Lösryckta måndagstankar.

Ikväll är all skrivkramp som bortblåst. Kanske beror det på att jag köpte Sara Jungerstens nya bok #döden på väg hem från jobbet. Det var en så totalt genomrutten dag att jag kände på mig att jag behövde en bok att drunkna i. När jag slutade kilade jag över torget och in på Gros för att lägga vantarna på ett eget ex.

Läste den i snålblåsten ända hem över bron. Ibland när jag ser folk som går och läser på stan brukar jag himla med ögonen och tänka ”such a show off”. Men det gick inte att hindra. Jag läste den ända in över tröskeln, in i badrummet och ända in i köket. Sedan fick jag skärpa mig, för Matheo hade faktiskt kompis på besök. 

Tror det är därför jag har skrivflow. Sara skriver med så bra flyt att jag iiih:ar till mellan varven. Tänk att man kan uttrycka sig så träffande! Nu är klockan snart 21 och jag har bara halva boken kvar. Tur att jag har Lars Sund på tur. Ska läsa boken bakom pjäsen jag såg förra veckan. 

Det är verkligen det bästa med höstar. Alla böcker som väntar på att bli lästa. Sin vana trogen ligger Sami och läser en självbiografi. ”Det är bara lite cancer” heter den. Och en kan väl lägga en femma på att den är skriven av en hockey- eller fotbollsspelare. Mer spännande än så är han sällan. Eller jo, det är han visst. Men tyvärr inte i bokväg. Och det skulle i så fall vara en fältstudie i kriminella ligor.

En annan sak som jag verkligen har lyckats med i höst är sömnen. Har mästerligt tagit kontrollen över min sömn. Kan inte minnas när jag senast varit vaken efter 22.30. Förr vakade jag halva natten, men av någon anledning har jag återfått kontrollen. Jag sover så gott som jag aldrig gjort förut. Och det märks verkligen om morgnarna. Jag vaknar och är så gott som glad. Att vara pigg är verkligen något helt annat än att vara trött. Vet ni?

Det är mycket som tyder på att jag närmar mig 30. Det är inte bara sömnen – jag börjar också bli en person som har någorlunda städat hemma. Ok, visst spårar det som fan ibland, men det är inte alls som förr, att man knappt anar golvyta i vardagsrummet, utan jag märker att jag i sakta mak blir allt mer organiserad. Min garderob har till exempel varit hyfsat prydlig i flera veckor (!). Jag tränar regelbundet (!) och jag lägger mig vid 22 (!). Det är så fantastiskt. Jag kommer kanske att bli en balanserad människa. Någon gång.

Avslutningsvis, några scener ur ett semi-vuxet liv:

 

BeFunky Collage


Bild 1
: En av de bästa sakerna med att vara vuxen är att man faktiskt kan fuska sig genom svåra hårtrauman. Jag har beställt lång ponnare på posten. Jag passar inte i långt hår, men mitt riktiga hår i svans ser faktiskt förfärligt ut. Bild 2: Den här boken ska ni alltså läsa. 

 

3


Bild 3
: Så här ska ett fullskaligt fredagsmys se ut. Se och lär! Bild 4: Välkommen till mitt kontor. Det är här jag sitter om dagarna. 

 

4


Bild 5
: Så här kan en farsdagspresent se ut om man inte riktigt har förberett sig med presentpapper och kort. Bild 6: Så här ser en frukost ut om man har en bra syrra. 

6 reaktioner till “Lösryckta måndagstankar.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.