Blunda och blocka?

Jag vet inte längre hur man ska göra med rasisterna och kvinnohatarna på Facebook. De skulle säkert inte kännas vid titlarna om man frågade dem, men de senaste året har jag plockat bort en handfull av de där arma käftarna som sprider sexistiska, kvinnoförnedrande jokes och skriver rasistisk dynga. Folk som jag på riktigt har gillat i verkliga livet, som plötsligt visar de sig vara riktiga idioter. Facebook tar i allra högsta grad fram folks true colors.

Oftast slår de sig för bröstet och tycker själva de är så uppfriskande och modiga som ”säger högt det som alla ändå tänker”. FAST DET FÅR MAN VÄL INTE SÄGA I DET HÄR LANDET (varje gång frestas jag av att skriva ”just det, håll käften”).

Men å andra sidan tycker jag det ligger något fegt i att bara ta bort dem, så jag slipper störas av skiten. Att jag sålunda blundar för ondskan och lever lyckligt i alla mina dagar (i bubblan där alla supportar Schyman).

Man kunde tänka sig att jag i alla fall skulle stå ut med att läsa, reagera och notera att rasism och sexism finns. Jag är ju inte direkt i skottlinjen. Inte så utsatt, alls. Jag behöver ju inte blunda. Behöver kanske påminnas om att alla faktiskt inte tänker som jag.

Ja, jag vet inte. Ska man ha dem kvar eller ska man bara skita i dem? Ska man vara tyst eller ska man ens bemöda sig att säga till? En är inte så himla sugen på att tjafsa på fejan. Det är ju liksom inte som om de lyssnar.

Det minsta jag kan göra är att ha dem kvar? Som en solidarisk handling. Eller är det bara ett tyst medgivande?

Ja, vete fan.

12 reaktioner till “Blunda och blocka?”

  1. Alltså jag känner helt samma som dig. Jag känner mig ofta som en riktig gnällspik bara för att jag kommenterar här och där när jag tycker något är fel, supermånga tänker säkert " vad är hennes problem, varför måste hon blanda sig i allt". Det kan handla om allt från om det är OK att säga " negerbollar" till sexistiska bilder där jag är den som " saknar humor". HATA HATA när folk skyller på att man saknar humor. Jag kan bara inte vara tyst, bubblan i mig blir för stor så jag måste ventilera. Och sen blir jag så förbannad att jag bara inte kan sluta kommentera och läsa när någon kommer med påståenden tagna ur luften eller skrattar bort det hela. Jag har också märkt vissa av de typer som är alldeles förjävliga enligt mig, de som är poliser till yrket och tycker att det är ok att vara rasistisk eller de som jobbar inom vården som tycker att alla andra än heterosexuella är avskyvärda. Det gör mig så skitförbannad och jag tappar hoppet om samhället.

  2. Jag har som princip att kommentera om någon skrivit nåt som jag reagerar starkt mot. Inte för att jag tror att min kommentar kommer att påverka personen som skrivit nåt, i mina ögon, idiotiskt men för att det känns som en skyldighet att markera att jag inte tycker att det är okej att skriva/"skämta" på ett osmakligt eller nedlåtande sätt.
    Kanske, kanske påverkar det nån annan som läser att sätta ner foten i motsvarande situationer.
    Lite motstånd ska nog skräpet ha i sin spridning tycker jag.

  3. Om du kommer på nån bra lösning, do share.

    Är i precis likadana tankar just nu. Jag har en otrolig lust att kommentera ibland (särskilt då när motpartens argument är skrattretande löjliga), och några gånger har jag faktiskt gjort det också. Men jag vet inte vad den bästa lösningen är. Jag vill inte stänga in mig själv i en bubbla, men orkar inte gräla på fejjan heller. Det som jag dock har gjort oftare på sistone är att jag själv delar länkar, bilder och tankar om feminism, anti-racism och tolerans i allmänhet. Och, ifall nån av dessa säger-högt-det-vad-alla-tyckker-kompisar törs kommentera på vad jag skriver, ja, BRING IT i så fall. Då låter jag nog orden rulla på.

  4. Hej! Jag har tyvärr råkat på samma, och ibland försökt bemöta kommentarerna så sakligt jag orkat. Tyvärr har jag i många fall bara suckat och blundat, eller "gömt" personen i fråga från min feed (fegt!). Men de gånger jag kommenterat har faktiskt diskussionen ebbat ut… Så kanske pyttelite effektivt ändå.

  5. Hej! Jag har tyvärr råkat på samma, och ibland försökt bemöta kommentarerna så sakligt jag orkat. Tyvärr har jag i många fall bara suckat och blundat, eller "gömt" personen i fråga från min feed (fegt!). Men de gånger jag kommenterat har faktiskt diskussionen ebbat ut… Så kanske pyttelite effektivt ändå.

  6. Jag har som princip att kommentera om någon skrivit nåt som jag reagerar starkt mot. Inte för att jag tror att min kommentar kommer att påverka personen som skrivit nåt, i mina ögon, idiotiskt men för att det känns som en skyldighet att markera att jag inte tycker att det är okej att skriva/"skämta" på ett osmakligt eller nedlåtande sätt.
    Kanske, kanske påverkar det nån annan som läser att sätta ner foten i motsvarande situationer.
    Lite motstånd ska nog skräpet ha i sin spridning tycker jag.

  7. Alltså jag känner helt samma som dig. Jag känner mig ofta som en riktig gnällspik bara för att jag kommenterar här och där när jag tycker något är fel, supermånga tänker säkert " vad är hennes problem, varför måste hon blanda sig i allt". Det kan handla om allt från om det är OK att säga " negerbollar" till sexistiska bilder där jag är den som " saknar humor". HATA HATA när folk skyller på att man saknar humor. Jag kan bara inte vara tyst, bubblan i mig blir för stor så jag måste ventilera. Och sen blir jag så förbannad att jag bara inte kan sluta kommentera och läsa när någon kommer med påståenden tagna ur luften eller skrattar bort det hela. Jag har också märkt vissa av de typer som är alldeles förjävliga enligt mig, de som är poliser till yrket och tycker att det är ok att vara rasistisk eller de som jobbar inom vården som tycker att alla andra än heterosexuella är avskyvärda. Det gör mig så skitförbannad och jag tappar hoppet om samhället.

  8. Om du kommer på nån bra lösning, do share.

    Är i precis likadana tankar just nu. Jag har en otrolig lust att kommentera ibland (särskilt då när motpartens argument är skrattretande löjliga), och några gånger har jag faktiskt gjort det också. Men jag vet inte vad den bästa lösningen är. Jag vill inte stänga in mig själv i en bubbla, men orkar inte gräla på fejjan heller. Det som jag dock har gjort oftare på sistone är att jag själv delar länkar, bilder och tankar om feminism, anti-racism och tolerans i allmänhet. Och, ifall nån av dessa säger-högt-det-vad-alla-tyckker-kompisar törs kommentera på vad jag skriver, ja, BRING IT i så fall. Då låter jag nog orden rulla på.

Lämna ett svar till annikahelene Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.