Vi fortsätter med löner.

19

 

Det här med löner var ju helt otroligt intressant. Precis som någon skrev i kommentarsfältet, så är det ju inte direkt något man frågar sina kollegor vid kaffebordet. ”Hey, förresten, min månadslön är tusen euro, vad är din?”.

Det kändes helt som 2009 när kommentarerna på bloggen bara vällde in. Hann just och just refresha sidan igår innan ny kommentarer hade registrerats. Så kul att så många skrev ner sin inkomst. Tack! Nu vet jag mycket mer om löner. Skulle säga att det var ganska varierande. Tror de flesta landade någonstans mellan 2000-4000 euro. Här finns en liten rapport om medellöner som Vasabladet gjorde i oktober. 

Sin lön är ju ingenting man uppmuntras att diskutera. Men med tanke på hur mycket kvinnorna släpar i rapporten här ovan, så skulle jag nästan säga att det så småningom börjar vara dags att öppna upp för diskussioner kring just det – den kvinnliga lönen. Det var suveränt att vi vågade öppna upp anonymt här. Kanske nästa gång är det kanske inte helt dumt att viska till kollegan under kaffebordet ”psst, jag vill bara kolla att vi är på samma nivå eftersom vi gör i princip samma jobb, jag tjänar så och så mycket, är det ungefär lika mycket som du?”. Eller kan man förlora något på det? Näe. 

Så till nästa fråga: Skulle du jobba med samma sak fast du skulle få hälften mindre betalt? Med tanke på hur kul vi har det här på jobbet skulle jag nästan vara benägen att säga ja. Men å andra sidan: Never. De där röda stolparna i diagrammet är för låga för att vi kvinnor ska jobba for fun.

12 reaktioner på ”Vi fortsätter med löner.

  1. Åsa

    Lika lön för lika arbete är så självklart så det inte behöver kommenteras ens. Men gällande undersökningar angående mäns och kvinnors genomsnittslöner så vill jag citera en av de större (och en av de klokare) kvinnliga cheferna i detta land Leena Niemistö som sa: "Kvinnor, sköt först om jämställdheten på hemmaplan". Största delen av de förkortade arbetsdagarna och -veckorna för att hinna med familjelivet gör kvinnorna samt andra karriärshämmande beslut. Då sjunker också medellönen för kvinnorna.

  2. Kvinna 26 år

    Nej det skulle jag inte, har så pass stort ansvar och "är den enda som kan mina uppgifter" så tycker att jag ansolut är värd min lön. Tycker tyvärr inte mitt jobb är så värst roligt för tillfället och kunde tänka mig gå ner i lön för ett jobb som skulle ge mig bättre fiilis. Det är inte bara så lätt att säga upp sig från fast tjänst i dessa tider…

  3. Pia

    Skulle egentligen kunna tänka mej att göra det. Trivs med mitt jobb. Men egentligen tror jag ändå inte att jag skulle fixa det. Att jag ger bort av min lediga tid ska nog ersättas och är inte övertygad att halva tillfälliga lönen skulle räcka till. Och om jag endast skulle få hälften av pengarna skulle det nästan vara bättre att återgå till vårdledighet och slippa dagisavgifterna samt få mer tid med barnen.

  4. Mitt jobb är roligaste jag vet, tyvärr är lönen en sån fråga som med jämna mellanrum dyker upp som samtalsämne. Så nej,jag skulle nog söka mig ett annat jobb isåfall. Fast jobbet är roligt och mycket varierande så har vi ändå ett så stort ansvar när det handlar om barns uppväxt. Jag hoppas också att det kommer dag när kvinnors löner höjs.

  5. Anonym

    Jag trivs super bra med mitt jobb men att jobba för ungefär 600 euro i månaden på ett demensboende (är närvårdare) skulle nog ingen klara. Det är ganska tungt jobb. Skulle nog vara för tungt både fysiskt och psykiskt.

  6. Det finns många saker på den finländska arbetsmarknaden som man kunde göra om. Eller egentligen kanske man borde sätta den i skräpkorgen och bara börja om från början.
    Till att börja med är flexibiliteten alldeles för låg, i nuläget är det alldeles för svårt att säga upp och anställa personer (de två sakerna går nämligen hand i hand). För det andra så har vi ett lönesystem som baserar sig på att man slår ned pålarna och arbetar på samma plats i 20-30 år. Det fungerar inte i dagens värld. Numera är 5 år på samma företag att räkna som en lång tid. Även sättet förmånerna är uppbyggda på är föråldrat. Om man ser på t.ex. semesterlönen. Många skulle säkert må bra av att söka sig vidare till ett annat jobb eller avancera i karriären, men stannar eftersom det är bekvämt och de inte vill förlora semesterpengarna när de säger upp sig. Själv drogs jag i 2 år med ett rövhål till chef innan jag slutligen sa upp mig.
    Flyttade till Norge och lärde mig i efterhand att här får man inte betalt för de dagar man är ledig, mao om jag tar ut all semester i juli så får jag ingen lön den månaden. Lite surt då jag inte beaktade det i mitt löneanspråk, men man lär så länge man lever. Å andra sidan medför det ju att det inte finns något som håller mig tillbaka om jag av någon orsak börjar blicka mot ett annat jobb.

    Vad gäller samma lön för samma arbete så är det ju en självklarhet så länge det verkligen handlar om att göra samma jobb. I en fabrik där alla packar 100 enheter i en låda per timme, sure.
    Men hur värderar man jobb på högre tjänstemannanivå där en del av uppgifterna går ut på att utveckla företaget?
    Person A och B gör samma uppgifter, men A är 30 år med begränsad erfarenhet och kontaktnät, säljer på en bra månad för 50 000€. B är 50 år och kan bidra med branscherfarenhet och ett kundnätverk som gör att B kanske säljer för 150 000€/mån. Båda arbetar lika hårt, men är det inte befogat att B ska ha mer betalt?

  7. Åsa

    Lika lön för lika arbete är så självklart så det inte behöver kommenteras ens. Men gällande undersökningar angående mäns och kvinnors genomsnittslöner så vill jag citera en av de större (och en av de klokare) kvinnliga cheferna i detta land Leena Niemistö som sa: "Kvinnor, sköt först om jämställdheten på hemmaplan". Största delen av de förkortade arbetsdagarna och -veckorna för att hinna med familjelivet gör kvinnorna samt andra karriärshämmande beslut. Då sjunker också medellönen för kvinnorna.

  8. Kvinna 26 år

    Nej det skulle jag inte, har så pass stort ansvar och "är den enda som kan mina uppgifter" så tycker att jag ansolut är värd min lön. Tycker tyvärr inte mitt jobb är så värst roligt för tillfället och kunde tänka mig gå ner i lön för ett jobb som skulle ge mig bättre fiilis. Det är inte bara så lätt att säga upp sig från fast tjänst i dessa tider…

  9. Pia

    Skulle egentligen kunna tänka mej att göra det. Trivs med mitt jobb. Men egentligen tror jag ändå inte att jag skulle fixa det. Att jag ger bort av min lediga tid ska nog ersättas och är inte övertygad att halva tillfälliga lönen skulle räcka till. Och om jag endast skulle få hälften av pengarna skulle det nästan vara bättre att återgå till vårdledighet och slippa dagisavgifterna samt få mer tid med barnen.

  10. Mitt jobb är roligaste jag vet, tyvärr är lönen en sån fråga som med jämna mellanrum dyker upp som samtalsämne. Så nej,jag skulle nog söka mig ett annat jobb isåfall. Fast jobbet är roligt och mycket varierande så har vi ändå ett så stort ansvar när det handlar om barns uppväxt. Jag hoppas också att det kommer dag när kvinnors löner höjs.

  11. Anonym

    Jag trivs super bra med mitt jobb men att jobba för ungefär 600 euro i månaden på ett demensboende (är närvårdare) skulle nog ingen klara. Det är ganska tungt jobb. Skulle nog vara för tungt både fysiskt och psykiskt.

  12. Det finns många saker på den finländska arbetsmarknaden som man kunde göra om. Eller egentligen kanske man borde sätta den i skräpkorgen och bara börja om från början.
    Till att börja med är flexibiliteten alldeles för låg, i nuläget är det alldeles för svårt att säga upp och anställa personer (de två sakerna går nämligen hand i hand). För det andra så har vi ett lönesystem som baserar sig på att man slår ned pålarna och arbetar på samma plats i 20-30 år. Det fungerar inte i dagens värld. Numera är 5 år på samma företag att räkna som en lång tid. Även sättet förmånerna är uppbyggda på är föråldrat. Om man ser på t.ex. semesterlönen. Många skulle säkert må bra av att söka sig vidare till ett annat jobb eller avancera i karriären, men stannar eftersom det är bekvämt och de inte vill förlora semesterpengarna när de säger upp sig. Själv drogs jag i 2 år med ett rövhål till chef innan jag slutligen sa upp mig.
    Flyttade till Norge och lärde mig i efterhand att här får man inte betalt för de dagar man är ledig, mao om jag tar ut all semester i juli så får jag ingen lön den månaden. Lite surt då jag inte beaktade det i mitt löneanspråk, men man lär så länge man lever. Å andra sidan medför det ju att det inte finns något som håller mig tillbaka om jag av någon orsak börjar blicka mot ett annat jobb.

    Vad gäller samma lön för samma arbete så är det ju en självklarhet så länge det verkligen handlar om att göra samma jobb. I en fabrik där alla packar 100 enheter i en låda per timme, sure.
    Men hur värderar man jobb på högre tjänstemannanivå där en del av uppgifterna går ut på att utveckla företaget?
    Person A och B gör samma uppgifter, men A är 30 år med begränsad erfarenhet och kontaktnät, säljer på en bra månad för 50 000€. B är 50 år och kan bidra med branscherfarenhet och ett kundnätverk som gör att B kanske säljer för 150 000€/mån. Båda arbetar lika hårt, men är det inte befogat att B ska ha mer betalt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.