Nu börjar det hända.

Surprise surprise blev det nästan klockan runt i dag igen. Runt 10 var Samis mamma och pappa här och så fortsatte vi igen. Vi skulle aldrig ha rott i land det här projektet utan dem. De är kanske världens i särklass snällaste människor. I dag kändes det som vi tog ett enormt steg framåt. Nu är alla väggar där de ska.

Att lägga nya skivor på väggarna var kanske snäppet svårare än vad vi hade räknat med i och med att vi bor i ett trähus som snart ha stått här i 100 år. Det finns liksom inga raka linjer att gå efter. Skivorna är raka, men varken väggar, golv eller tak är det, så you do the math. Det har varit lite som att lägga pussel. Har aldrig spacklat så här mycket i mitt liv.

Den vita väggen på bilden nedan är den enda vi inte bytte. Har nu grundmålat den och inom kort, kanske rent av i morgon efter jobbet, ska jag testa den riktiga färgen. Iiiiiik.

I dag är första dagen jag har lite lejdon på att bo i ett kaos. På den sjunde dagen. HAHAH. Och jag som trodde jag ville renovera ett hus. HAHAHAHAHAHAHAHAHAH.