Livet & ohälsan.

 

”Den som inte kan vara ett gott föredöme
kan ju alltid vara ett varnande exempel”

 

.. var det någon som sa. Och det är väl ungefär vad man kan kalla mig. Ett varnande exempel. Jag är hemma på Brändö och vänder nu. Så kan passa på att avge en rapport om livet och hälsan – eller snarare ohälsan.

Det hände sig alltså för någon dag sedan att jag handlade efter jobbet och kom hem med matkassarna och ett barn i handen. Hann bara släppa av dem på bordet innan jag kände att en kramp var på väg.

Jag opererade bort min gallblåsa 2012. Exakt den här tiden i februari. Före det gjorde jag ett ERCP-ingrepp för att plocka ut gallsten. Det var en hel soppa den månaden. Med kramper, spyor, inflammerade bukspottskörtlar och strikta fildieter. Så jag vet exakt hur en gallstensattack känns. De är så smärtsamma att man tror man ska gå av på mitten, men man står ut för de går över på några minuter.

De här fyra åren utan gallblåsa har gått rätt så bra. Vissa perioder när jag har ätit mycket skit och motionerat illa har jag haft konstiga känningar i magen, men då har jag ätit bra en tid (fil och gröt och vitt bröd) och allt har blivit som vanligt igen. Två dagar före jag kom hem med mina matkassar hade jag haft lite feeling av att det var dags att skärpa dieten (inget rött kött, inget fett, inget rått, inget svårsmält, inget kaffe). Så jag åt lätt. Och tänkte att det nog går att vänta ut detta.

Men det var tydligen redan för sent. För det eskalerade från 0-100 på några minuter. Tack gode gud att Sami var hemma och kunde hjälpa mig till bilen och till akuten. Jag fick absolut ingen luft, hela bröstpartiet och magen var i kramp. Jag var livrädd för att kvävas. Låg på köksgolvet och försökte dricka ett glas vatten med brustablettsvärkmedicin. Men det gick inte att dricka när jag inte fick någon luft.

Och eftersom jag vet att krampen släpper snabbt ålade jag mig till sängen, men den släppte inte. Först en halvtimme senare när vi var på akuten började det lätta.

 

46

 

Nå, för att göra en lång historia kort: de hittade en sten någonstans och i morgon ska den plockas ut via ett ERCP-ingrepp. Eftersom jag har gjort ett tidigare vet jag exakt hur äckligt det är. De går alltså in med ett endoskop och en slang via munnen och ner i matstrupen. Förhoppningsvis fiskar de upp fanskapsstenen.

Tydligen kan man alltså få gallstenar trots att man har opererat bort hela gallblåsan. Och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera på det här. Det är så uselt. Jag som verkligen tycker om att äta god mat. Jag tycker ju inte om fil och vitt bröd. Rawfood är skit för mig. Fredagsbiffar är skit för mig. Fet man är skit för mig. Kaffe är skit för mig. Äppen, gurka och lök är uselt för mig. Rödvin, bearnaisesås och korv är döden. Allt jag älskar är skit för mig.

2012 hade jag många aha-upplevelser om just hälsa. Jag skrattar högt när jag läser det där blogginlägget. Mitt minne är bra, men ack så kort. Det dröjde inte längre innan jag föll tillbaka i gamla banor, eftersom det gick. När gallan plockades bort försvann alla fel. Kunde äta precis allt utan problem. Rosa biffar, vegetariska månader, rödvin, fett, gott och en kaffe på det.

Men så gick det fyra år.

Och det bildades nya stenar.

Det är ju inte så att jag är stolt.

Snarare ledsen. Över att jag faktiskt på riktigt måste börja tänka på kosten mer. Det är ju lätt att äta precis det man är sugen på! I synnerhet när jag faktiskt älskar mat. Mat är det bästa, bästa, bästa jag vet. Men så här kan jag ju inte ha det resten av mitt liv. Gallstensingrepp vart fjärde år.

Och det mest knäckande är ju att vi inte ens äter ohälsosamt på något sätt. Tvärtom. Det är bara det att den här maten inte alls passar mig.

Fattar ni hur störande?

Önska mig lycka till i morgon!

Är darrig som fan.

66 reaktioner till “Livet & ohälsan.”

  1. Vad är det med februari å gallproblem? Du är inte första nu som jag vet av med problemen. Be om ordentligt med lugnande inför ingreppet, var med om samma för fem år sen och det hjälpte betydligt, även om jag inte förespråkar knark, moaha. Krya på dig och du finns i mina tankar! ❤

  2. Blev också av med gallan, stenarna och hela skiten för 12 år sedan (i februari, whats up with that month?) och trodde jag kan leva i frid o fröjd livet ut.. Inte hadde jag en aning om att man kan få gallstenar utan att ha gallan? Usch! Tsemppiä!!

  3. Usch, lider med dig! Gallsten är ett helvete…fick mitt första anfall i december och har haft ett par mindre sen dess. Alla kvinnor från mammas sida har/har haft gallsten och opererats. Mig kan de inte operera än då jag är gravid, har fått Litalgin att ta vid behov dock, och det hjälper. Har du inte fått nån medicin som fungerar? Har aldrig varit med om mån värre smärta än gallstesanfall, man tror verkligen man ska kvävas eller dö!

  4. Oj nej, Linn, vad jobbigt!! Mamma plockade ut en sten i höstas också, hon har inte heller kvar nån blåsa mera och visste inte heller att det kan bildas stenar i alla fall. Lycka till imorgon, tänker på dig!

  5. Men skräp vilken otur! Och jag förstår att det måste kännas ännu mera dumt när du annars äter hälsosamt. Men det här klarar du nog galant! 🙂 Och nya matvanor kan kännas ganska jobbigt i början, men du vet ju vad det är frågan om så du kommer säkert snabbt in i dina nya vanor 🙂

  6. Hade i två års tid gallstensanfall flera gånger i veckan före de kom fram till vad problemet egentligen var. Opererades ifjol i februari (!) när anfallen kom nästan varje dag och de kunde hålla på i flera timmar. Jag har sedan dess varit rädd att få nya anfall trots att gallblåsan är bortopererad. Förra helgen fick jag känningar, så nu är jag riktigt spänd över att anfallen skall börja igen :/ Men jag hoppas på att det var något annat för det finns inget värre än att få anfall!

  7. Jag förstår dig fullt ut! Jag lever med Fibromyalgi och med rätt kost så lever jag utan värk men går jag utanför ramen så kommer värken. Riktigt skit.
    Tänker på dig!
    Kram

  8. Usch, det här var det sista jag ville höra! Min man har liknande historia som du med flera ERCP, gallstensanfall, bukspottskörtelinflammation, magnetröntgen o.s.v. Efter många om och men fick han (den inflammerade) gallblåsan bortopererad för nåt år sen. Numera kan han äta rätt normalt, men har då och då gallkänningar. Att det kan komma nya gallstenar fast man inte ens har en gallblåsa är ju vidrigt! Fast jag inte haft gallbesvär själv så är det också rätt besvärligt att se sin älskade plågas av det. Anyway, lycka till i morgon, du finns i mina tankar. Jag håller tummarna för att du i varje fall inte får bukspottskörtelinflammation igen!

  9. För nån dag läste jag om "levrrening" för att få bort gallsten. Är sugen att prova även om jag aldrig haft några besvär. Men det kanske skulle vara nåt för dig att prova?

  10. Oj nej. Usch vad obehagligt. Jag hoppas allt går väl imorgon och att du fort börjar må bättre. Och du kommer att hitta nya favoriter i matväg. Ska hålla tummarna för dej imorgon! Du måste ju fort bli frisk så ni kommer iväg på er resa.

  11. Usch, blev skakig av att läsa! Också fått gallblåsan bortopererad år 2011. Såå hemsk smärta av anfallen!! 😦 Känt några gånger efter op. Litalgin!! Har dem alltid med mig! Lycka till imorgon!!

    1. Litalgin är förbjudet i Sverige och därför blev jag, när jag hade gallbesvär, avrådd av min läkare att ta dem. Blev så skraj att jag lydde.

      1. Va, är det? Jag äter ju litalgin ibland när min magkatarr blir riktigt besvärlig, eller när jag har migränliknande huvudvärk, och det hjälper alltid. Måste kolla vad det är som gör det så farligt. Tack för upplysningen!

      2. Vad är orsaken att Litalgin är förbjuden i Sverige?! *undrar* Fick Litalgin utskriven för magsårs-/magkatarrattacker bara för nån vecka sen. Vet inte vad jag sku börja ta mig till utan Litalgin….

        1. Tror det är förbjudet pga. risken för agranulocytos, nåt akut sjukdomstillstånd. Jag blev avrådd på ett så beslutsamt sätt att jag aldrig ifrågasatte saken, men det är några år sen nu och om litalgin fortfarande är tillåtet i Finland så kan det ju inte ha visat sig vara så farligt ändå.

  12. Fick helt plötsligt akut inflammerad gallblåsa som opererades bort i februari för 6 år sedan. Februari tycks vara gallbesvärens månad. Har en gång efter det fått gallbesvär av panacod. Krya på dig och hoppas du slipper besväret.

  13. Får ej hela mitt inlägg fram till dig, hade en ledsen smileys där, kanske man ej kan ha d..? Hoppas du kryar på dig fort o lycka till i dag! Kram Durra

  14. Hej,

    Hoppas du mår bättre nu!

    Om du orkar, skulle du i något skede orka skriva ett inlägg om vad man ska äta för att hålla gallbesvären under kontroll? Förstod jag dig rätt att det kan vara individuellt?

    Jag fick levern och gallblåsan ultrad just innan min förlossning sattes igång i april. Jag var livrädd för förlossningen efter dåliga erfarenheter från min första förlossning. Blev förskräck när jag dessutom fick höra om gallstenarna, då jag inte hade någon aning om vad det var. Läkaren var ett as som vägrade tala med mig eller förklara vad det innebar för hon hade skyndis. MEN, mitt undermedvetna började jobba under igångsättningen och plötsligt insåg jag att jag läst något om ämnet, på din blogg, flera år tidigare. Obeskrivlig lättnad att någon som jag tyckt att är fullt normal (=du, och nej, vi har aldrig träffats) också haft liknande besvär. Just då hade jag ingen aning om hur vanligt det är med gallstenar. Jag vill alltså bara tacka dig för att du lugnade mig då mitt i förlossningen med att ha skrivit om dina stenar några år tidigare!

  15. Februari och gall besvär är tydligen pop. Fick ta över din bädd plats förra lördagen! Än så länge överlever jag med somac, men op knackar mig nog på axeln. Kryisar till dig och för står din enorma längtan efter kaffe.

  16. Vad är det med februari å gallproblem? Du är inte första nu som jag vet av med problemen. Be om ordentligt med lugnande inför ingreppet, var med om samma för fem år sen och det hjälpte betydligt, även om jag inte förespråkar knark, moaha. Krya på dig och du finns i mina tankar! ❤

  17. Blev också av med gallan, stenarna och hela skiten för 12 år sedan (i februari, whats up with that month?) och trodde jag kan leva i frid o fröjd livet ut.. Inte hadde jag en aning om att man kan få gallstenar utan att ha gallan? Usch! Tsemppiä!!

  18. Usch, lider med dig! Gallsten är ett helvete…fick mitt första anfall i december och har haft ett par mindre sen dess. Alla kvinnor från mammas sida har/har haft gallsten och opererats. Mig kan de inte operera än då jag är gravid, har fått Litalgin att ta vid behov dock, och det hjälper. Har du inte fått nån medicin som fungerar? Har aldrig varit med om mån värre smärta än gallstesanfall, man tror verkligen man ska kvävas eller dö!

  19. Oj nej, Linn, vad jobbigt!! Mamma plockade ut en sten i höstas också, hon har inte heller kvar nån blåsa mera och visste inte heller att det kan bildas stenar i alla fall. Lycka till imorgon, tänker på dig!

  20. Men skräp vilken otur! Och jag förstår att det måste kännas ännu mera dumt när du annars äter hälsosamt. Men det här klarar du nog galant! 🙂 Och nya matvanor kan kännas ganska jobbigt i början, men du vet ju vad det är frågan om så du kommer säkert snabbt in i dina nya vanor 🙂

  21. Hade i två års tid gallstensanfall flera gånger i veckan före de kom fram till vad problemet egentligen var. Opererades ifjol i februari (!) när anfallen kom nästan varje dag och de kunde hålla på i flera timmar. Jag har sedan dess varit rädd att få nya anfall trots att gallblåsan är bortopererad. Förra helgen fick jag känningar, så nu är jag riktigt spänd över att anfallen skall börja igen :/ Men jag hoppas på att det var något annat för det finns inget värre än att få anfall!

  22. Jag förstår dig fullt ut! Jag lever med Fibromyalgi och med rätt kost så lever jag utan värk men går jag utanför ramen så kommer värken. Riktigt skit.
    Tänker på dig!
    Kram

  23. Usch, det här var det sista jag ville höra! Min man har liknande historia som du med flera ERCP, gallstensanfall, bukspottskörtelinflammation, magnetröntgen o.s.v. Efter många om och men fick han (den inflammerade) gallblåsan bortopererad för nåt år sen. Numera kan han äta rätt normalt, men har då och då gallkänningar. Att det kan komma nya gallstenar fast man inte ens har en gallblåsa är ju vidrigt! Fast jag inte haft gallbesvär själv så är det också rätt besvärligt att se sin älskade plågas av det. Anyway, lycka till i morgon, du finns i mina tankar. Jag håller tummarna för att du i varje fall inte får bukspottskörtelinflammation igen!

  24. För nån dag läste jag om "levrrening" för att få bort gallsten. Är sugen att prova även om jag aldrig haft några besvär. Men det kanske skulle vara nåt för dig att prova?

  25. Oj nej. Usch vad obehagligt. Jag hoppas allt går väl imorgon och att du fort börjar må bättre. Och du kommer att hitta nya favoriter i matväg. Ska hålla tummarna för dej imorgon! Du måste ju fort bli frisk så ni kommer iväg på er resa.

  26. Usch, blev skakig av att läsa! Också fått gallblåsan bortopererad år 2011. Såå hemsk smärta av anfallen!! 😦 Känt några gånger efter op. Litalgin!! Har dem alltid med mig! Lycka till imorgon!!

    1. Litalgin är förbjudet i Sverige och därför blev jag, när jag hade gallbesvär, avrådd av min läkare att ta dem. Blev så skraj att jag lydde.

      1. Va, är det? Jag äter ju litalgin ibland när min magkatarr blir riktigt besvärlig, eller när jag har migränliknande huvudvärk, och det hjälper alltid. Måste kolla vad det är som gör det så farligt. Tack för upplysningen!

      2. Vad är orsaken att Litalgin är förbjuden i Sverige?! *undrar* Fick Litalgin utskriven för magsårs-/magkatarrattacker bara för nån vecka sen. Vet inte vad jag sku börja ta mig till utan Litalgin….

        1. Tror det är förbjudet pga. risken för agranulocytos, nåt akut sjukdomstillstånd. Jag blev avrådd på ett så beslutsamt sätt att jag aldrig ifrågasatte saken, men det är några år sen nu och om litalgin fortfarande är tillåtet i Finland så kan det ju inte ha visat sig vara så farligt ändå.

  27. Fick helt plötsligt akut inflammerad gallblåsa som opererades bort i februari för 6 år sedan. Februari tycks vara gallbesvärens månad. Har en gång efter det fått gallbesvär av panacod. Krya på dig och hoppas du slipper besväret.

  28. Får ej hela mitt inlägg fram till dig, hade en ledsen smileys där, kanske man ej kan ha d..? Hoppas du kryar på dig fort o lycka till i dag! Kram Durra

  29. Hej,

    Hoppas du mår bättre nu!

    Om du orkar, skulle du i något skede orka skriva ett inlägg om vad man ska äta för att hålla gallbesvären under kontroll? Förstod jag dig rätt att det kan vara individuellt?

    Jag fick levern och gallblåsan ultrad just innan min förlossning sattes igång i april. Jag var livrädd för förlossningen efter dåliga erfarenheter från min första förlossning. Blev förskräck när jag dessutom fick höra om gallstenarna, då jag inte hade någon aning om vad det var. Läkaren var ett as som vägrade tala med mig eller förklara vad det innebar för hon hade skyndis. MEN, mitt undermedvetna började jobba under igångsättningen och plötsligt insåg jag att jag läst något om ämnet, på din blogg, flera år tidigare. Obeskrivlig lättnad att någon som jag tyckt att är fullt normal (=du, och nej, vi har aldrig träffats) också haft liknande besvär. Just då hade jag ingen aning om hur vanligt det är med gallstenar. Jag vill alltså bara tacka dig för att du lugnade mig då mitt i förlossningen med att ha skrivit om dina stenar några år tidigare!

  30. Februari och gall besvär är tydligen pop. Fick ta över din bädd plats förra lördagen! Än så länge överlever jag med somac, men op knackar mig nog på axeln. Kryisar till dig och för står din enorma längtan efter kaffe.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.