I dag har jag en skjorta som går ner ända till marken. Och det kan man väl tycka att är helt okej, ända tills man går till jobbet i en kappa som går ungefär till knäna. När ”kjolen” sticker fram där nere vid fötterna – aldrig har man känt sig så mycket som en prästfru från 40-talet på väg till församlingshemmet som då. 

Till på köpet så går jag ju inte till jobbet i klackar, utan jag går i mina lila Asics. En helvild prästfru, helt enkelt. Iklädd helt gälit mönster. Så det var inte så underligt att en man i hissen upp skojade om jag kom till jobbet i pyjamas. Aj aj aj, dessa gubbar som inte förstår sig på PRÄSTFRUFÄSHON.