Att trigga en trettioårskris.

bild

 

Jag googlade ”trettioårskris” häromdagen. Nu kanske ni tänker att jag totally har lost it, men jag tycker inte att min kris existerar tillräckligt starkt ännu (försöker med milt våld trigga igång den). Jag vill på alla sätt bejaka en eventuell trettioårskris. Har inte kriser alltid varit synonymt med utveckling? Jag riktigt suktar efter en kris, vet ni?

Dessvärre serverade google det jag misstänkte: I huvudsak artiklar om hur man undviker och överkommer en trettioårskris. Inte riktigt vad jag var ute efter. Jag som hade sett fram emot att reflektera över mitt liv, vånda och angsta. 

Fick i alla fall lära mig att trettioårskrisen oftast består av omvärldens krav på utbildning, jobb, familj, barn och bla bla bla (lillgammal som jag är var det där ungefär min 20-års kris). Att jag skulle angsta över det nu när jag är 30 känns ungefär lika spännande som ett parti boule utan klot. På en sajt läste jag att ”30-åringarna har fullt upp med att få alla pusselbitar på plats för ett utåt sett perfekt liv”. Zzz. 

Här hade jag sett fram emot nattliga, tårdrypande existentiella funderingar och slutligen någon form av lyrisk förlikning med livet. Pah. 

Synonymt för de flesta ålderskriser man har i livet är hur som haver att de kan tolkas som ett friskhetstecken. Att man stannar upp och tänker igenom vad man vill och vad man lärt sig – ja, det kan ju aldrig vara fel. Och eftersom det här med man och barn och jobb inte är så stora frågetecken, så kan vi kanske hoppa över det här med ”hur man vill leeeeeeeva” och gå rakt på lärdomarna.

Här kommer nu listan över mina spontana, icke desto mer genomtänka, lärdomar från mina första 30 år i livet:

 

 

5 SPONTANA LÄRDOMAR FRÅN LIFVET SOM 29-ÅRING

 

1. Det är svåraste för mig, i mitt liv, är att skilja på en skit dag och ett skit liv. Mina känslomässiga berg- och dalbanor är något som jag dagligen känner av – på gott och ont. De senaste åren har jag aktivt försökt visualisera mina superkänsliga känslor som gäster eller bekanta som kommer och går (obs, det lärde jag mig på en quote på Pinterest, ahahaha, men det har hjälpt mig). Jag tror att alla känslor är permenta familjemedlemmar när de egentligen är gäster som går hem när de ätit klart sin fredagstaco. Obs! När det handlar om glädjekänslor är det förstås enbart positivt.

 

… vilket för oss över till punkt 2. Ta alltid ut glädjen i förskott. Det värsta som kan hända är att du är glad i onödan. Det är det bästa som någonsin har sagts. Jag bromsar aldrig utifall att något skulle skita sig i slutändan. Skiter det sig, så skiter det sig. Huvudsaken att man hade kul så länge det varade. Att ta ut glädjen i förskott förutsätter att du kan tackla besvikelser – och där är jag värdsmästare. En drar hastigt upp snåran och fortsätter.

 

3. Underskatta aldrig tystnadens effekt. Det här är något som en extrovert pratkvarn som jag har haft mycket glädje av. I en situation eller en diskussion kan en tystnad ibland säga mer än hundra ord. Att reagera icke-kommunikativt kan ibland vara det mest kommunikativa för en kommunikativ person. Däremot är det svårt för mig att våga vara tyst. Det övar jag mig på varje dag.

 

4. ”Att säga förlåt betyder nödvändigtvis inte att du erkänner att du har fel och att den andra personen har rätt, utan att du värdesätter er relation högre än ditt ego”. Det här är också något som jag läste på Facebook och jag tjoade högt för det var äntligen någon som satte ord på hur jag många gånger känner när jag säger förlåt. Ofta är jag lite för snabb på att ta på mig skulden, men sedan jag läste det där känns det lite bättre att vara den som snabbast säger förlåt. Och på tal om förlåtelse: Ju snabbare man förlåter, desto bättre mår man.

 

5. Hellre ett ”hups” än ett ”tänk om jag ändå hade..”. Det här känns som hela mitt liv i ett nötskal. Jag har chansat mig fram med magkänslan. 

 

Nå, om du så där snabbt skulle räkna upp tre saker du har lärt dig i livet – vad skulle det vara? Kommentarsfältet är ert!

26 reaktioner på ”Att trigga en trettioårskris.

  1. Ida

    Å va roligt! Känner mig som värsta gurun här, som närmar mig 50-årskrisen med stormsteg! Det viktigaste jag har lärt mig hittills i livet är i viktighetsordning: 1) var snäll mot dig själv 2) var snäll mot din familj och dina närmaste och sist 3) var snäll mot dom du möter i livet. Det kanske låter banalt och klyschigt men OJ va svårt det är!! Jag har alltid varit min egen värsta fiende och verkligen fått kämpa med att börja tycka om mej själv och helt enkelt vara snäll mot mig själv. Att vara snäll är otroligt underskattat! Och det svåraste som finns. Lycka till med krisandet – jag håller tummarna!

  2. minna lindeb

    Jag har inte lärt mej någo.
    Nå ett kanske:
    " Det är nu som det är och är det inte såhär så är det på ett annat sätt. Lika bra att göra någo annat under tiden."

  3. Vad som helst kan hända/möjligheterna är oändliga/the world is your oyster osv. OM de tre heliga grundstenarna sitter på sin plats – mat, sömn och motion.

  4. Åsa

    Som 43-åring har jag kommit fram till följande:
    1)Att avundsjuka är otroligt mycket vanligare än jag trodde och det får vuxna människor att göra/ prata nästan vad som helst om andra.
    2)Att ha en fungerande och levande parrelation är få förunnat och en verklig ynnest i livet.
    3) Att förr var allt svart eller vitt och man tyckte man visste exakt vad man tycker om saker och ting. Nu är inget svart eller vitt längre och man inser att allt har många aspekter och bottnar.

  5. Jag hade ingen 30-årskris, men har nu en 35-årskris. Därför ansöker jag till olika program och utbildningar och jobb om vartannat och vet inte var jag ska fästa blicken. Men är ändå rätt nöjd och har fått många nya saker till stånd!
    Har lärt mig:
    1) Normer är till för att brytas = livet kan se ut precis som du själv vill.
    2) Du KAN förändra världen om du bara vill.
    3) Det är guld värt att kunna fjanta sig, också i vuxen ålder.

  6. Tre saker jag som 26-åring har lärt mig:

    – Du behöver inte ha så bråttom.
    – Kom ihåg att ha roligt, det är det du kommer minnas sen!
    – Vårda relationer du tycker är värda något.

  7. Jag är 42 och har inte haft en endaste ålderskris ännu och det oroar mig..Tänker att den snart slår mig med kraft och då är jag helt oförberedd. Mina lärdomar: Du vet inte om ngt funkar förrän du testat, så testa! Om du känner någon form av avund, lyssna..för det säger något om vad du egentligen vill men aldrig gjort och sen gör någon annan det, skratta högt varje dag.
    Ja och så gillar jag din lista. Kram.

  8. Jag är 35, fyller snart 36. Jag vet nu inte om de här är de viktigaste lärdomarna, men pga punkt nummer ett skriver jag dem.

    1. Om du väntar med att påbörja saker tills allt är perfekt förberett eller tills allt annat i livet har fallit på plats är risken överhängande stor att du aldrig kommer igång. Börja bara. Det kan bli dåligt, men det är åtminstone något.

    2. Om du ska ha middagsgäster: börja förbereda i dubbelt så god tid som du tror behövs. Det är så skönt att faktiskt på riktigt ha hunnit med det mesta man har lust att hinna med inför ett besök av trevliga gäster.

    3. Gläds med andra istället för att vara avundsjuk. Det går att träna sig i den här grenen. Och OJ så mycket roligare alla får.

  9. 22åringen

    Nemen. Känner så igen mig i detdär med 30 årskris vid 20. Nu har det lättat men ack sån angst då jag tyckte att jag var världens sämsta människa då ja som 20 åring var singel och utan barn. Ingen fastanställning och fortfarande iallafall 2 år studier kvar. Kände helt enkelt att jag inte åstadkommit någo alls på 20 år.
    Hhah nu låter det mest underhållande, varifrån fick jag illusionen att en 20 åring borde ha allt detdä? Nåja kanske ja kör repris som 30 åring eller så kör ja en 40 års kris vi 30?

  10. Ida

    Å va roligt! Känner mig som värsta gurun här, som närmar mig 50-årskrisen med stormsteg! Det viktigaste jag har lärt mig hittills i livet är i viktighetsordning: 1) var snäll mot dig själv 2) var snäll mot din familj och dina närmaste och sist 3) var snäll mot dom du möter i livet. Det kanske låter banalt och klyschigt men OJ va svårt det är!! Jag har alltid varit min egen värsta fiende och verkligen fått kämpa med att börja tycka om mej själv och helt enkelt vara snäll mot mig själv. Att vara snäll är otroligt underskattat! Och det svåraste som finns. Lycka till med krisandet – jag håller tummarna!

  11. minna lindeb

    Jag har inte lärt mej någo.
    Nå ett kanske:
    " Det är nu som det är och är det inte såhär så är det på ett annat sätt. Lika bra att göra någo annat under tiden."

  12. Vad som helst kan hända/möjligheterna är oändliga/the world is your oyster osv. OM de tre heliga grundstenarna sitter på sin plats – mat, sömn och motion.

  13. Åsa

    Som 43-åring har jag kommit fram till följande:
    1)Att avundsjuka är otroligt mycket vanligare än jag trodde och det får vuxna människor att göra/ prata nästan vad som helst om andra.
    2)Att ha en fungerande och levande parrelation är få förunnat och en verklig ynnest i livet.
    3) Att förr var allt svart eller vitt och man tyckte man visste exakt vad man tycker om saker och ting. Nu är inget svart eller vitt längre och man inser att allt har många aspekter och bottnar.

  14. Jag hade ingen 30-årskris, men har nu en 35-årskris. Därför ansöker jag till olika program och utbildningar och jobb om vartannat och vet inte var jag ska fästa blicken. Men är ändå rätt nöjd och har fått många nya saker till stånd!
    Har lärt mig:
    1) Normer är till för att brytas = livet kan se ut precis som du själv vill.
    2) Du KAN förändra världen om du bara vill.
    3) Det är guld värt att kunna fjanta sig, också i vuxen ålder.

  15. Tre saker jag som 26-åring har lärt mig:

    – Du behöver inte ha så bråttom.
    – Kom ihåg att ha roligt, det är det du kommer minnas sen!
    – Vårda relationer du tycker är värda något.

  16. Jag är 42 och har inte haft en endaste ålderskris ännu och det oroar mig..Tänker att den snart slår mig med kraft och då är jag helt oförberedd. Mina lärdomar: Du vet inte om ngt funkar förrän du testat, så testa! Om du känner någon form av avund, lyssna..för det säger något om vad du egentligen vill men aldrig gjort och sen gör någon annan det, skratta högt varje dag.
    Ja och så gillar jag din lista. Kram.

  17. Jag är 35, fyller snart 36. Jag vet nu inte om de här är de viktigaste lärdomarna, men pga punkt nummer ett skriver jag dem.

    1. Om du väntar med att påbörja saker tills allt är perfekt förberett eller tills allt annat i livet har fallit på plats är risken överhängande stor att du aldrig kommer igång. Börja bara. Det kan bli dåligt, men det är åtminstone något.

    2. Om du ska ha middagsgäster: börja förbereda i dubbelt så god tid som du tror behövs. Det är så skönt att faktiskt på riktigt ha hunnit med det mesta man har lust att hinna med inför ett besök av trevliga gäster.

    3. Gläds med andra istället för att vara avundsjuk. Det går att träna sig i den här grenen. Och OJ så mycket roligare alla får.

  18. 22åringen

    Nemen. Känner så igen mig i detdär med 30 årskris vid 20. Nu har det lättat men ack sån angst då jag tyckte att jag var världens sämsta människa då ja som 20 åring var singel och utan barn. Ingen fastanställning och fortfarande iallafall 2 år studier kvar. Kände helt enkelt att jag inte åstadkommit någo alls på 20 år.
    Hhah nu låter det mest underhållande, varifrån fick jag illusionen att en 20 åring borde ha allt detdä? Nåja kanske ja kör repris som 30 åring eller så kör ja en 40 års kris vi 30?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.