Alltid när man diskuterar etiken i skönhetsingrepp är det så gott som oundvikligt att man glider in i linjedragningar och att ställa ingreppen i relation till varandra. Ni vet, var ska man dra gränsen? Är det ok att bleka tänderna? Är det ok att gå till frissan? Sminka sig?
Jag har på något sätt alltid tyckt att den frågan egentligen är rätt så ointressant (förmodligen behöver den diskussionen föras, men det är inte det jag är ute efter). För egentligen är det ju inte det enskilda fallet med personen som opererar sig som är intressant. För mig är det sak samma om det handlar om bröst, läppar, mammor, tonåringar, hårförlängningar, rynkor eller rumpinplantat.
För mig handlar det inte om att ifrågasätta och fördöma individens val.
Utan det handlar om att ta ett steg tillbaka och reflektera över vilka strukturer som råder, vilka ideal som rotar sig och slutligen krasst inse att också jag själv är fånge i det här systemet (jag lägger en massa pengar, krut och frustration på att se rätt ut).
Jag läste i dag på SvD att marknaden för estetiska ingrepp i Sverige ökar med 10-15 procent per år, enligt Konsumentverket. Och då rent estetiska.
Av de som opererar sig i estetiska syften ute i hela världen är 87 % kvinnor och 13 % är män. Men eftersom det finns ett stort drive i utvecklandet av preparat som förhindrar håravfall räknar man med att könsbalansen snart ska bli mer jämnt fördelad.
Det finns en så otroligt stark drivkraft om en välpolerad, perfekt yta – och här har vi nu väldens chans välja om vi vill stöda den industri som med öppna armar utnyttjar och omfamnar vår ängsliga kroppsfixering. Gissar att flintskallighet snart kommer att vara en klassfråga (innan det normaliseras, priserna sänks och ingen längre vågar vara hårlös).
Jag vill bara ut från det här systemet, vet ni?
Fäkta mig fram som en envis höna mot väderkvarnar.
Forever Jung 
Vilket klockrent, sakligt och pedagogiskt svar på kommentarskriget som bedrivs på diverse bloggar just nu. Jag håller helt med dej, bra jobbat!!
Tror faktiskt att vi behöver prata ut om det här med jämna mellanrum, även om det ibland känns som upprepning, upprepning, upprepning. Men nu har vi luftat lite igen, skönt!
Heja heja! Fortsätt fäktas och fortsätt kämpa. Det är normerna och strukturerna det är fel på, inte individerna som gör skönhetsingreppen.
Ner with the norms!
Håller med Maria! Inget fel på individer, för alla har en egen vilja. Dock är det ju vääääldigt svårt att komma ifrån normer, och tar vi ner en så dyker en annan upp från jorden som ett ogräs. Vet inte vad man ska göra? Vill inte människan alltid ha ett "ideal" att sträva efter? Skulle vilja se hur ett samhälle där alla var nöjda med sig själv och utseende skulle se ut ! Där ingen skulle bry sig helt enkelt och gå omkring i det bekvämaste de har, helt ofixad och nöjd som attan. Hohho nu blev jag riktigt fundersam själv så måste sluta kommentera här.
Ja! Förstår precis vad du menar! Hade tex. själv kaanske kunnat tänka mig ett skönhetsingrepp på min kropp, men avstår för att jag in i det sista vill tro på något större, att motarbeta dessa strukturer som styr oss, in i det sista. Och, att kunna se mina kommande barn i ögonen om 20 år, och säga att jag gjorde vad jag kunde.
TACK för att du för debatten, TACK för att detta skrivs och TACK alla som kämpar mot skönhetsindustrin, på ett eller annat sätt, personligen eller på ett mer objektivt sätt. Tillsammans gör vi en bättre värld. Personligen börjar jag bli sjukt trött på hycklandet kring skönhet – att folk är så envisa med att koppla det samman med hälsa, med "eget vaaal"…. Och sen att nån anser att man har "rätt" till det efter X antal års slit och satsande på barn… Alltså, JA, man har alltid RÄTT, till vad man vill, men det är ju inte det som den här debatten ska handla om -.- och vadå, slit inte i X antal år med sånt du inte vill göra då? Det blir så jävla snedvridet alltsammans.
Tack för att du skriver. Igen.
"För mig handlar det inte om att ifrågasätta" men varför avsluta du då "Har jag blivit lurad" inlägget med att skriva: ifrågasätt, ifrågasätt, ifrågasätt, ifrågasätt. Inget illa menat jag bara undrar.
Meeeen – inte att ifrågasätta den enskilda människan och individen. Utan ifrågasätt normer, strukturer och rådande ideal. Det måste man väl rimligtvis kunna förstå om man läser texten. Det är en väldigt stor skillnad.
Med tanke på vilka reaktioner det här inlägget orsakat hos andra bloggare misstänker jag att det finns de som har svårt att skilja på just den enskilda individen och de rådande idealen. Och att skilja på det här med självförtroende och tuff attityd, som sällan är det samma.
Håller helt med dig i resonemanget Linn!
Hör jag om någon som lidit i åratal utan att kunna se sig själv i spegeln, kan inte mitt hjärta låta bli att blöda för den och hoppas att just den personens liv blir så mycket bättre som den bara önskar av sin operation. Samtidigt som jag vet att det inte är lösningen för mig.
Och jag önskar att den här mycket snäva bilden av ett kvinnoideal som trycks upp i ansiktet på alla, både män och kvinnor, idag skulle breddas på så att ALLA ryms in och ingen skulle ha orsak att ens BÖRJA tycka så illa om sin egen kropp att de lider så fort de tänker på sina bröst/rumpa/lår/näsa. Ifrågasätt, ifrågasätt…
Jag tror också alla missförstånd bottnar i det, att många inte kan skilja på individ och struktur. Jag vill ju inte straffa eller förbjuda någon (den fria valet ska fortsättningsvis vara fritt). Däremot önskar jag mig ett bredare ideal. Mjukare värderingar och en mer omfamnande attityd.
Känns nästan lite som en "inte alla män!"-reaktion från många håll. Svårt att skilja på individ och ideal. Bra skrivet Linn.
Mycket bra skrivet, både det här och det tidigare inlägget på samma tema. Hela fenomenet med struktur/individ är så aktuellt på många olika plan, och ibland blir jag inte klok på det, men jag tycker verkligen att du har förklarat skillnaden här, väldigt tydligt och bra. Smart kvinna, du. (Nu blev jag också tvungen att blogga om det här ämnet, så klart.)
Jaa!! Booom! Kapow!!
Jag har inte i ett enda blogginlägg läst att nån skulle tycka att den enskilda kvinnan som opererar sig är dum i huvudet, utan att STRUKTUREN är fucking skit. Skit, I tell you! Jag tror det här kanske bottnar i en ovilja att gräva i sig själv och varför man tycker som man gör, att det är jobbigt att inse att man nånstans kanske har blivit lurad.
Säger som Caitlin Moran:
“You can tell whether some misogynistic societal pressure is being exerted on women by calmly enquiring, ‘And are the men doing this, as well?’ If they aren’t, chances are you’re dealing with what we strident feminists refer to as ‘some total fucking bullshit’.”
― Caitlin Moran, How to Be a Woman
Sönderammade bröst är ingen vacker syn, men kan det finnas någon poäng i att alla INTE har supervackra bröst? Exempelvis barn har inte bröst och det är helt okej för de flesta. Barn ska inte vara sexuella varelser och behöver inte uppfylla några snygghetsideal, utan de kan helt enkelt syssla med annat. Varför kan det inte vara helt okej att de (som ammat) över 30 oftast inte heller har några bröst att lovprisa längre? Att vackra bröst är något bara förunnat åldersgruppen 15-25? Det är ju ofta i den åldern man snärjer partners och då kan snygga bröst vara rätt så användbara. Om man skiljer sig efter 30 och skall glädja en helt ny person med sin nakna kropp så kan det säkert vara himla tråkigt och svårt utan ett par fina bröst. Men är det då snarare fel i partnern och inte brösten om man inte upplever sig vacker? Eller om man fått barn före 20 och inte hunnit glädja sig åt sina bröst innan de försvann kan det ju säkert vara en stor sorg. Men oöverkomligt stor?
Då jag var 15 hade jag en farmor som inte använt bh, så det var lätt att känna sig nöjd med sina egna bröst, men tänk om farmor istället skulle fixat till brösten för att hon var missnöjd med de fysiska attributen. Vips skulle t.o.m. min gamla farmor fått snyggare bröst än mig?! Kanske vi ska unna vissa åldersgrupper att känna sig extra fina då de ändå tycker det är så väldigt viktigt och konkurrensen blir så otroligt hård om alla generationer ska gå omkring med bröst som trotsar gravitationen. Kan det finnas andra saker som är viktigare eller mer intressanta för övriga åldersgrupper? Jag menar, jag hoppas att min dotter känner sig vacker då hon kommer ur tonåren med sina vuxna kvinnokropp. Att hennes mamma skulle ha en hottare kropp än henne då känns liksom lite bisarrt och onödigt. Men kanske jag tänker annorlunda då jag är mormor och vill då absolut ta ut allt av vad livet har att ge och är inte beredd att ställa mig själv åt sidan och enbart glädja mig över att min dotters dotter är i en vacker ålder.
Hursomhelst så känns det iaf som ett misslyckande att jag nu ska börja spara pengar till dotterns bröstoperation, så jag kan betala (bilen, så hon får sätta sina egna pengar på operationen) ifall hon är missnöjd med sina bröst om 18 år. Misslyckande därför att hon inte kan eller att det inte räcker för henne, att glädjas åt att andra har fina bröst, utan hon måste också själv få vad hon pekar på. Oavsett om det så kräver en anestesiläkares tjänster att få till. Misslyckande därför att det för henne inte är tillräckligt med ett vackert, sexigt hårsvall, utan mycket ska ha mer. Misslyckande för att jag inte förmått henne bli mer tolerant, accepterande och förlåtande mot sin egen kropp. Misslyckande för att hon hellre vill sätta sin fokus, sin tid, sin energi och pengar på att fylla ut vävnad, istället för att läsa Tolstoj, ta danslektioner, göra en resa eller tusen andra mer viktiga eller roligare saker.
Får väl hoppas boob job hunnit bli white trash med besked, innan det är dags för dottern att känna sig misslyckad på bröstfronten.
Man kan inte amma sönder bröst, och alla bröst är vackra om vi kommer överens om det. Det finns inget som är automatiskt vackert eller fult, allt handlar om våra konstgjorda normer.
När normen är så snäv att det knappast är någon som uppfyller den naturligt måste den ifrågasättas, det tycker jag att Linn förtjänstfullt gjort här. Till exempel har mycket få kvinnor över 35 som fött barn, bröst som ser ut som silikonbröst. Är inte det en sjuk norm då?
Stå på dig! Verkar som många inte läser eller helt enkelt inte förstår vad du menar!
Tack för att du orkar vara så pedagogisk och formulera dig så klokt. Det blev snabbt ett "inte alla män"-stuk på den här debatten då många verkade ha svårt att se skillnad på individ och struktur.
Blir så trött på såna här debatter då de flesta bara håller med själva blogginlägget. Kan man inte bara ha en egen åsikt?
Har någon hindrat dig?
Har redan redovisat min åsikt, men är trött på alla som bara jamar med/hejar på varje gång en större bloggare för fram någonting. Skulle du ha framfört en motsatt åsikt hade det varit likadant.
Känner att jag vill dela med mig av mina tankar kring utseende och normer. För ett år sedan tappade jag allt mitt hår, har alopeci och ibland tappar man sitt hår, orsak oklar. Tidigare har jag tappat fläckvis men nu tappade jag allt. Genast bestämde jag mig för att inte ha peruk, ville visa fingret åt alla normer och inte göra mig själv till ett offer. Mitt egenvärde ska inte få sitta i ett långt, glansigt hår. JAG ÄR BRA OAVSETT.
Men gud ska veta att det varit svårt. Folk stirrar, pekar och viskar. De ser medlidande på mina barn (för deras mamma kommer ju att dö i cancer nästa vecka). Jag passar verkligen inte in i normen. Och, vore jag av manligt kön skulle ingen ens kasta en extra blick. Jag har gråtit och provat peruker men det känns inte rätt. Jag vill kunna sträcka på min ryggrad oavsett om jag har hår eller inte.
Jag förstår båda lägren i bröstdebatten. Har också i smyg önskat mig nya tits eftersom de gamla matat två fantastiska barn och kanske kunde piffas lite. Men väljer att tycka att de är fantastiska utan piff. Och att jag är fantastisk utan hår. Det är normerna, marknaden och gammal vana som gör att jag ibland tror något annat.
Ville komma till det, att det är ett tufft val man får göra varje dag. Att bestämma sig för att man är bäst som man är. Men om vi alla bestämmer oss för det och inte dömer varandra så hårt kanske det ska gå.
Man får high-fivea mig på stan. Det är jag som är skallig.
Highfive! Du är härlig!
Vilket klockrent, sakligt och pedagogiskt svar på kommentarskriget som bedrivs på diverse bloggar just nu. Jag håller helt med dej, bra jobbat!!
Tror faktiskt att vi behöver prata ut om det här med jämna mellanrum, även om det ibland känns som upprepning, upprepning, upprepning. Men nu har vi luftat lite igen, skönt!
Heja heja! Fortsätt fäktas och fortsätt kämpa. Det är normerna och strukturerna det är fel på, inte individerna som gör skönhetsingreppen.
Ner with the norms!
Håller med Maria! Inget fel på individer, för alla har en egen vilja. Dock är det ju vääääldigt svårt att komma ifrån normer, och tar vi ner en så dyker en annan upp från jorden som ett ogräs. Vet inte vad man ska göra? Vill inte människan alltid ha ett "ideal" att sträva efter? Skulle vilja se hur ett samhälle där alla var nöjda med sig själv och utseende skulle se ut ! Där ingen skulle bry sig helt enkelt och gå omkring i det bekvämaste de har, helt ofixad och nöjd som attan. Hohho nu blev jag riktigt fundersam själv så måste sluta kommentera här.
Ja! Förstår precis vad du menar! Hade tex. själv kaanske kunnat tänka mig ett skönhetsingrepp på min kropp, men avstår för att jag in i det sista vill tro på något större, att motarbeta dessa strukturer som styr oss, in i det sista. Och, att kunna se mina kommande barn i ögonen om 20 år, och säga att jag gjorde vad jag kunde.
TACK för att du för debatten, TACK för att detta skrivs och TACK alla som kämpar mot skönhetsindustrin, på ett eller annat sätt, personligen eller på ett mer objektivt sätt. Tillsammans gör vi en bättre värld. Personligen börjar jag bli sjukt trött på hycklandet kring skönhet – att folk är så envisa med att koppla det samman med hälsa, med "eget vaaal"…. Och sen att nån anser att man har "rätt" till det efter X antal års slit och satsande på barn… Alltså, JA, man har alltid RÄTT, till vad man vill, men det är ju inte det som den här debatten ska handla om -.- och vadå, slit inte i X antal år med sånt du inte vill göra då? Det blir så jävla snedvridet alltsammans.
Tack för att du skriver. Igen.
"För mig handlar det inte om att ifrågasätta" men varför avsluta du då "Har jag blivit lurad" inlägget med att skriva: ifrågasätt, ifrågasätt, ifrågasätt, ifrågasätt. Inget illa menat jag bara undrar.
Meeeen – inte att ifrågasätta den enskilda människan och individen. Utan ifrågasätt normer, strukturer och rådande ideal. Det måste man väl rimligtvis kunna förstå om man läser texten. Det är en väldigt stor skillnad.
Med tanke på vilka reaktioner det här inlägget orsakat hos andra bloggare misstänker jag att det finns de som har svårt att skilja på just den enskilda individen och de rådande idealen. Och att skilja på det här med självförtroende och tuff attityd, som sällan är det samma.
Håller helt med dig i resonemanget Linn!
Hör jag om någon som lidit i åratal utan att kunna se sig själv i spegeln, kan inte mitt hjärta låta bli att blöda för den och hoppas att just den personens liv blir så mycket bättre som den bara önskar av sin operation. Samtidigt som jag vet att det inte är lösningen för mig.
Och jag önskar att den här mycket snäva bilden av ett kvinnoideal som trycks upp i ansiktet på alla, både män och kvinnor, idag skulle breddas på så att ALLA ryms in och ingen skulle ha orsak att ens BÖRJA tycka så illa om sin egen kropp att de lider så fort de tänker på sina bröst/rumpa/lår/näsa. Ifrågasätt, ifrågasätt…
Jag tror också alla missförstånd bottnar i det, att många inte kan skilja på individ och struktur. Jag vill ju inte straffa eller förbjuda någon (den fria valet ska fortsättningsvis vara fritt). Däremot önskar jag mig ett bredare ideal. Mjukare värderingar och en mer omfamnande attityd.
Känns nästan lite som en "inte alla män!"-reaktion från många håll. Svårt att skilja på individ och ideal. Bra skrivet Linn.
Mycket bra skrivet, både det här och det tidigare inlägget på samma tema. Hela fenomenet med struktur/individ är så aktuellt på många olika plan, och ibland blir jag inte klok på det, men jag tycker verkligen att du har förklarat skillnaden här, väldigt tydligt och bra. Smart kvinna, du. (Nu blev jag också tvungen att blogga om det här ämnet, så klart.)
Jaa!! Booom! Kapow!!
Jag har inte i ett enda blogginlägg läst att nån skulle tycka att den enskilda kvinnan som opererar sig är dum i huvudet, utan att STRUKTUREN är fucking skit. Skit, I tell you! Jag tror det här kanske bottnar i en ovilja att gräva i sig själv och varför man tycker som man gör, att det är jobbigt att inse att man nånstans kanske har blivit lurad.
Säger som Caitlin Moran:
“You can tell whether some misogynistic societal pressure is being exerted on women by calmly enquiring, ‘And are the men doing this, as well?’ If they aren’t, chances are you’re dealing with what we strident feminists refer to as ‘some total fucking bullshit’.”
― Caitlin Moran, How to Be a Woman
Sönderammade bröst är ingen vacker syn, men kan det finnas någon poäng i att alla INTE har supervackra bröst? Exempelvis barn har inte bröst och det är helt okej för de flesta. Barn ska inte vara sexuella varelser och behöver inte uppfylla några snygghetsideal, utan de kan helt enkelt syssla med annat. Varför kan det inte vara helt okej att de (som ammat) över 30 oftast inte heller har några bröst att lovprisa längre? Att vackra bröst är något bara förunnat åldersgruppen 15-25? Det är ju ofta i den åldern man snärjer partners och då kan snygga bröst vara rätt så användbara. Om man skiljer sig efter 30 och skall glädja en helt ny person med sin nakna kropp så kan det säkert vara himla tråkigt och svårt utan ett par fina bröst. Men är det då snarare fel i partnern och inte brösten om man inte upplever sig vacker? Eller om man fått barn före 20 och inte hunnit glädja sig åt sina bröst innan de försvann kan det ju säkert vara en stor sorg. Men oöverkomligt stor?
Då jag var 15 hade jag en farmor som inte använt bh, så det var lätt att känna sig nöjd med sina egna bröst, men tänk om farmor istället skulle fixat till brösten för att hon var missnöjd med de fysiska attributen. Vips skulle t.o.m. min gamla farmor fått snyggare bröst än mig?! Kanske vi ska unna vissa åldersgrupper att känna sig extra fina då de ändå tycker det är så väldigt viktigt och konkurrensen blir så otroligt hård om alla generationer ska gå omkring med bröst som trotsar gravitationen. Kan det finnas andra saker som är viktigare eller mer intressanta för övriga åldersgrupper? Jag menar, jag hoppas att min dotter känner sig vacker då hon kommer ur tonåren med sina vuxna kvinnokropp. Att hennes mamma skulle ha en hottare kropp än henne då känns liksom lite bisarrt och onödigt. Men kanske jag tänker annorlunda då jag är mormor och vill då absolut ta ut allt av vad livet har att ge och är inte beredd att ställa mig själv åt sidan och enbart glädja mig över att min dotters dotter är i en vacker ålder.
Hursomhelst så känns det iaf som ett misslyckande att jag nu ska börja spara pengar till dotterns bröstoperation, så jag kan betala (bilen, så hon får sätta sina egna pengar på operationen) ifall hon är missnöjd med sina bröst om 18 år. Misslyckande därför att hon inte kan eller att det inte räcker för henne, att glädjas åt att andra har fina bröst, utan hon måste också själv få vad hon pekar på. Oavsett om det så kräver en anestesiläkares tjänster att få till. Misslyckande därför att det för henne inte är tillräckligt med ett vackert, sexigt hårsvall, utan mycket ska ha mer. Misslyckande för att jag inte förmått henne bli mer tolerant, accepterande och förlåtande mot sin egen kropp. Misslyckande för att hon hellre vill sätta sin fokus, sin tid, sin energi och pengar på att fylla ut vävnad, istället för att läsa Tolstoj, ta danslektioner, göra en resa eller tusen andra mer viktiga eller roligare saker.
Får väl hoppas boob job hunnit bli white trash med besked, innan det är dags för dottern att känna sig misslyckad på bröstfronten.
Man kan inte amma sönder bröst, och alla bröst är vackra om vi kommer överens om det. Det finns inget som är automatiskt vackert eller fult, allt handlar om våra konstgjorda normer.
När normen är så snäv att det knappast är någon som uppfyller den naturligt måste den ifrågasättas, det tycker jag att Linn förtjänstfullt gjort här. Till exempel har mycket få kvinnor över 35 som fött barn, bröst som ser ut som silikonbröst. Är inte det en sjuk norm då?
Stå på dig! Verkar som många inte läser eller helt enkelt inte förstår vad du menar!
Tack för att du orkar vara så pedagogisk och formulera dig så klokt. Det blev snabbt ett "inte alla män"-stuk på den här debatten då många verkade ha svårt att se skillnad på individ och struktur.
Blir så trött på såna här debatter då de flesta bara håller med själva blogginlägget. Kan man inte bara ha en egen åsikt?
Har någon hindrat dig?
Har redan redovisat min åsikt, men är trött på alla som bara jamar med/hejar på varje gång en större bloggare för fram någonting. Skulle du ha framfört en motsatt åsikt hade det varit likadant.
Känner att jag vill dela med mig av mina tankar kring utseende och normer. För ett år sedan tappade jag allt mitt hår, har alopeci och ibland tappar man sitt hår, orsak oklar. Tidigare har jag tappat fläckvis men nu tappade jag allt. Genast bestämde jag mig för att inte ha peruk, ville visa fingret åt alla normer och inte göra mig själv till ett offer. Mitt egenvärde ska inte få sitta i ett långt, glansigt hår. JAG ÄR BRA OAVSETT.
Men gud ska veta att det varit svårt. Folk stirrar, pekar och viskar. De ser medlidande på mina barn (för deras mamma kommer ju att dö i cancer nästa vecka). Jag passar verkligen inte in i normen. Och, vore jag av manligt kön skulle ingen ens kasta en extra blick. Jag har gråtit och provat peruker men det känns inte rätt. Jag vill kunna sträcka på min ryggrad oavsett om jag har hår eller inte.
Jag förstår båda lägren i bröstdebatten. Har också i smyg önskat mig nya tits eftersom de gamla matat två fantastiska barn och kanske kunde piffas lite. Men väljer att tycka att de är fantastiska utan piff. Och att jag är fantastisk utan hår. Det är normerna, marknaden och gammal vana som gör att jag ibland tror något annat.
Ville komma till det, att det är ett tufft val man får göra varje dag. Att bestämma sig för att man är bäst som man är. Men om vi alla bestämmer oss för det och inte dömer varandra så hårt kanske det ska gå.
Man får high-fivea mig på stan. Det är jag som är skallig.
Highfive! Du är härlig!