Skygglapparna.

Att inleda ett blogginlägg är ingen lätt uppgift just i dag. Jag har påbörjat ett inlägg tusen gånger. Men ingenting kändes lagom. För klyschigt, för stelt, för sorgligt, för glättigt, för menlöst. När jag om några år scrollar tillbaka i arkivet kommer jag kanske att minnas att det i dag var dagen vi vaknade till nyheterna om terrordådet i Paris. Vi satt tysta och stirrade på Nyhetsmorgon hela förmiddagen. Vad kan man ens säga? Vad kan man ens känna? Känns som en deja vu från morgonen med Utöja. 

Det sägs att rädslan och ondskan inte får segra. Men det är svårt att hitta styrka och framtidstro när terrordåden avlöser varandra (eller ja, de gör ju inte det, men ibland drabbas man av den känslan). En dag som denna är det svårt att inte känna oro. Kommer en liten klump i halsen när det ibland känns som om ondskan kommer för nära inpå. Folk tog sig en fredagsöl, tog på sig finskjortan, gick på konsert och simmade sedan i ett blodbad medan AK 47:orna smattrade ovanför huvudena. 

Att skaka av sig bilderna är inte lätt. För jag undrar om man över huvud taget kan klättra ut på taket på Ritz. Vart flyr man från Vasas alla nattklubbar? Vart skulle jag själv fly om det mitt i allt började skjutas på redaktionen? Åt vilket håll springer jag när marken ovanför parkeringsgrottan darrar? Och så skakar jag snabbt snabbt snabbt bort alla tankar. Rädslan får aldrig vinna. 

Men det är ju närmast omöjligt att inte stanna upp och reflektera. Vad är det som säger att det här inte kunde hända mig och oss? Och hur gör man då för att hantera den vetskapen? Utan att bli rädd?

Fast egentligen är det kanske inte rädd jag är. Kanske mest bekymrad över hur fucked up allt är just nu. Den här världen mår ju verkligen inte bra. Det går ju inte ens att berätta för barnen vad som händer. Tycker alltid det gått att förklara det mesta. Men ibland, som i dag, förser man dem med skygglappar och förtränger att man har en sambo som är någonstans där ute i natten. 

Orkar inte älska världen i dag. Ännu mindre möta den.

Kanske i morgon.

8 reaktioner på ”Skygglapparna.

  1. Jag vaknade till oroade whatsupmeddelanden av mamma i vår grupp. Mellansystern hade ju åkt på minisemester dit igår med sin sambo. Min kusin hade just åkt hem någon dag innan och pappa anlände till en stad i sorg och tystnad idag. Vi verkar ha våra i trygghet men många sörjer idag och många, många, andra dagar, både i Paris och andra drabbade städer.
    Men tog alltså ett litet snack med barnen på morgonen, kanske det inte riktigt kommer souvenirer då världen gått och blivit helt sjuk.
    Vi talade just med sambon här om dagen. Hur sjukt det är med våld, vuxna människor emellan. Hur mycket sjukare är det inte att dödsfall någon, eller nej- många!?! Jag vill inte ens förstå, jag vill bara att det upphör!

  2. Jag har tänkt katastroftankar likt dina hels dagen. Vad händer om det en dag händer på teatern? Vad gör jag? Om dom kommer inrusande och skjuter runt. Så osannolikt men ändå, sjukt nog, väldigt lätthänt. Det är lätt för de som hatar att göra ett hatbrott. Så orättvist och hemskt hemskt hemskt.

  3. Jag fastnar också ofta i katastroftankarna. En gång på bussen fick jag nästan panik när jag insåg att jag inte hade kunnat fly nånstans om någon hade börjat skjuta. Herregud, vart är världen på väg? Jag blir så trött. Försöker minnas när det blev så här? Hur kan man hata andra människor så mycket, hur kan man vara så svart i sinnet att man inte förstår att alla egentligen är lika?

  4. Jag vaknade till oroade whatsupmeddelanden av mamma i vår grupp. Mellansystern hade ju åkt på minisemester dit igår med sin sambo. Min kusin hade just åkt hem någon dag innan och pappa anlände till en stad i sorg och tystnad idag. Vi verkar ha våra i trygghet men många sörjer idag och många, många, andra dagar, både i Paris och andra drabbade städer.
    Men tog alltså ett litet snack med barnen på morgonen, kanske det inte riktigt kommer souvenirer då världen gått och blivit helt sjuk.
    Vi talade just med sambon här om dagen. Hur sjukt det är med våld, vuxna människor emellan. Hur mycket sjukare är det inte att dödsfall någon, eller nej- många!?! Jag vill inte ens förstå, jag vill bara att det upphör!

  5. Jag har tänkt katastroftankar likt dina hels dagen. Vad händer om det en dag händer på teatern? Vad gör jag? Om dom kommer inrusande och skjuter runt. Så osannolikt men ändå, sjukt nog, väldigt lätthänt. Det är lätt för de som hatar att göra ett hatbrott. Så orättvist och hemskt hemskt hemskt.

  6. Jag fastnar också ofta i katastroftankarna. En gång på bussen fick jag nästan panik när jag insåg att jag inte hade kunnat fly nånstans om någon hade börjat skjuta. Herregud, vart är världen på väg? Jag blir så trött. Försöker minnas när det blev så här? Hur kan man hata andra människor så mycket, hur kan man vara så svart i sinnet att man inte förstår att alla egentligen är lika?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.