Replot-pirret.

Det är så mycket vår i kroppen nu, känner ni? Ja, jag känner det SÅ. Det första tecknet är att jag sover klockan runt (vårtröttma, I get your point). Det andra tecknet är lite mer positivt laddat. Nämligen, min absurda längtan till Replot. Jag skojar inte när jag säger att det går max 30 minuter mellan mina Replot-tankar.

Jag har längtat efter det livet så mycket ända sedan resan. Det var något med kvällssolen på Fuerteventura som påminde om den finska kvällssolen i juli. Hann bara vakna i morse innan jag kände på mig att det var dags att åka ut och ta pulsen. Har inte varit där på den här sidan av året, så tänkte det kunde vara på sin plats att åka ut och kolla att allt är okej. 

Blev lite överraskad av att våren inte alls nått Soltorpet ännu. Här i stan där vi bor är det knappt någon snö alls (bara någon envis snöhög vid en trottoar hänger kvar), men där var det full vinter. Isen ligger kvar och snön var så massiv att vi inte ens kom in på gården med bilen. Däremot var solen lju-huuuvligt varm mot väggen (20 grader visade väggmätaren på terassen). Men det var nog också det enda våriga med hela besöket.

När man tänker på saken är det riktigt mindblowing att samma plats om cirka två, tre månader kommer att vara grön och lummig. Inte alls så där vit och blå och kallt som nu.

Matheo och jag blev riktigt i esse när vi började planera sommarens projekt. Vi har hängt på Pinterest ända sedan vi kom hem. Jag har fem (!) veckor semester i år (känns helt sjukt) och som jag ser det nu ska det bli ett enda byggläger. Jag har så mycket skoj i tankarna, men jag måste först göra middag. Sedan ska jag bland annat visa vilken utomordentligt fin trettioårspresent jag fick av mina kollegor på jobbet. Som ledtråd kan jag säga att det har med Replot att göra.

So long!