gärna med dina barn en stund på torsdag eller fredag ifall du behöver avlastas. Eller med dig om du behöver umgås. Hör av mig på torsdag då jag har min tidtabell. Puss på dig! Tur att du är bäst så du fixar det här.

  7. Lätt att vara efterklok, men det var ju inte så svårt att räkna ut hur det skulle bli. Vi har alla den vägen vandrat någon gång, antingen med heltidsjobb och barn eller studier och barn. Man får bita ihop och hoppas på bättre tider. Bästa tiden med barnen tyckte jag var när de gick i lågstadiet.
    Milea ska ändå inte behöva trotsa och skrika på nätterna. Kolla upp öronen för säkerhets skull.

  8. Shit låter tufft det här. Min flicka har gått igenom super jobbiga trotsperioder som nog började i 2-års åldern. Hon drömde mardrömmar när det var som värst. Skrek ibland jätte mycket på nätterna. Man fick inte röra henne, hon hade en tom blick å man kunde inte veta om hon sov eller var vaken. När det var som värst sprang hon omkring och härjade i lägenheten. Jätte jobbigt! Hon är nu 5½år och drömmer inte alls lika häftiga mardrömmar mer. Vi kunde helt klart se en koppling mellan dag och natt. Om dagen var jobbig med mycket trots fortsatte det på natten… Hoppas det lugnar ner sej hos er. Ni har gått igenom en stor omställning hela familjen med mycket nytt i höst. Som tur är det här en övergående fas även om det ibland e svårt att komma ihåg det 🙂

  9. Fan vad bra skrivet, kunde inte ha sagt det bättre själv. En dag kom jag två timmar för tidigt på jobb (började gråta när jag insåg det), och hade planerat in två möten samma klockslag. Allt pga tankspriddhet och för mycket att göra. VARFÖR ställer man det såhär för sig egentligen? Ibland vill jag bara skita i allt och stanna hemma igen.

  10. Och de där fotograferingslapparna.. Och alla andra lappar.
    Att de kan hetsa…
    Säger som Alfred till Lina ( i Emil): Ååå men de där tar vi å skiter i

  11. Tack, tack, tack, tack, tack! För att du är ärlig med hur det kan vara och jag inte behöver känna att jag är den enda i hela, hela världen som har ett barn som inte är bebis mera men som ändå skriker mitt i natten och väcker grannar och trotsar. Jag är ensam med en tvååring (snart tre) och studerar på heltid (och lite till) och det är så typiskt till exempel det där nattvaknandet och -skrikandet som kommer när en litens mamma varit stressad och en liten haft en omvälvande vardag (ingen skillnad att den är positivt omvälvande, blir ändå för mycket). Idag har vi förresten inspirerade av dej pysslat ihop en jättefin målartejp-fingerfärgs-tavla jag och tösen! Tack för tipset 😉

  12. Kolla öronen!! Hon verkar ju ha snuva i alla fall, och då blir det ju lätt också öroninflammation för de små. Symtomen kan ju vara lite diffusa (dåligt humör, tappad matlust) förutom det typiska ”vrålskrik mitt i natten”. För visst hade hon öroninflammation också senast du skrev om att hon skrek som besatt på natten?

  13. Jag upplever samma kaos och tidsbrist! Enda möjliga för mig just nu e att fixa allt skolarbete efter att N gått o lagt sig, dvs. efter klockan nie på kvällen då jag själv också helst av allt skulle gå o lägga mig…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.