Trendspaning: Förlossningsfotografering

När jag hade utvecklingssamtal för några veckor sedan skulle jag i vanlig ordning ohämmat lista alla mina bästa egenskaper på ett papper. En av egenskaperna jag högljutt drog ur rockärmen var att jag ”är ganska bra på att snappa upp kommande trender och fenomen på sociala medier och i riktiga livet, när det liksom kommer till udda detaljer och mönster är jag rätt tidig på att upptäcka dem, ska vi säga fenomenkänslig?”. 

Nå, det här är kanske rena rama påhittet, men det är ju i alla fall roligt för mig själv att leva i tron att jag är en trendspanare (moahaha). I dag har jag hur som haver en spaning som ni ska få ta ställning till. Min gissning är att det här kommer att vara riktigt stort i Finland om 1-2 år. 

Under dagens lunch försökte jag övertala Anna, som verkligen har lyckats nischa sig inom bröllopsfotografering i Österbotten det senaste året, att ta sig an den här kommande marknaden. Den som är först ut tenderar ju klara sig allra bäst. 

Min spaning gäller alltså förlossningsfotografering. Nu blir ni alldeles skärrade och tänker ”huuujedamig, vill absolut inte ha min fiffi förevigad när en bebis sprängs ut!”. Men kolla först in bilderna som bloggaren och fotografen Stina-Lee tog när Fabian kom till världen. Det är ju ändå frågan om ganska vackra, känslofyllda bilder som kanske kan vara roliga att ha i framtiden (även om nutidsmänniskans behov av att förviga precis allt faktiskt kan diskuteras, men det är en helt annan diskussion). 

Med tanke på att bröllopsfotograferingar har expanderat helt explosionsartat under de senaste åren, så tror jag vi har en helt ny marknad för fotografer om ett par år. Frågan är bara vilken fotograf som snabbast lyckas snappa upp det. Anna blev vinglig bara av att kolla på bilderna (hon tillhör tyvärr den delen av befolkningen som svimmar bara hon ser en knappnål), så här ser jag väldigt få chanser för henne, tyvärr.

Vad tror ni om dagens spaning: Kommer det här att slå igenom inom de kommande två åren?

 

42

12 reaktioner på ”Trendspaning: Förlossningsfotografering

  1. Jag har redan en sånt kontrollbehov över fotograferingen och har nästan redan funderat på att lära sambon min kamera och hur jag vill att mina förlossningsbilder ska se ut 😉 Har sett dokumentärerna om "Ett barns första dag" och hon som besöker de olika länderna och barnen är en otrolig fotograf. 🙂

  2. Linda

    Vi hade med kameran in i operationssalen då jag blev snittad. En barnmorska fotade några bilder som idag är ovärderliga!! inga blod å läskigheter utan en dokumentation av mig å min man, hur rummet såg ut taget från min huvudända å sen när bebin lyftes upp (skynk ivägen man ser inte min mage) och sen då han vägs å mäts å är nära mitt ansikte. Heeelt underbara bilder! De har också hjälpt mig att känna att jag faktiskt haft en "förlossning" och inte fuskat mig till mitt barn.. önskar att vi haft kameran med då vårt första barn kom ut också han med snitt!

  3. jenni

    De va ju super känslosamma bilder. Why not liksom, i detta nu kan allt bli trendigt 🙂 men min issue med alla bröllopsbilder (o framtida förlossnings nudå) är vad i helsike man gööör me alla biderna… på väggen läggs ju bara en eller två o resten i ett album… betala för massa onödiga, men proffsiga o snygga, foton känns liskom ja onödigt…. 🙂

  4. Fotade en förlossning, ett snitt, för åtta år sen i december! Sjukt spännande. Grät en skvätt. När jag själv låg där o pushade så jagade jag iväg Greken ner till bilen för att hämta kameran där på slutrakan. Ställde in jäkeln åt snubben mellan värkarna så att vi skulle få en pinfärsk bild på ungen. Gick fint. Fotade sen man o barn tio minuter efter att allt var ute. Allt för konsten… Eller så var jag i nånslags psykos. Hursom, värt.

  5. Jag har turen att ha en fotointresserad sambo, så våra förlossningar är det nog många bilder på. De finns, som minnen man kollar igenom då och då. Inte hänger vi ju upp andra bilder heller, men de finns, som trygghet, de gånger man vill tänka tillbaka. 🙂 Tror nog på trenden, fast för mig kanske inte en främmande fotograf i rummet hade funkat. O jo, så kan det vara bra att kolla att denhär typen inte själv svimmar sen. 😀

  6. Inget är omöjligt, men jag tror inte riktigt att det blir aktuellt här i vår del av landet ännu på något år. Men om jag rekommenderar stt fota? JA! Min man fotade en hel del i operationssalen för ett år sedan när vår Milea kom till världen. Det är så sjukt intressant att se bilden från sekunden hon lyfts ur min mage (man ser inte in i magen) och kirurgen har huvudet på snett. GULD! Verkligen!

  7. Jag har redan en sånt kontrollbehov över fotograferingen och har nästan redan funderat på att lära sambon min kamera och hur jag vill att mina förlossningsbilder ska se ut 😉 Har sett dokumentärerna om "Ett barns första dag" och hon som besöker de olika länderna och barnen är en otrolig fotograf. 🙂

  8. Linda

    Vi hade med kameran in i operationssalen då jag blev snittad. En barnmorska fotade några bilder som idag är ovärderliga!! inga blod å läskigheter utan en dokumentation av mig å min man, hur rummet såg ut taget från min huvudända å sen när bebin lyftes upp (skynk ivägen man ser inte min mage) och sen då han vägs å mäts å är nära mitt ansikte. Heeelt underbara bilder! De har också hjälpt mig att känna att jag faktiskt haft en "förlossning" och inte fuskat mig till mitt barn.. önskar att vi haft kameran med då vårt första barn kom ut också han med snitt!

  9. jenni

    De va ju super känslosamma bilder. Why not liksom, i detta nu kan allt bli trendigt 🙂 men min issue med alla bröllopsbilder (o framtida förlossnings nudå) är vad i helsike man gööör me alla biderna… på väggen läggs ju bara en eller två o resten i ett album… betala för massa onödiga, men proffsiga o snygga, foton känns liskom ja onödigt…. 🙂

  10. Fotade en förlossning, ett snitt, för åtta år sen i december! Sjukt spännande. Grät en skvätt. När jag själv låg där o pushade så jagade jag iväg Greken ner till bilen för att hämta kameran där på slutrakan. Ställde in jäkeln åt snubben mellan värkarna så att vi skulle få en pinfärsk bild på ungen. Gick fint. Fotade sen man o barn tio minuter efter att allt var ute. Allt för konsten… Eller så var jag i nånslags psykos. Hursom, värt.

  11. Jag har turen att ha en fotointresserad sambo, så våra förlossningar är det nog många bilder på. De finns, som minnen man kollar igenom då och då. Inte hänger vi ju upp andra bilder heller, men de finns, som trygghet, de gånger man vill tänka tillbaka. 🙂 Tror nog på trenden, fast för mig kanske inte en främmande fotograf i rummet hade funkat. O jo, så kan det vara bra att kolla att denhär typen inte själv svimmar sen. 😀

  12. Inget är omöjligt, men jag tror inte riktigt att det blir aktuellt här i vår del av landet ännu på något år. Men om jag rekommenderar stt fota? JA! Min man fotade en hel del i operationssalen för ett år sedan när vår Milea kom till världen. Det är så sjukt intressant att se bilden från sekunden hon lyfts ur min mage (man ser inte in i magen) och kirurgen har huvudet på snett. GULD! Verkligen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.