Fem.

Ja, tänkte jag skulle blogga något om att Milken fyller fem i morgon. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Å ena sidan känns det som jag redan har sagt allt. Men å andra sidan är den här tiden på hösten alltid så känslofylld. Häromveckan fick jag riktigt rynka pannan åt mig själv i spegeln och fråga högt ”men vad ÄR det som känns så konstigt?”. Det tenderar vara lite så om hösten, att någonting maler. 

Det är just där när det svänger om från sommar till höst och de första råkalla regnen piskar mot rutan. Det är då jag påminns om den där hemska hösten 2010. Och det blir allt svårare att känna igen den känslan. Det tar alltid några dagar innan jag kopplar. ”Ah, den här tiden kommer jag alltid att associera till en känslomässig rollercoaster, det är just nu det pågick”. Visst, tiden läker säkert de flesta av sår, men små små omedvetna ärr i själen finns alltid kvar. 

De senaste veckorna har haft en liten sorgsenhet över sig. Det är inte så att jag går omkring och är ledsen, det ska ni inte tro, men det bor ett litet vemod i mig som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det bara finns där. Det är något med temperaturen, dofterna, fukten i luften och höstljuden som utlöser det. Sedan försvinner det i smyg efter ett tag. 

Dagarna kring Milkens födelsedag är oftast ett virrvarr av känslor. Som just nu. Då tänker jag extramycket på hur hemskt allt var när Milea föddes (jag kan inte på något sätt begripa hur vi tog oss igenom allt med vettet i behåll). Med tanke på hur hemskt allt var då, är det egentligen inte konstigt att det fortfarande känns om hösten.

Men allt det här har jag redan sagt och tänkt tusen gånger. Ni har hört det förut. Och jag kan ibland tycka att jag är en hopplös upprepning av mig själv. 

Men så är jag också bara människa. Och det blev också den här skuttiga bollen här under. Fem bast i morgon. Helt sjukt. 

 

mi9lner

18 reaktioner på ”Fem.

  1. A

    Upprepa dig bara! Dels kanske det är bra för dig själv, och så är det helt säkert bra för många av oss som läser också! Och så härligt att hon fyller fem, grattis!

  2. Grattis Milea i förväg! Sitter o läser igenom dina inlägg från när hon var född för typ tusende gången, jag vågar läsa dem när jag vet att det gick bra. Vilken änglavakt ni hade, vilken glädje att hon fyller FEM imorgon! Wow. Jag kan bara föreställa mig hur det känns fem år efter en sån tuff tid. Kramar åt dig o lilla stora M!

  3. Det var kring de tiderna jag kom in här, sträckläste fast hur långt och höll tummar och tår uppe, djupt berörd. Hade ju min egen plutt som nu just fyllde fem för några veckor sedan och hormonerna härjade så det kändes underbart varje gång det såg lite bättre ut för Milken. O nu fyller då den underbart envisa och soliga tösen FEM, en härlig ålder! Stoort grattis till er alla!

  4. Linda

    Har följt din blogg från just den här tiden några månader innan Milea föddes. Känns overkligt att det redan är FEM ÅR sedan!! Grattis till femårsjubilaren! 😀

  5. Alltid om jag hamnar in på storstilade frierier på youtube och vidare till känslosamma tal och sånger vid vigslar (det här händer rätt ofta alltså, bröllop är min svaga punkt) så måste jag också leta upp filmen du gjorde till Mileas 1-årsdag. Och så sitter jag och tycker att det är så fiint. Hurra för fem år!

  6. My

    Tack gode gud för VTO på Tays.Personalen där var inte bara hejare på att sköta de små de var också så bra att på att ta hand om föräldrarna.

    Bläddrade tillbaks till oktober 2010 i din blogg.Läste redan då din blogg men nu har texterna en helt annan betydelse när man själv varit där.Börjar ju gråta bara av bilderna från korridorerna man vandrade(läs åkte rullstol) från bb för att hälsa på den nyfödda.

    Vemodigt är just vad det är.Tänk ändå så bra det kan bli.5 år 🙂 Härligt !

  7. Oj nej! Har precis skrivit ett inlägg om hur UNDERBART allt var för mig mellan oktober 2010 till oktober 2011, när vi fick Joline. Minns ju hur hemskt ni hade det, och kan inte ens föreställa mig hur det måste ha varit i verkligheten. Tänk så olika det kan va, och nog har ni varit starka som orkat er igenom! Kan som sagt inte ens föreställa mig.

    Bra blev det ju till sist och en tuff brud fick ni! 🙂 Grattis till er båda!

  8. A

    Upprepa dig bara! Dels kanske det är bra för dig själv, och så är det helt säkert bra för många av oss som läser också! Och så härligt att hon fyller fem, grattis!

  9. Grattis Milea i förväg! Sitter o läser igenom dina inlägg från när hon var född för typ tusende gången, jag vågar läsa dem när jag vet att det gick bra. Vilken änglavakt ni hade, vilken glädje att hon fyller FEM imorgon! Wow. Jag kan bara föreställa mig hur det känns fem år efter en sån tuff tid. Kramar åt dig o lilla stora M!

  10. Det var kring de tiderna jag kom in här, sträckläste fast hur långt och höll tummar och tår uppe, djupt berörd. Hade ju min egen plutt som nu just fyllde fem för några veckor sedan och hormonerna härjade så det kändes underbart varje gång det såg lite bättre ut för Milken. O nu fyller då den underbart envisa och soliga tösen FEM, en härlig ålder! Stoort grattis till er alla!

  11. Linda

    Har följt din blogg från just den här tiden några månader innan Milea föddes. Känns overkligt att det redan är FEM ÅR sedan!! Grattis till femårsjubilaren! 😀

  12. Alltid om jag hamnar in på storstilade frierier på youtube och vidare till känslosamma tal och sånger vid vigslar (det här händer rätt ofta alltså, bröllop är min svaga punkt) så måste jag också leta upp filmen du gjorde till Mileas 1-årsdag. Och så sitter jag och tycker att det är så fiint. Hurra för fem år!

  13. My

    Tack gode gud för VTO på Tays.Personalen där var inte bara hejare på att sköta de små de var också så bra att på att ta hand om föräldrarna.

    Bläddrade tillbaks till oktober 2010 i din blogg.Läste redan då din blogg men nu har texterna en helt annan betydelse när man själv varit där.Börjar ju gråta bara av bilderna från korridorerna man vandrade(läs åkte rullstol) från bb för att hälsa på den nyfödda.

    Vemodigt är just vad det är.Tänk ändå så bra det kan bli.5 år 🙂 Härligt !

  14. Oj nej! Har precis skrivit ett inlägg om hur UNDERBART allt var för mig mellan oktober 2010 till oktober 2011, när vi fick Joline. Minns ju hur hemskt ni hade det, och kan inte ens föreställa mig hur det måste ha varit i verkligheten. Tänk så olika det kan va, och nog har ni varit starka som orkat er igenom! Kan som sagt inte ens föreställa mig.

    Bra blev det ju till sist och en tuff brud fick ni! 🙂 Grattis till er båda!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.