Inspirerande.

Om jag kände mig som Jesus i går, så HUR månne inte Thomas och Eva kände sig i går efter detta? Jag blir så otroligt peppad och inspirerad av folk som verkligen tror på sina barn och ger förtroende åt barnen i utmanande lägen. Det händer ju så lätt att man ryggar tillbaka, bara för att man tänker att barnen inte orkar eller kan eller gnäller eller what not.

För saken är ju den att de oftast växer minst 20 cm i stolthet för varje prövning de klarar av (för att inte tala om de vuxna, haha – hela vägen hem igår pratade vi om hur HARD CORE det är att göra upp brasa med genomblöt ved) och för varje gång gnäller de allt mindre. Till sist längtar de. Det gäller ju precis allt som är svårt. Går att applicera på det mesta. Det är oftast vi vuxna som är problemet. Barnen kan nog. Det är våra öron som inte orkar.

image

Off topic: Den här hemliga kojan har vi byggt ute på Smuterö. Är speciellt stolt över vasstaket. ”Skatterna” har Masse hittat här och där.

2 reaktioner till “Inspirerande.”

  1. Sant! Mina kids är snart tonåringar och en av de saker jag kan hamras över är att vi inte gjort mer sånt förr om åren. Men man får ta vara på det som är nu och sikta framåt. Och på att hitta på äventyr som ännu kan locka med dem…

  2. Sant! Mina kids är snart tonåringar och en av de saker jag kan hamras över är att vi inte gjort mer sånt förr om åren. Men man får ta vara på det som är nu och sikta framåt. Och på att hitta på äventyr som ännu kan locka med dem…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.