Trappa ner. Eller upp?

sami

 

I går kväll hade jag en sån kväll när jag låg under täcket, brölade uppgivet (ett skränigt får i en traktorhytt låter behagligare) och ifrågasatte hela min existens. Sami himlade med ögonen (suckade förmodligen ”here we go again”) och pajade pliktskyldigt medhårs.

  

”YHYYYYY VAD ÄR MENINGEN MED LIIIIIVET, SAMIIIII? JAG TROR INTE ATT JAG VET MENINGEN MED LIVET YHYYY”.

 

När det kommer till meningen med livet är vi inte riktigt på samma nivå, jag och Sami. Jag tycker han är avsevärt mycket smartare än mig. Och hur mycket jag än rationellt förstår att jag lever på ett sätt som i längden gör mig till en ganska stressad och trött människa kan jag inte ändra mig i nuläget, vet ni? Jag ska försöka förklara vad jag menar.

Sami har ju som målsättning här i livet att alltid trappa ner en smula. När det går riktigt, riktigt bra – då lutar han sig tillbaka, dricker en kaffe och lägger in en snus. Läser en Veikkaaja, slänger ett ord i Wordfeud och spelar apbingo med Milken. Själv är man ju inte riktigt lagd åt det hållet. Tvärtom. När det går riktigt, riktigt bra – ja, då tänker jag att det säkert skulle kunna gå ännu lite bättre. Bara man skulle försöka ännu lite hårdare.

När det går bra för mig – då försöker jag lite till. När det går bra för Sami – då tar han en paus. Är det inte ett ljuvligt förhållningssätt till livet överlag? Jag tycker det låter så sunt och trevligt, men det går ju för fan inte. När det finns så mycket att utforska, göra och övervinna. Att snusa och pausa kan ju omöjligt vara meningen med livet.Eller är det just det som är meningen med livet?

Åh, herregud. Kan man bara få en ny hjärna i jul?

26 reaktioner på ”Trappa ner. Eller upp?

    1. Linn Jung

      Nå, det låter ju bra i teorin, men så där i praktiken får jag så trååååkigt. Även om en prilla och en paus kan sitta bra någon gång nu som då.

  1. Alltså just precis. Känner så igen mig i din beskrivning! Alltså jag vet att jag borde ta det lugnare och göra mindre och bara vara och njuta och allt sånt, men när det bara inte går. Jag kan inte. Alltför svårt. Nu har jag haft det lugnare i skolan jämfört med vad jag hade i september. Nå, har jag kopplat av mera. Nå nej, har ju planerat kök och fixat sånt som egentligen är helt onödigt. Och nu ska vi köksremonta hela köket medan vi bor hemma. Vet ren nu att det är helt idiotiskt och att jag inte egentligen orkar med det men ändå så måste jag bara göra det. Blir så trött på mig själv. Som tur har ifrågasätter jag inte just nu meningen med livet, då sku jag säkert gå helt sönder.

  2. anonym

    Håller med Sami. Man måste pausa och mysa emellanåt. Dra andan och njuta lite.

    Vart har du bråttom, Linn? Vem vet något om morgondagen, så tillåt dig att vila i nuet.

  3. Alexandra

    Känner igen mig, jag tror ibland att jag är nån super kvinna som kan göra tusen saker på en gång för lyckas jag göra en grej, ja DÅ kan ja no säkert göra tre till, på samma gång!! Alltså e de här nån kvinno grej eller?

  4. Känner så igen mig 🙂 Bra kan alltid bli bättre! Kanske är det lite typiskt oss kvinnor som Alexandra här kommenterade.
    Hursomhelst så går det ju att råda bot på, det gäller bara att öva sig i att pausa, vila och klappa sig själv på axeln – mer än man övar på att höja ribban. Jag har aktivt funderat och jobbat med att sänka kraven och ge mig själv lite cred sedan i våras och jag tycker det går framåt, sakta men säkert.. 😉

    1. Linn Jung

      Nå, det låter ju bra i teorin, men så där i praktiken får jag så trååååkigt. Även om en prilla och en paus kan sitta bra någon gång nu som då.

  5. Alltså just precis. Känner så igen mig i din beskrivning! Alltså jag vet att jag borde ta det lugnare och göra mindre och bara vara och njuta och allt sånt, men när det bara inte går. Jag kan inte. Alltför svårt. Nu har jag haft det lugnare i skolan jämfört med vad jag hade i september. Nå, har jag kopplat av mera. Nå nej, har ju planerat kök och fixat sånt som egentligen är helt onödigt. Och nu ska vi köksremonta hela köket medan vi bor hemma. Vet ren nu att det är helt idiotiskt och att jag inte egentligen orkar med det men ändå så måste jag bara göra det. Blir så trött på mig själv. Som tur har ifrågasätter jag inte just nu meningen med livet, då sku jag säkert gå helt sönder.

  6. anonym

    Håller med Sami. Man måste pausa och mysa emellanåt. Dra andan och njuta lite.

    Vart har du bråttom, Linn? Vem vet något om morgondagen, så tillåt dig att vila i nuet.

  7. Alexandra

    Känner igen mig, jag tror ibland att jag är nån super kvinna som kan göra tusen saker på en gång för lyckas jag göra en grej, ja DÅ kan ja no säkert göra tre till, på samma gång!! Alltså e de här nån kvinno grej eller?

  8. Känner så igen mig 🙂 Bra kan alltid bli bättre! Kanske är det lite typiskt oss kvinnor som Alexandra här kommenterade.
    Hursomhelst så går det ju att råda bot på, det gäller bara att öva sig i att pausa, vila och klappa sig själv på axeln – mer än man övar på att höja ribban. Jag har aktivt funderat och jobbat med att sänka kraven och ge mig själv lite cred sedan i våras och jag tycker det går framåt, sakta men säkert.. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.