Mia Hafrén.

Jag minns en vild fest på Kåren i Åbo för säkert 10 år sedan. Eller jag minns fyra saker. 1. Att jag övernattade hos Matte Heinänen. 2. Att jag var mycket berusad. 3. Att jag verkligen fick anstränga mig för att verka nykter när jag pratade med Calle Haglund 4. Att Fork uppträdde och att de lämnade ett starkt avtryck i mitt acapellahjärta (vill också minnas att jag tyckte att Kasper var smyghet). 

Sedan gick det 10 år och det hände att jag stötte på Fork i tidningar, på affischer, i tv-intervjuer och i samtal om musik. Men av någon anledning kom jag mig aldrig iväg på en konsert. Tills igår. När Anna-Lena köpte biljetter till kaupunginteatteri och sa det var dags. Yes!

Vad jag hade förträngt de senaste tio åren var den enastående knockoutmänniskan Mia Hafrén. Det är sällan jag totalt drabbas av folks awesomeness, men det hände fullständigt igårkväll. Så oerhört rolig, så talangfull, så charmig, så chefig. Tänker att man skulle må så mycket bättre om man hade ens 10 % av Mias festliga fuck off-attityd. 

Överlag tyckte jag Forks mellansnack fick många pluspoäng. Inget sexistiskt skit och ruttna skämt om män vs. kvinnor som man oftast får tåla. Inte nog med att de levererar i låtarna, de är också smarta, har självdistans och får publiken att vrida sig av skratt. Och kan inte ens gå in på vilka låtar jag tyckte var bäst. Allt var bara så otroligt bra gjort.

Mia Hafrén, alltså. Årets första girlcrush.