Nu som då stöter jag på folk som är olyckliga över att de inte riktigt får sin blogg att nå den framgång den förtjänar. Huuur ska man gööööra? Jag vet inte om det finns ett enkelt svar på den frågan. Jag har inget lätt framgångsrecept på hur man får en välläst och omtyckt blogg. Men jag har i alla fall några frågor som man kan ställa sig om man tycker att man stampar på stället.
Jag är ingen allsmäktig bloggud – det vill jag gärna påpeka. Med tanke på hur GALET bra den här bloggen är, borde den ha minst 10 000 läsare varje dag (HAH!). Men det har den inte (med andra ord: den är säkert inte så bra som jag tror, borde kanske ställa de här frågorna till mig själv också). Och obs obs, ni som vill mysblogga i egen takt för er egen skull – det här blogginlägget är inte till er.
Här kommer hur som haver fyra tips som jag själv tror på:
1. ”Jag kunde kanske ha en mer enhetlig profil?”
Här tänker jag delvis på stilistiken i text, men också på bloggens look. Håller utseendet en enhetlig linje? Här fuskar jag själv en del (kanske just därför jag inte har 10K läsare). Blandar du pixliga mobilbilder med högupplöst bautabilder? Försök bestämma hur du vill ha det. Om du inte kan – försök då t.ex hitta ett filter, en ram, en beskärning eller vad som helst som knyter ihop allt. Hitta en stil som dina läsare kan känna igen direkt de ser en bild tagen av dig. Om du har riktigt dålig fantasi – kör alla dina bilder genom ett och samma instafilter. Det är bättre än ingenting. Annars finns t.ex Befunky och PicMonkey där du kan trixa med dina bilder.
Mönsterelever på denna front: Linnea Portin (vet direkt om det är hon som tagit bilden eller skrivit texten). Lindas Lantliga likaså. De har hittat en röd linje och håller sig till den, både i text och bild. Som läsare kan man luta sig tillbaka och slappna av. Inget som stör ögat eller hjärnan.
2. ”Jag kunde kanske ta ställning?”
Som läsare vill jag veta var du står. Jag förstår att det inte alltid går att skrika rakt ut (alla har vi våra begräsningar), men för mig är det så otroligt intressant att veta vad du tycker i diskussionerna som dansar förbi. I det tyckarsamhälle vi lever i är det alltid roligare med en åsikt. Du måste inte tycka till varje gång, men genom att skriva om aktuella ämnen får vi i alla fall en fingervisning om vem som egentligen sitter där bakom skärmen. Visst finns det bloggar som klarar sig hur bra som helst utan det (ta nu Malenami som ett gott exempel), men då måste också bloggen bygga på något annat än text. En textblogg utan personliga reflektioner och åsikter är … ingen blogg?
Mönsterelever på denna front: Peppe Öhman och Carola Ekman. De låter ingen aktuell diskussion gå dem förbi. De nappar på allt intressant som folk snackar om.
3. ”Tappar läsarna min blogg?”
Förr om åren var det väldigt viktigt med frekvent uppdatering. Det är det inte längre. En bra blogg bygger inte på daglig uppdatering. Däremot är det lätt att glömma bort en blogg som inte uppdateras så ofta. Har du gjort det möjligt för dina läsare att följa din blogg på Facebook? Så att dina inlägg dyker upp i min feed automatiskt? Glöm allt det där med att det är töntigt att ha en fb-sida för din blogg (du tror inte att du är något fast du har en). Gör det lättare för dina läsare att följa dig! Då behöver du inte stressa med uppdatering för att hålla kvar dina läsare. De hittar dina inlägg när du postar dem på Facebook eller andra platser där de hänger. Finns dina läsare på Twitter, Insta, Snapchat? Kanske det lönar sig att skapa bloggkonton också där? Man ska ju inte överdriva, men man kan ju överväga. Testa dig fram. Och glöm för bövelen inte Bloglovin.
Mönsterelever på denna front: Det är inte många fronter jag är felfri på, men här skulle jag nästan våga påstå att jag levererar. Varje gång jag har skrivit ett inlägg så postar jag det automatiskt på min bloggs facebook-sida (gilla den här!). Skulle fast kunna göra det i sömnen. Massor av läsare kommer in den vägen (också sådana som normalt inte läser min blogg när de ser att deras bekanta har gillat mitt inlägg). Ps. Visst är det ljuvligt med lärare som utser sig själv till mönsterelev?
4. ”Underskattar jag vardagsbestyren?”
Ja, jag sa just att det kan vara spännande för dina läsare när du beger dig in i brännheta diskussioner, men underskatta inte heller vardagens kraft. Hur komiskt det än låter så ska man icke förringa det allmänna intresset i vad du äter, vem du träffar, vad du har på dig och hur det ser ut hemma hos sig. Folk är inte svårare än så. Jag tycker det vanliga livet är det bästa att läsa om. Så länge man gör det med finess.
Mönsterelever på denna front: Smulan och Pia på kontoret är drottningarna av vardagsbloggar. Så enkelt, men så otroligt bra. Lite selfies, lite bilder från jobb, några bilder på hemmet, livet, vardagen. Funkar.
Vad fastnar du för?
Och så gör vi en gallup på slutet: Vad har dina favoritbloggar som gör att du återkommer till dem dag efter dag? För mig är det konsten att kombinera alla punkter här ovan. Plus att personen bakom bloggen måste ha någon x-faktor som fascinerar mig. Det kan vara en spännande människosyn, ett konstig frisyr, ett roligt jobb, en härlig humor eller helt enkelt bara en trevlig livsstil.
Forever Jung 
Håller med dig här. De bloggar jag gillar läser jag för att skribenten vågar ha en åsikt, skriver om vardagen o har kul bilder. Dessutom fascineras jag av om folk skriver bra och jag imponeras ständigt av hur bra t.ex du är på att få ihop texten så den känns ny och skojig att läsa. Däremot tenderar jag tröttna på bloggar där man konstant namedroppar alla kändisar man känner (vet inte varför jag stör mig på detta), eller bara skriver om samma ämne hela tiden.
Jag läser faktiskt inga kändisbloggar längre, så kan inte uttala mig om den fronten. Men ja, vardag är bäst!
Så sant det där med facebook! Själv vill jag se folk, ansikten: sura, glada, levande människor. Önskar mera bilder på kompisar i facebook och instagram också, alltså bilder på sig själva. Man ska inte sluta fota sig själv fast man fyller 40. Jag blir så glad när jag ser människor som jobbar i trädgården eller sitter i båten. Det är inte nolo.
Sist och slutligen är ingenting nolot. Så länge man håller sig inom lagen och moralen.
Jag har jäkligt svårt med mitt bloggande. Vet inte längre vad den handlar om. Känner att jag borde skriva matblogg (kunde lätt bli stor med det) men jag vill inte. Jag vill skriva om mitt liv. Vad som händer.
Jag tror inte att en blogg måste handla om något speciellt. Jag skulle aldrig palla att ha begränsningar. Jag vill skriva om det som faller mig in! Mycket av min skrivglädje ligger i det, att jag faktiskt kan jama på om precis VAD SOM HELST här.
I din blogg skulle jag vilja läsa mer om:
1. Ditt hår
2. Hur du tänker när du placerar ut produkter i din affär
3. Hur du peppar dig själv
4. Vad du hatar med att vara företagare
5. Vilka personer du imponeras av
Oj tack! Kan vara första gången någon beskrivit mej som mönsterelev, haha.
De andra punkterna kunde jag kanske jobba på lite. Men så å andra sidan tror jag inte att min blogg kan vara eller ska vara något annat än just det den är idag. Jag har nått blogg-peace. 🙂
Vi har ju diskuterat det här några gånger tidigare och jag håller nog med om det mesta du skriver här, fast vardagsbloggar är knepiga för mig. Klarar bara av att läsa sådana där jag känner skribenten, eller i alla fall träffat hen någon gång. Annars är det fullkomligt ointressant för mig att läsa om någons vardag. Förstår dock att det kan vara avkopplande och inspirerande på vissa plan, men bloggar som blandar "allt" har jag ändå svårt att fastna helt för, om jag som sagt inte känner människan bakom bloggen. Vet att jag antagligen är lite udda här eftersom vardagsbloggar är en väldigt populär bloggkategori. Men för mig blir det lite för spretigt.
Då föredrar jag ju istället nischade bloggar där man nördar in sig på ett ämne och verkligen satsar på det. Vill hellre läsa renodlade mode-, mat- eller inredningsbloggar där jag känner att personen har nån slags "kunskap" att förmedla, dvs. kan mera om ämnet än vad jag kan själv. Jag vill gärna "få ut något" av att läsa ett blogginlägg, fast det kan handla om banala saker som att bli upplyst om vad vårens trendigaste plagg är eller lära mig hur man tillreder den godaste bearnaisesåsen 😉
Åsiktsinlägg är ytterligare en annan sak, de tillför något även fast man inte känner personen, och dem läser jag mycket gärna även om jag ogärna deltar i debatter på nätet. Tänker och funderar på de aktuella frågorna gör jag såklart, men vill helst inte offentliggöra mina åsikter. Och jag tror inte man måste göra det heller för att få en stor och populär blogg, det finns massor av exempel på "åsiktslösa" storbloggare 🙂
Tack och hej!
Måste vara min längsta bloggkommentar någonsin 🙂
Tror inte heller på att man alltid måste ropa högt vad man tycker (ibland är det jävligt skönt med folk som håller käften). Men jag säger att det ibland kan hjälpa en att få en skjuts framåt.
Har man andra starka element i sin blogg – kör på det istället.
Jag följer mest nischade bloggar om lite olika ämnen. Jag följer bara bloggar via Bloglovin för det skulle aldrig falla mig in att behöva gå in på olika ställen för att läsa. För mig är blogginläggets rubrik jätteviktig, för om rubriken låter ointressant markerar jag inlägget som läst. Jag brukar avfölja bloggar som uppdateras för ofta för då känns det stressande.
Läser din blogg för ditt roliga sätt att "lägga ut texten" OCH för att du är en av dom få bloggare som inte börjar sina inlägg med "det är stressigt nu, det är mycket nu osv"
Och dessutom för bilderna och citaten av dina barn.. riktigt superbra alltså..
Lättläst. Rolig. Positiv.
Tänkte sluta läsa ren när du nämnde mysbloggandet, men så ser jag att du länkat till just min mysblogg! Tack för komplimangen! Och tur de, jag ändrar inget. Tänkte tidigare att min nisch är att inte ha en nisch, men mysblogg funkar ju.
Håller med dig här. De bloggar jag gillar läser jag för att skribenten vågar ha en åsikt, skriver om vardagen o har kul bilder. Dessutom fascineras jag av om folk skriver bra och jag imponeras ständigt av hur bra t.ex du är på att få ihop texten så den känns ny och skojig att läsa. Däremot tenderar jag tröttna på bloggar där man konstant namedroppar alla kändisar man känner (vet inte varför jag stör mig på detta), eller bara skriver om samma ämne hela tiden.
Jag läser faktiskt inga kändisbloggar längre, så kan inte uttala mig om den fronten. Men ja, vardag är bäst!
Så sant det där med facebook! Själv vill jag se folk, ansikten: sura, glada, levande människor. Önskar mera bilder på kompisar i facebook och instagram också, alltså bilder på sig själva. Man ska inte sluta fota sig själv fast man fyller 40. Jag blir så glad när jag ser människor som jobbar i trädgården eller sitter i båten. Det är inte nolo.
Sist och slutligen är ingenting nolot. Så länge man håller sig inom lagen och moralen.
Jag har jäkligt svårt med mitt bloggande. Vet inte längre vad den handlar om. Känner att jag borde skriva matblogg (kunde lätt bli stor med det) men jag vill inte. Jag vill skriva om mitt liv. Vad som händer.
Jag tror inte att en blogg måste handla om något speciellt. Jag skulle aldrig palla att ha begränsningar. Jag vill skriva om det som faller mig in! Mycket av min skrivglädje ligger i det, att jag faktiskt kan jama på om precis VAD SOM HELST här.
I din blogg skulle jag vilja läsa mer om:
1. Ditt hår
2. Hur du tänker när du placerar ut produkter i din affär
3. Hur du peppar dig själv
4. Vad du hatar med att vara företagare
5. Vilka personer du imponeras av
Oj tack! Kan vara första gången någon beskrivit mej som mönsterelev, haha.
De andra punkterna kunde jag kanske jobba på lite. Men så å andra sidan tror jag inte att min blogg kan vara eller ska vara något annat än just det den är idag. Jag har nått blogg-peace. 🙂
Vi har ju diskuterat det här några gånger tidigare och jag håller nog med om det mesta du skriver här, fast vardagsbloggar är knepiga för mig. Klarar bara av att läsa sådana där jag känner skribenten, eller i alla fall träffat hen någon gång. Annars är det fullkomligt ointressant för mig att läsa om någons vardag. Förstår dock att det kan vara avkopplande och inspirerande på vissa plan, men bloggar som blandar "allt" har jag ändå svårt att fastna helt för, om jag som sagt inte känner människan bakom bloggen. Vet att jag antagligen är lite udda här eftersom vardagsbloggar är en väldigt populär bloggkategori. Men för mig blir det lite för spretigt.
Då föredrar jag ju istället nischade bloggar där man nördar in sig på ett ämne och verkligen satsar på det. Vill hellre läsa renodlade mode-, mat- eller inredningsbloggar där jag känner att personen har nån slags "kunskap" att förmedla, dvs. kan mera om ämnet än vad jag kan själv. Jag vill gärna "få ut något" av att läsa ett blogginlägg, fast det kan handla om banala saker som att bli upplyst om vad vårens trendigaste plagg är eller lära mig hur man tillreder den godaste bearnaisesåsen 😉
Åsiktsinlägg är ytterligare en annan sak, de tillför något även fast man inte känner personen, och dem läser jag mycket gärna även om jag ogärna deltar i debatter på nätet. Tänker och funderar på de aktuella frågorna gör jag såklart, men vill helst inte offentliggöra mina åsikter. Och jag tror inte man måste göra det heller för att få en stor och populär blogg, det finns massor av exempel på "åsiktslösa" storbloggare 🙂
Tack och hej!
Måste vara min längsta bloggkommentar någonsin 🙂
Tror inte heller på att man alltid måste ropa högt vad man tycker (ibland är det jävligt skönt med folk som håller käften). Men jag säger att det ibland kan hjälpa en att få en skjuts framåt.
Har man andra starka element i sin blogg – kör på det istället.
Jag följer mest nischade bloggar om lite olika ämnen. Jag följer bara bloggar via Bloglovin för det skulle aldrig falla mig in att behöva gå in på olika ställen för att läsa. För mig är blogginläggets rubrik jätteviktig, för om rubriken låter ointressant markerar jag inlägget som läst. Jag brukar avfölja bloggar som uppdateras för ofta för då känns det stressande.
Läser din blogg för ditt roliga sätt att "lägga ut texten" OCH för att du är en av dom få bloggare som inte börjar sina inlägg med "det är stressigt nu, det är mycket nu osv"
Och dessutom för bilderna och citaten av dina barn.. riktigt superbra alltså..
Lättläst. Rolig. Positiv.
Tänkte sluta läsa ren när du nämnde mysbloggandet, men så ser jag att du länkat till just min mysblogg! Tack för komplimangen! Och tur de, jag ändrar inget. Tänkte tidigare att min nisch är att inte ha en nisch, men mysblogg funkar ju.