Kvinnan som kunde tala om pengar.

Jag är nyfiken på er ekonomi – och nu menar jag inte alls i rena siffror, det fattar jag ju att är privat. Men sådär procentuellt, principiellt kanske du kunde berätta lite. Hur delar ni tex upp kostnader, är det den som förtjänar mer som betalar mer (och äger mer?), eller kör ni kristligt på allt, inkomster och utgifter? Har ni varsitt konto eller ett gemensamt? Pensionssparar ni? Vad tanker du om äktenskapsförord, kommer ni vilja ha sånt när/om ni gifter er?

Gränsfall i min comfort zone. Jag hade velat passa på den här, men eftersom Ebba, Blondinbella & Pingis säger att kvinnor måste prata mer privatekonomi, så KÖÖÖR jag (bör dock sägas att jag tycker att Economista-podden är den värsta smörjan jag har hört). Vår ekonomi är rätt så stabil. Vi äger lika mycket – och försöker dela på allt så rättvist som möjligt. Sami, som har jobbat heltid i över tio år, tjänar såklart oftast mer – då betalar han också mer. Men så där superstrikta är vi inte. Alla pengar är allas pengar (nu när jag jobbade heltid under sommaren kändes det plötsligt som om vi hade massor av överflödiga pengar – det löste vi snabbt med en vintersolsemester).

Vi har faktiskt skilda konton, men vi kunde lika gärna ha ett gemensamt. Spelar liksom ingen roll. I slutändan räknar vi med att det går jämt ut. Huvudsaken att lånet inte förfaller, bilen går framåt, barnen har kläder på kroppen, mat på bordet och att alla har ett bra liv. Man kunde säkert problematisera vår ekonomi en hel del (pensionsspara bättre, jobba mer, tänka över huslånet, spara mer, tänka på äktenskapsförord), men pengar är så sjukt ointressant. Jag kommer aldrig att bli någon Blondinbella. Jag är bara tacksam att vi kan och får leva det goda liv vi lever. Vi har det så himla bra så här.

Nå, vad säger ni om pengar? Sugen på att bli snorrik? Jag – not so much.

56 reaktioner till “Kvinnan som kunde tala om pengar.”

  1. Eftersom jag bor ensam, äger jag min egen bostad (eller banken då rättare sagt…). Betalar precis ALLT själv 🙂 surprise surprise 😀

    Sparar gör jag (i mån det går…) men inget pensionssparande, tror faktist det är onödigt. Lika bra duger sparkonto, e min åsikt.

    Gifter jag mig nångång, vill jag gärna ha äktenskapsförord.

    Pengar e bra ti ha å skit ti vara utan 🙂

    1. Nå, så är det. Bara för att jag har det bra ställt nu, så är jag ointresserad och naiv. Man borde kanske bädda för kommande svackor, för det är ju nog så prkls kökkigt att vara utan cash. Bra sparat, du!

  2. Visst skulle en lottovinst sitta fint men…
    Vi har gemensamt konto dit vi båda för över vår lön med undantag för nån hundralapp som vi sparar separat på varsitt konto varje månad. ALLA utgifter betalas från vårt gemensamma konto. Funkar fint för oss

    1. Skulle säkert funka fint här också, tror bara det handlar om lättja. Vi har helt enkelt inte oooooorkat gå till banken. På den nivån är den.

  3. Vi har äktenskapsförord, eftersom det blev en dyr läxa i mannens förra förhållande. Så om man äger större tillgångar, t.ex andel i släktgård, då man gifter sig så tycker jag absolut att man ska ha äktenskapsförord. Annars har vi både egna konton och ett gemensamt dit vi månatligen för över lika mycket var. Vi har bankkort till det kontot och handlar all mat och hemrelaterade saker från kontot. Gemensamma räkningar går också därifrån. Egna räkningar som telefon betalar vi från eget konto. Funkar verkligen smidigt. I nuläget tjänar vi ungefär lika mycket. Båda pensionssparar, men jag ser det mest som ett experiment, är inte alls övertygad om att jag kommer se röken av dessa pengar sen.

  4. Säger nog som du att pengar är så tråkigt. Men det skulle gärna få finnas i plånboken alltid när man öppnar den. Inte mycket men så man skulle klara sig. Det är det ultimata. Det var lite flummigt svar.

    1. Jag fattar bara inte till VAD jag skulle behöva mera pengar. Okej, jag skulle kanske kunna resa och göra lite huvudlösa projektexperiment, men jag vet inte – skulle det vara så mycket lyckligare?

  5. Min pojkvän tjänar typ dubbelt mera än jag, för jag jobbar endast deltid vid sidan om studierna. Han är smart o sparsam och använder nästan aldrig pengar till något onödigt. Jag impulsivshoppar ibland, men inte superofta, mest pengar går det till att pendla en gång i veckan till Vasa för att studera när jag bor i Tammerfors. Vi har ett gemensamt konto dit båda lägger in samma summa pengar en gång i mån och dom pengarna avänder vi till att betala hyran, alla gemensamma räkningar och t.ex. veterinär, djurmat osv för husdjuren. Efter att jag satt denhär summan på kontot, plus en del till vårt gemensamma bostadssparkonto (dit min pojkvän sätter dubbelt mera pga större inkomster), en viss summa på mitt eget sparkonto, har jag kvar endast typ 200e att leva på resten av mån (minus mina personliga räkningar, typ telefonräkning, tidningsbeställningar, Visa räkning osv.) vilket drar kontot till noll. Vi har bestämt att bara jag sköter mina egna räkningar och min andel av våra gemensamma utgifter så betalar min pojkvän resten, t.ex. all mat, de flesta gemensamma tågresor, uppköp till hemmet, mina egna uppköp bara han också tycker dom är viktiga 😀 Vi har talat om att ändra det så att han betalar mera av hyran så att jag sku ha mera pengar att sätta på mig själv istället för att betala precis hälften av hyran men ändå leva på hans pengar resten av mån. Men just nu går det bra för vi klarar oss finfint med det lilla vi har 🙂

    1. Spelar knappast någon roll HUR man fördelar under studieåren (för det är så jävla svårt ändå). Huvudsaken att man överlever och att båda är nöjda.

  6. vi betalar var och en våra egna räkningar. sen betalar jag det mesta som gäller barnen (kläder, försäkringar, dagisvagift eftersom jag har barnbidraget.) men är det större utgifter åt barnen ex de ska ha säsongskläder eller annat då är han också med och betalar, eller står för det fullt ut. sen betalar jag all mat (sällan han hinner med och handla!) och han nästan alla boendekostander eftersom han tjänar minst dubbelt mera än mig! vad gäller äktenskapsförord har vi sagt att då den dagen kommer skall vi göra ett. mest pga att vi har saker som inte är gemensamma och inte vill dela/ta av den andra bara för det skulle behövas enligt någon paragraf på papper! vi är måna och våra egna arv.

  7. Jag och min man har varit tillsammans sen vi var 19 och på den tiden ägde vi ju ingenting och sedan hade vi bara studieskulder en längre tid. Alltså inga sparkonton eller arv… Vi har alltid haft gemensam konto och tänker på familjen som ett företag: ibland är det mannen och ibland jag som förtjänar mera, men allt är gemensamt, hur skulle det inte vara det? Kan absolut inte tänka mig nåt annat sätt i VÅR familj. Men i andra situationer och andra familjer förstår jag det jättebra.

  8. Jag är faktiskt ganska sugen på att bli rik, men bara för att det är så roligt att arbeta och spara pengar som en skotsk ekorre för att sedan göra saker man drömt om. Exempelvis betala av huslånet och köpa en del av familjegården.

  9. Jag är riktigt intresserad av pengar fast jag knappt tjänar något alls för tillfället. Min man gör det däremot och vi har gemensam ekonomi. Pengar är en av de få saker som vi aldrig grälat om trots att jag är en sparare och han gärna skulle investera i mera grejor. Det funkar ändå på något sätt. Själv är jag supernoga på hur jag prioriterar, barnens behov, amorteringar och mat på bordet är prio ett. Alla räkningar betalas bort genast och det som blir över sparar vi. Är en riktig buffertmänniska.

  10. Vi har helt skild ekonomi. Jäkligt skönt faktiskt. Mat brukar vi betala varannan gång, och så brukar vi lyxa till det på respektives lönedag så att han kanske köper blommor till mig eller en present den 25. och jag bjuder på restaurang den 10. Så länge vi inte äger något ihop eller har barn kommer vi nog fortsätta så här. Känns så osexigt med matkonto 😀 men ifall vår livssituation ändras får vi tänka om, jag har högre lön för tillfället, men min arbetssituation ser lite osäker ut så får se hur vi löser det sedan om jag jobbar mindre.

  11. Min åsikt är att det är bäst är att ha alla pengar gemensamt. Varför inte? man delar ju viktigare i livet (barn, boende…) om nån sen har fikat en gång mer än den andre, so what? Jag tror inte man lägger sin älskade i graven och tänker ”du är skyldig mig 300 bucks”. Det tar ju bara massa tid att föra över från konton hit och dit. Vidare tycker jag att det är en fin egenskap i ett förhållande/äktenskap att kunna unna varandra utan att millimeterrättvisa måste råda. Och tänk så skönt när barnen är lite äldre att de slipper fråga ANTINGEN mamma eller pappa om pengar, det är ju annars som upplagt för relationstrixerier i familjen. Och vad gäller frågan om nån tjänar mycket mer än den andre så tänker jag att även sånt går upp och ner i livet och det blir inte lika känsligt om bådas pengar är bådas. Vad gäller äktenskapsförord så känns det som att man lovar betydligt mycket större saker än att tillgångarna blir gemensamma när man säger ”tahdon”. Folk kanske skulle fundera på att skriva lagbindande dokument på de sakerna istället så kanske fler äktenskap håller. Bra så. Tack för FANTASTISK blogg!

    1. Gemensamt är bäst för oss – och ja, gemensam ekonomi kan man ju ha, trots skilda konton. Spelar ingen roll vems kort som betalar. Bara det betalas.

  12. För tillfället är jag hemma med två små, men det är dags att söka arbete efter snart fyra år hemma. Min man tjänar ganska bra så det är enbart hans pengar vi lever på eftersom hemvårdsstödet inte räcker långt.
    Tyvärr är det så att jag har ganska dyr smak, älskar att shoppa snygga kläder till mig och barnen och handlar därför mer än jag borde. Ibland har jag till och med bett vänner om att ställa upp med sitt VISA när jag funnit ett plagg som jag känt att jag absolut måste ha, för att inte mannen skall flyga i taket. Jag försöker ändå vara lite smart och säljer på nätet stuff som jag inte längre vill ha. Så lottovinst:jatack!

  13. Jag jobbar deltid o han jobbar heltid, så vi har än så länge kört på att jag köper all mat o köper typ sånt som behövs inredningsmässigt (mindre grejer alltså, int nu ngo klädskåp..) o han betalar övriga räkningar o sånt. Vi bryr oss int så hurja mycket om hur mycket exakt den andra betalar o om det blir mer eller mindre, det funkar för oss o e sjukt skönt, så behöver ingendera stressa någo desto mer.

  14. Vi räknar allt in på varenda cent! Väldigt tur att vi har varandra då båda är lika snåla och noga! Ingen annan skulle orka med vårt räknande.

    Är det något den ena vill ha (t.ex. möbler eller elektronik), som den andra inte vill ha får man köpa det för egna pengar. Jag betalar t.ex. inte för den dyra internetuppkopplingen eftersom jag tycker det är onödigt att ha den snabbaste som finns att få tag på. Vi har ett gemensamt konto dit vi sätter in lika mycket pengar och använder till hushållsinköp, vederlag, el och vatten. Men vi har ändå noga gjort upp vad som får räknas till hushållsinköp beroende på om den andra använder det eller ej, t.ex. vissa apoteksprodukter, lyxbalsam, godis och öl går inte på hushållskassan.

    Vi är båda helt med på att man skall betala för sig själv, inte skulle ju jag vilja betala för hans slösande eller slappa livsstil om jag vore rikare än han. Sambon har alltid haft mer pengar och kommer antagligen alltid ha mer pengar än mig. Men jag vill vara en självständig ung dam på egna ben. Detta har dock vållat problem för mig.. Då jag studerade och studiestödet tog slut, eftersom jag hängt på universitet en tid innan jag började på yrkeshögskola, var jag inte berättigad till någon stödform överhuvudtaget eftersom sambon heltidsarbetade. Vi hade helt skilda ekonomier men ändå ”bestraffades” jag för att han var flitig skattebetalare (han skulle ju ha kunnat legat på soffan eller draigt ut på sina egna stuider). Vi båda tyckte det var orättvist att han skulle betala för mina dåliga val. Men enligt FPA är detta sambons uppgift och tydligen kan man betala tillbaka i natura eftersom FPA skämtade med mig då jag gnällde till dem och sa att jag ”kan ju krama sambon lite extra varje månad”. Men det löste sig då han började jobba på annan ort så jag kunde bo ensam.

    När vi skulle köpa gemensam bostad + renovera har jag blivit tvungen att låna pengar av sambon. Han vill inte betala mera för kalaset, men lånar gladeligen ut pengar åt mig på obegränsad tid, vilket passar mig perfekt. Jag får ju leva över mina tillgångar tills jag en dag (kanske) har råd att betala tillbaka. Vi har även kommit överens om att han skall kompensera pensionsbortfall som jag råkar ut för p.g.a. att jag är hemma med barnen. När jag är hemma med barnen delar vi bidrag och förvärvsinkomster 50-50. Pensionsbesparingar och försäkringar undviker vi, plöjer in allt i bostaden istället. Äktenskapsförord skulle vi ju absolut ha, men vi tycker förstås att det är onödigt dyrt med bröllop. Men framförallt tänker jag nu, att jag NU med barn och bekvämlighetssökandet, aldrig skulle våga leva tillsammans med någon som skulle vara t.o.m. fattigare än jag. Någon som kanske skulle leva på sjukpension och ha kreditskulder. Så kär skulle jag väl inte kunna vara?

    Långt. Men pengar är fascinerande!

    1. Det är så fascinerande med ekonomi! Något som kan upplevas som värsta mardrömmen för någon, kan vara ett supersystem för en annan. Det låter så otroooooligt jobbigt i min ögon, haha. Men sjukt bra för er!

  15. Jag betalar det jag tycker mig ha råd med per månad, försäkringar, vattenräkning och elräkning faller på mitt bord. Han sköter resten, huslån, bil, bensin. Det går ganska jämt ut, lämnar det över någon månad unnar vi oss något trevligt, eller sparar till solsemester. Barnbidraget går till everydaylife, blöjor och mat. Vi har separata konton men kunde lika gärna ha gemensamt. Fast känns ändå samtidigt skönt med eget konto, just ifall pengar lämnar över så kan jag kanske kosta på mig den där vinterjackan jag vill ha, utan att då känna att jag använder ”hans” pengar, fastän det nog är ”våra” pengar. Vi jobbar ju mot samma mål trots allt. Jag är dock mer slösa och han mer spara. Jag pensionssparar, han har sparkonto. Jag tänker mera nutid, han tänker mera framtid. Jag har lite mindre pengar, han har lite mera. Men det funkar. Jag är emot äktenskapsförord, för jag tycker lite redan då man antar det kommer misslyckas. Eller om jag dör, tycker jag alla gånger han ska få allt som varit mitt,vårt, oss. Och vice versa.

    1. Precis så är det för oss också. Alltså skilda konton men gemensam ekonomi. Jag vill också ändå ha mitt eget konto just för att jag då känner att jag kan unna mig själv någonting om det blir pengar över.

      Äktenskapsförord håller jag dock inte med om. Man måste ju vara realist också. Som du själv sa kan ju endera också dö, det vet man ju aldrig. Visst vill vi också att den andra ska få (nästan) allt. MEN som i vårt fall äger sambon ett lantbruk som funnits i familjen i generationer. Det är inte min gård att ärva om någonting skulle hända.

      1. Ja, kanske om vi hade något sådan som inte var min grej att ärva, kunde äktenskapsförord vara något att fundera på. Men nu har vi inte det, och å ser jag inte riktigt poängen med det. Sen om sambon skulle vara framgångsrik entrepenör och tjäna massor med pengar på sitt företag, så tycker jag mig ha rätt till det sen senare ifall han plötsligt går bort, eftersom tiden han satt ner på företaget inneburit tid borta från familjen osv, att vi kompromissat och samarbetat oss till hans framgång, även om min del i det hela haft annan karaktär.

  16. Vi gör som ni och har alltid gjort, även nu då vi är gifta. Enda skillnaden är att mannen äger bostaden helt själv (men nu spelar ju det ingen roll längre), eftersom vi köpte bostad då jag var 19. Dessutom ville vi spara ”första-egna-bostads-skatteavdraget” för min del till nästa boende. Mannen har jobbat heltid sen 2007-2008 nångång och jag har jobbat deltid och studerat heltid. Han har förstås tjänat mer och därmed också betalat mer, men vi har inte räknat på det. Nu när jag har jobbat heltid i snart ett och ett halvt år så har vi haft ganska likvärdiga inkomster och ja, det funkar bra helt enkelt. Skulle aldrig, aldrig, aldrig orka med ett förhållande där det ska vara jämnt fördelade kostnader hela tiden och det trots att jag är matematiker och älskar siffror 🙂

  17. Vi är ”bara” sambos. Jag tycker det är jobbigt att prata om pengar. Det känns… pinsamt? fult?. jag vet inte…Obekvämt helt enkelt.
    Vi har varsitt konto. Han äger huset (banken) betalar lån, inköp till gården. Jag sköter om maten o andra hushållsutgifter. Vi betalar egen bensin o bilkostnader .
    Jag har funderat på ett gemensamt konto, dit man sätter en summa varje månad, men jag har inte fått idén kläckt ännu.

    Eftersom vi inte har barn, förlovade, gifta så känns det lite mitt är mitt.

    Äktenskapsförord är lika jobbigt som pengar. Bra att ha skit ti va utan… typ ?

    1. Fast pengar ÄR inte pinsamt och fult, även om det är ointressant. Förr eller senare måste man ta den diskussionen. Man måste ju VETA hur vi ska ha det, liksom. Hur det ska funka.

    2. Jag har inget med saken att göra och tycker alla gör som de vill, men här ser jag en kvinnofälla lura: om det tar slut har han kvar huset och allt det eftersom det är hans, men du har inget eftersom dina pengar gått åt till mat som ni båda ätit. Rättvist?

  18. vi har gemensamt konto därifrån alla räkningar, huslån, vederlag osv dras, delar ungefär 50-50 ( vi har nästan exakt samma lön), får se hur vi löser det när jag blir mammaledig om ca 3 mån. har sparat så att vi ska kunna amortera på lånet men sambon kommer ju såklart att måsta lägga ut mera fyrk under tiden jag är hemma.
    Sen har jag ett eget sparkonto + att jag fondsparar ( är väldigt nojig över att stå utan pengar en vacker dag, drömmer om att köpa skog så jag har någonting som är ”värt” något och inte försvinner i inflationen 😉 ) min sambo sparar mejveterligen inte mycket, isåfall är det om han vill köpa något som jag inte tycker är nödvändigt men han inte kan leva utan, typ ny tv haha.
    Sen har vi varsitt brukskonto därifrån vi betalar allt annat löst, telefon, luncher, kläder osv. Jag är ganska noga med att båda ska betala lika för hus, bil osv men skulle aldrig ge upp mitt eget konto. Vill ha egna pengar att styra över!

  19. När vi flyttade senast gjorde vi en revidering. Innan det hade vi inga pengar för båda studerade. Dock gemensamt konto för studiestöd.
    Nu har vi 5 konton och alla är gemensamma. All lön kommer in på ett gemensamt konto som vi betalar räkningar från. Förutom detta har vi ett litet buffert sparkonto, ett stort ‘bostadssparkonto’ och ett visa-kortskonto. En viss summa förs över till respektive konto varje månad efter löning. Fördelningen mellan kontona är drygt en 1/4 till visa-kontot som täcker mat, bensin, kortare resor, shopping osv. Drygt 1/4 till sparkontona. Knappt 1/4 till kontot för räkningar varifrån hyra mm betalas. Vår bankkvinna var nöjd och vänlig då hon hjälpte oss att räkna ut och planera konton.
    På det här sättet har det varit lätt för oss att hålla koll på hur mycket vi spenderar varje månad. Om visakontot tömts vet vi att vi shoppat lite för mycket den månaden. Då försöker vi hålla igen nästa månad.
    Inför längre resor för vi över pengar från sparkontona.
    Vi har i grunden ganska lika stor lön för tillfället men det kommer att förändras med tiden. Det känns stabilt med gemensam ekonomi.
    Det finns ganska bra amerikanska hemsidor med tips kring hushållssparande och gemensam ekonomi. Tipsen med de olika kontona fick vi därifrån.

  20. Vi har ett gemensamt konto för löpande utgifter/räkningar, typ el, dagisavgift, tv, internet osv. Dit betalar vi in ungefär samma summa varje månad, ibland mer och ibland mindre. Vi har också ett gemensamt sparkonto dit han sätter 100€ i månaden och jag 70€. Kontot ska sedan betala den kommande avloppsreningsgrejen (?) som snart kommer som en ”lottovinst” till oss på landet utan kommunalteknik.
    Huslånet är delat 50/50, han har sitt snart betalt medan jag har kvar en hel del. Sparande och sånt sköter vi själva. Vi kör båda långt till jobbet och betalat bensin och allt som hör ihop med bilarna själv. Om vi samåker eller åker längre är det hans bil som gäller, och min får stå hemma och spara bensin… 😉
    Barnbidraget sparas till killens konto varje månad, det börjar bli en helt ok summa nu efter över 4 år.
    Vi har pengar så vi kan resa även om jag de senaste åren inte jobbat heltid. Vi försöker tänka att det är de små utgifterna som gör det, och satsar hellre på att resa istället för att slösa pengar på teknikprylar, märkeskläder och dyl.

  21. Pengar är svårt men intressant, vi har en hel drös med konton, ett gemensamt brukskonto varifrån allt till hem, barn och hushåll går, hit går också barnbidrag. Barnen har varsitt konto och så har vi ett gemensamt sparkonto varifrån överskott från brukskontot går. Så har vi förståss egna konton och sparar enskillt
    för pension osv.
    Detta ger oss full insyn och vi slipper tjafs om vem som betalat vad osv. som vi ibland gjorde när vi hade Linns system.Har även tagit kontakt med jurist för att klargöra vad som gäller för sambopar. Det är inte så enkelt som det låter, enligt jurisen vi pratade med så är de fulaste tvisterna nu mella sambopar som skiljer sig , gifta har mer koll på vad som är gemensamt och inte… kanske värt attt tänka på även om det är fintoch mysigt nu. Med alla papper i skick sover jag åtminnstone bättre om nätteran!

  22. Oj vad intressant att läsa om alla olika varianter! Vi har nog helt gemensam ekonomi. Visserligen har vi egna brukskonton och sparkonton men vi har båda tillgång till varandras och kan helt ogenerat flytta över pengar om det behövs. Vi tjänar olika mycket under olika perioder av livet och jag tänker nog att allt jämnar ut sig med tiden. Vi kommer båda att ha helt usel pension eftersom vi varit hemma så mycket, så just där kunde vi kanske planera lite bättre (men vi orkar inte. Tänker att det nog löser sig det också). Så länge vi har så vi klarar oss (huslån, mat och räkningar) känns det inte som om vi behöver bekymra oss särskilt mycket. Så då gör vi inte det.

  23. Vi är gifta, har äktenskapsförord, testamente skrivet, äger hemmet tillsammans men i olika stora delar, delar jämt på hushållsavgifter (vilket inkluderar dagstidning, försäkringar, boendeavgifter osv) genom att ha ett gemensamt kreditkort, äger bilen till lika delar och försöker dela jämnt på restaurangbesök och övriga utsvävningar.

  24. Vi är gifta. Jag är mammaledig och han jobbar heltid. Skilda konton. Jag betalar maten, mina räkningar, barnens och mina kläder medan han betalar hyra, bensin, el räkningar, försäkringar och sånt. Vi har inga lån ännu men sparar inför eventuellt husköp. Vi har inte skrivit äktenskapsförord men det borde kanske göras för mannen äger en hel del mer än mig.
    Vi har väl inte överdrivet med pengar (trots mammapengen som är SÅ hög…) men klarar oss helt bra. Mat på bordet, tak över huvudet, kläder på kroppen och en bil som hela familjen ryms att färdas säkert i.

  25. Jag och min sambo har likadant som ni! Separata konton – men ändå gemensamma pengar! Förut var det sambon som tjänade mest så han betalade flest räkningar så vi kunde leva, nu är det tvärtom. Vi spenderar så att vi klarar oss månadsvis, köper lite nöjen till alla familjemedlemmar och bryr oss riktigt inte om VEMS pengar och från VILKET konto vi tar pengarna ifrån.

    Jag har inte koll riktigt på äktenskapsförord men just nu känner jag att vi inte kommer behöva sådant direkt. Vi är inte ens gifta (ännu, allt inom sin tid). Kanske borde läsa mer om vad som gäller innan man tar sina beslut.

  26. Vi har helt egna konton. (Min inkomst 1/4 del av hans). Vi betalar våra egna räkningar och bilar. Huset äger vi 50/50. Maten betalar vi båda ganska lika. Han står däremot för hemförsäkringen,vatten och el. Och så har han betalt mera i husrenoveringen. Vore intressant att veta hur andra med stora inkomstskillnader gör. Tack för mycket givande BLOGG!

  27. Vi har alltid haft gemensam ekonomi, vi är ju en familj med två barn. Jag studerar, han jobbar så såklart skulle jag inte kunna bidra till mycket pengar men jag gör ju ändå mitt. För oss skulle det kännas skrämmande att vi inte delade på allt, som att tex behöva låna av sin sambo. Nå nej! Vi köper det som är nödvändigt och vill någon av oss ha något speciellt så frågar vi varandra ”Om lov” först, funkar toppen och har aldrig strulat till nåt.

  28. Vi har gemensam ekonomi men skilda konton, och så har vi haft det ända sen vi blev tillsammans. Nu är vi gifta och har två barn.
    Den som har haft mest pengar har betalat mest. Tex när mannen studerade och jag arbetade var det jag som stod för räkningarna och nu när jag är hemma med barnen är den han som betalar räkningarna. Det är oftast jag som storhandlar och köper saker till hemmet och kläder till baren. Och oftast han som handlar i veckorna.
    Det är jag som sköter ekonomin, och vi flyttar pengar mellan oss om och när det behövs. Det här har funkat utmärkt för oss och jag vet inte annars hur vi skulle ha gjort. Jag har även varit van hemifrån att mamma och pappa har haft ”en plånbok”.

  29. Andras ekonomi är betydligt mer intressant än egen! Inser jag ju nu efter att ha läst genom kommentarerna.
    Nå. Min man är den som arbetar och förtjänar i vårt hushåll, betalar bil, lån, sparfonder, mat, försäkringar, vatten, el osv… Så i princip lever vi på honom helt och hållet. Det jag förtjänar varje månad är bara tresiffrigt och räcker inte särskilt långt, så det är tur att jag är lite ”kniido”. Mina pengar går till mediciner, sjukhusbesök (diabetiker med ett utbränt år i bakfickan, så det blir ett par räkningar), böcker, kläder och också mat. Kort sagt är det som kommer från mitt konto till för välmående.
    Vi kör helt enkelt på att allt är vårt.

  30. För fem år sen i början av vårt förhållande när min partner flyttade efter mig till London och var jobblös i början blev det ofta gnabbas om pengar. Jag betalade allt och han kände att hans skuld på flera hundra pund bara växte och växte och ville till slut inte hitta på saker eftersom allt kostade så himla mycket. Vi bestämde att mina pengar är våra pengar och när han hittar jobb gör vi samma sak. Vi har endast ett gemensamt konto dit båda våra löner kommer in samt ett sparkonto. Jag shoppar mera kläder och f a s h i o n medan han köper mer teknik och fritidskläder. På de här fem åren har vi båda tredubblat våra löner och tävlar lite grann (obs! hälsosam tävling) om vem som tjänar mest. Nu just ligger han på en hundring mer än mig i månaden… Därför har jag stämt möte med chefen om löneförhöjning, hehe. Vi har aldrig grälat en gång om pengar eller behöver fundera vem som ska betala vad under de här åren. Sen har han också ett studielån i Finland som vi betalar av på och så betalar vi av på en sommarstuga som vi köpte i Österbotten. Den ligger endast i mitt namn. Det funkar jättebra för oss.

  31. Intressant att läsa om alla varianter! Skulle vara kul att veta ungefärliga månadsutgifter och familjestorlek på samma gång. Kanske ny fråga 😉 Tycker att vi är rätt sparsamma men att pengarna ändå vandrar iväg rätt bra… Skulle också vara kul att veta om folk pensionssparar och om man sparar till barnen. Vi gör både och och barnen (3st) börjar få till en bra summa bara efter några år. Vi unnar oss väldigt lite… ibland undrar jag nog om vi sparar för mycket/har för snabb takt med amortering och om guldkanterna vi ger avsaknad på nu skulle göra livet roligare. Nu menar jag inte att det inte skulle vara roligt nu heller, men visst är det mer kämpigt och allvarligare då man får hålla koll och hålla tillbaka lite. Men så vet man ju inte hur det ser ut då man är pensionär heller…

    1. Jag har på riktigt INGEN aning om vad vi omsätter i månaden. Alltså jag vet inte ALLS. Om det är tretusen eller trehundra, liksom. På den nivån.

      1. Heh, på riktigt? Men då vore det ju intressant att veta om det finns fler som du 😀 Vad ÄR egentligen en ungefärlig summa som en fempersonersfamilj med hus t.ex. uppskattas förbruka varje månad? Skulle vara kul att veta om det finns något beräkningsprogram eller dylikt.

  32. Det är väl bara att gå in på nätbanken och räkna ihop utgifterna på en månad. Vår nätbank har en funktion som heter ekonomivakten och där ser man i ett tårtdiagram vart pengarna tar vägen. Allt detaljerat också dessutom. Väldigt bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.