Så snabbt går sju dagar.

Helt ofattbart snabbt går en vecka. En simtur och två böcker senare är det måndag igen. I dag åkte syrran med familj hem. Tycker lite synd om dem, samtidigt som jag avundas yllesockorna och långkalsongerna de snart får dra på sig. Men det blir nog hälsosamt att hålla sig på tryggt avstånd en vecka till. 

Har läst ”Oktober i fattigsverige” av Susanna Alakoski och Majgull Axelssons ”Jag heter inte Miriam”. Kan varmt rekommendera båda. Tycker alltid det behövs lite perspektiv på solsemester. Helst lite elände ska semesterbiblioteket innehålla, så att man verkligen förstår att uppskatta allt det goda runt omkring.

Ännu en fullständigt solfri dag har passerat och snart har vi besökt alla städer och byar på hela ön. Någon enstaka stad i söder är ännu obesökt. Bilmätaren visar 400 km och så småningom vet vi vad man kan förvänta sig bakom dessa torra, vulkaniska landskap. Barnen läser tyst kartor i baksätet som värsta reseproffsen. De som inte har hyrbil här – hur står de ut?

I dag åkte vi norrut igen, till El Cotillo med avsikt om att äta lunch och se lite nya vyer. Där hittade vi en fantastisk liten tapasrestaurang i en undangömd gränd (som sedermera visade sig ha fullpott på tripadvisor). Mycket trefligt!

På hemvägen stannade vi en klassisk kanariansk romubutik och köpte lite småsaker för en euro styck. En sak har jag tänkt mycket på här. Tycker folk är så bra på att göra fasader till sina affärer. Enorma bokstäver över hela väggen. Så enkelt, så snyggt.

Nu: googla fram en resa över till Lanzarote. Har hört att där finns bra vingårdar. Och min hand mår bra, tackar som frågar.