En kollega kom in i morse och beklagade sig över ett simhallsbesök i helgen. Och det var en mycket spännande frågeställning han kom med. Ser så fram emot att höra era åsikter i den här frågan. För jag har inte alls tänkt på det här tidigare – även om det säkert är aktuellt hos oss inom kort.
Frågan lyder alltså: När är barnet för gammalt för att komma in i motsvarande köns omklädningsrum i simhallen?
Jag som har barn av båda sorter tar ju alltid med båda barnen i kvinnornas omklädningsrum, om jag är ensam vuxen. Äldsta är nu 8 och jag har faktiskt aldrig tänkt tanken på att han eventuellt skulle kunna vara för gammal. Men nu när jag börjar tänka på saken, så kanske han faktiskt är det.
Å ena sidan är det hemskt att barn inte kan vara osexuella varelser längre än till åtta, men vem vet – kanske det skulle vara besvärligt för någon flicka (låt oss säga en klasskompis) om de råkade på varandra i duschen. Nu har det här aldrig hänt. Men det kunde ju hända. Vad vet jag.
Mina barn verkar inte alls fatta det här med att nakenhet är ”konstigt”, de kastar av sig kläderna på stranden mitt bland alla andra, men jag har nog sett att många andra jämnåriga barn byter om i omklädningsrummen på stranden i Vikinga. Vissa är ju mer privata än andra. Och det kanske man borde ta i beaktande som nakenhippie. Tänker mer på andras barn just nu, vill ju att de också ska vara trygga.
Eftersom båda mina barn nu har gått simskolan i Tropiclandia vet jag att de klarar sig själva i omklädningsrummet (ok, Milea kanske jag inte skulle släppa dit ensam, men hon är ju tack och lov av samma kön). Matheo skulle helt säkert fixa att duscha och klä på sig själv efteråt. Även om det kanske skulle kännas lite läskigt för mig första gången (hehe).
Men jag gissar att det här är största orsaken till att många tar med sig barn av båda könen till omklädningsrummet ganska långt upp i åldrarna – man är lite osäker på om de klarar av allting, hittar rätt och hittar ut. Man tänker ”oj oj, Masse som är så liten och försiktig”.
Kollegan i fråga hade sett en cirka 12-13-årig flicka i männens omklädningsrum (nå säkert var hon yngre, men you get the point). Det kanske blev lite obekvämt. Känslig som finländaren är. Jag tänker på om jag själv hade sett en jämnårig pojke i duschen när jag var cirka 12 – hade förmodligen DÖTT PÅ FLÄCKEN. Urpinsamt.
Och man vill ju inte bjuda på dålig fiilis genom att dra med ”för gamla barn” in i ”fel omklädningsrum”. Därför tänker jag nu på åldersaspekten.
Det viktigaste är ju att pojkarna ska få känna sig trygga i pojkarnas omklädningsrum och flickorna ska få känna sig trygga i flickornas omklädningsrum. Men hur ska man veta var gränsen går?
Hur skulle du resonera?
Forever Jung 
Jag tycker kanske att lämplig ålder är högst 10 år, typ. Eller när man ändå klarar att göra saker själva.
Jag tänker att en 12-13 årig är så gammal att de kanske kan fara själv till simhallen med sina kompisar då?! Så då kan de ju nog klara sig själva i omklädningsrummet.
Men ifall man har med sig ett barn som gör allt själv kan man kanske fråga om de vill fara i pojk/flick (det kön de är) omklädningsrummet. Känner de rädsla för det då är de kanske för liten för det ännu 🙂
Det är ju som med allt annat, att det är pirrigt första gången, men man måste bara genomlida det! Nästa gång är det säkert lättare.
Den där frågan kom upp jätteplötsligt hos oss också för några år sedan. Jag inser nu att jag drar en mental gräns vid skolåldern: om man går i ettan ska man i princip kunna gå till och från skolan själv, och då borde man nog klara sig i omklädningsrummet i simhallen också. Det är ju bara ovant och pirrigt den där första gången. Sen, när man vet hur man ska göra är det inga problem. För precis som du säger: man ska känna sig trygg i sitt omklädningsrum, och ifall en sprittnaken klasskompis av ett annat kön plötsligt dyker upp kan det blir jättejobbigt, tror jag. Om man känner sig osäker kanske det är smartast att åka och bada tillsammans, ett helt gäng, så att det finns vuxenbekanta i både männens och kvinnornas omklädningsrum.
Exakt! Håller med allt du skriver.
Fast så har jag haft rätt omogna pojkar som jag verkligen inte hade släppt ensamma till skolan på första klass.. 😀 Vi går så sjukt sällan till simhallen (har obehag SJÄLV för min spegelbild under strka ljus i omklädningsrummet) och var nog superorolig första gången jag måste låta äldsta gå till männens omklädningsrum. De hade ju aldrig varit där då inte pappan kan simma i simhallar med sitt skinn. Han var då kanske just tio? Tur är de mina rätt små, så de kan gå som lite yngre också 🙂 Nu skulle jag nog skicka min åttaåring till männens sida också,han vill ju knappt visa sig sprittis för mig ens.
Ja dessutom har två av mina glasögon. Har varit väldigt orolig över dem just i det hela. De ser ju inget utan dom, och kan inte ha dem på i bastun (som de älskar). Var lämnar dom då dem? Hittar de tillbaka till samma plats och är då glasögonen kvar, hela? 😀
Här i Borgå, jaja, vi haaar ingen simhall i Sibbo, är gränsen ditritad av andra. Det vill säga av staden, barn dyker in i de könsbestämda omklädningsrummen (och rollerna) då de börjar skolan.
Jag sörjer det här redan nu. Dels för att vi inte bara tycker om att simma tillsammans, allt det andra är ju roligt det också. Som att välja vanlig bastu eller ångbastu.
Ja, det tänkte jag inte på att kolla upp, kanske det redan finns regler i simhallen!
Min 7 åring (blir 8 i sommar) tar jag ännu med mig i kvinnornas omklädningsrum. 12 åringen ( blir 13 i år) går själv till männens sida. Skulle aldrig komma på tanken att ännu släppa den yngre själv i männens, han är ännu så godtrogen och barnslig att han nog skulle kunna låta sig luras av en "ful gubbe".. Skulle inte låta honom fara ensam i kvinnornas heller för den delen.
Åtminstone i vår simhall står det på väggen före omklädningsrummen att barn i skolålder bör välja omklädningsrum enligt kön.
Går man i ettan ska man nog välja omklädningsrum efter kön, tycker jag. Har barn av båda könen och sonen är äldre, så redan när han var 6 år började han nog gå själv efter att vi noga gått igenom proceduren. Han fick aldrig gå i bassängen själv och stod alltid och väntade tills alla var samlade ifall han blev snabbare färdig. Har nog tidigare träffat på alltför "gamla" killar i damernas omklädningsrum som hellre hade hört hemma i rätt omklädningsrum. Och inte heller skulle jag ha kommit på tanken att skicka min 7-årig flicka in i killarnas omklädningsrum heller.
Redan på första klass när min pojke åkte med klassen till simhallen så hade dom väneleverna som visade hur det skall gå till i omklädningsrummet etc. Efter det har han klarat sej hur bra som helst ensam i omklädningsrummet i simhallen och tropiclandia! 🙂
Skulle inte känna mig bekväm med en 10-årig pojke i kvinnornas omklädningsrum. Låter kanske hårt men vid 7 års ålder ska de klara av att byta om och gå i duschen själv.
Åh, det här är ju en så svår fråga. Jag börjar tänka på transbarn (och vuxna) som inte har något självklart omklädningsrum att gå till. Och barn kan ju vara så olika när det handlar om att klara av att duscha, byta om, hitta till sitt skåp mm på egen hand. Helst skulle jag vilja att det fanns några små separata könsneutrala omklädningsrum med dusch för de individer och familjer som behöver det.
Det här är jätte svårt. Har två pojkar och när vi frågade på simhallen sa de att från tvåan uppåt skall man gå enligt kön. I vår simhall bråkar låsen till skåpen ibland. Det har gjort att vår äldre hellre stannar hemma än går ensam på herrarnas sida, för han vågar inte be om hjälp om det skulle bli problem med låset. Det kan alltså handla om annat än att kunna duscha och klä om sig som gör att man inte vågar gå ensam. Har han pappa eller en kompis med är det inget problem.
Åttaåringen här känns för liten för att byta om och duscha ensam, men han känns också för stor för kvinnornas omklädningsrum. Möjliga problem är krånglande lås på skåpen, tappar ofta bort sina saker, kan ingen finska om han behöver hjälp, är inte så "streetsmart" att han klarar sig ur en situation med fula gubbar. Nu har vi haft pappa med varje gång, men jag tror pojken hellre stannar hemma än byter om ensam om han måste välja mellan de alternativen.
Väldigt intressant ämne! Har själv en 8-årig (snart 9) flicka. Hon är mycket blyg och försiktig så ensam skulle jag aldrig få henne till ett omklädningsrum, då bestämmer hon nog istället att inte följa med tror jag. Det har ju aldrig hänt ännu eftersom hon är äldre än lillebror och det alltid är jag med.
Jag skulle nog också dra gränsen vid skolåldern. Dottern skulle aldrig godkänna en kille nära hennes ålder i samma omklädningsrum, hon är väldigt privat och ska få vara det också.
Har om några år samma dilemma som du. Som det känns nu så känns det inte som om lillebror nånsin skulle vara redo för att köra hela proceduren ensam i omklädningsrummet 😉
Min dotter bestämde att hon aldrig mera kommer till simhallen efter att ha träffat en pojke från sin klass i kvinnornas omklädningsrum (de var i åk 2 då).
De flesta simhallar brukar rekommendera att barnen går i eget omklädningsrum enligt kön från och med skolåldern just pga av orsaken som ngn skrev här före också, risken att möta på någon från klassen finns och det brukar vara lite känsligt och något som de lätt kan bli retade för sen i skolan.
Skolåldern. Helt klart. Från dagis åker barn ibland gemensamt till simhallen men redan i ettan delar man på dem o så tycker jag man skall göra. Känner mig som vuxen kvinna inte heller bekväm med större pojkar i omklädningsrummen men just att flickor i den åldern nog knappast heller vill möta nån kille i duschen. Man duschar ju i separata omklädningsrum i skolan också…
På tal om simstranden så har jag lärt min dotter från början att byta om med handduk eller i byteskoppin, risken att nån fotar eller dyl vill jag bespara henne. Har aldrig behövt förklara varför mer än att man är privat. Precis som jag förklarat att ingen får röra henne om hon inte är hos doktorn och det är nödvändigt och hon är sju nu men har pratat om det i flera år redan nu som då.
Som lärare vill jag nog inte heller att mina i åk två/ killar skulle dyka upp i duschen. Skulle nog kunna bli pinsamt för bägge.
Har jobbat mycket i och kring vatten (simhall och badstrand) och har själv en son som är 6 år. Har alltid försökt att avdramatisera detta med nakenhet och på sommaren vid villan t.ex skulle jag aldrig påpeka att barnen skall ha badkläderna på. Tycker att min son har en väldigt sund inställning till nakenhet och han har inte hittills reagerat på att komma i kvinnornas omklädningsrum i simhallen… Tycker att det är väldigt svårt att dra en gräns när " man blir för gammal " för att vistas i det motsatta könets omklädningsrum, alla är ju så olika ! Tycker att man som förälder själv ska få avgöra detta och ha förstånd att göra vettiga beslut.
Det gäller ju att uppfostra självständiga barn, som känner att de klarar av något själva. Så mina barn har fått klara sig från skolåldern själv, men självklart måste barnets personlighet tas i beaktande.
Jag tror att de barn, som har syskon av det andra könet, inte är fullt lika känsliga över att det blandas flickor/pojkar i omklädningsrummen.
Men knappast är det en kul upplevelse för alla.
Sen måste vi också ta i beaktande i diskussionen de barn som faktiskt pga av någon diagnos behöver så mycket hjälp att de inte skulle klara sig ensamma i ett omklädningsrum. Alla diagnoser syns ju inte.
Jag tycker att från skolstarten ungefär kan barnen gå själva i omklädningsrummen.
Inte kul för (t.ex) en tidigt utvecklad flicka att springa på en nåt/några år yngre skolkamrat i duschen…
I skolåldern är det nog känsligt att träffa klasskompisar i omklädningsrummet. Jag skulle dock aldrig skicka min 8-åring ensam till männens omklädningsrum så vi hoppar helt enkelt över simhallen om inte pappan kan följa med.
Jag tycker att det är upp var och ens familj att känna av när ens barn är redo att gå ensam. Men vi är en ganska öppen familj som inte har någon skillnad I övrigt ens vi vuxna. Alla är vi födda nakna och jag tror att det är vi vuxna som sätter det I "sexuellt" ljus detta med nakenhet. Inte skulle min snart 9 åriga som ens tänka på att det skulle vara något sexuellt eller konstigt med nakenhet. Han klarar sig bra själv men skulle jag bo på ett större ställe kanske jag skulle vara oroligare. Sen kan jag heller inte veta något om någon annas familj tänker jag. Vem är jag att dömma om mamman mitt emot har sin son med, kanske han har en sjukdom eller något som gör att det är svårt eller omöjligt för honom att klara sig själv. Är I sanningens namn ganska trött på att vi vuxna överför våra egna känslor och tankar till våra barn när de ännu skall vara précis det….barn.
Sen måste jag ge en eloge till en av våra idrottsanläggningar på Åland, de har ett könsneutralt omklädningsrum alltså man kan välja det om man vill. Deet tycker jag är toppen. Kanke även simhallar kunde införa det?
Hahhahha såg att jag hade satt min kommentar som svar här….ooops nå ni kanske överlever med den missen:)
I min gamla hemstad har de familjeomklädningsrum, dvs en bredare gång med skåp med separata små duschrum som är låsbara var man också kan byta om i. Detta tycker jag är alldeles utmärkt! Fungerar också som handikapp omklädningsrum.
En annan tanke.. Om jag som mamma/pappa tar med mig min snart 8 åriga, icke simkunniga son/dotter till simhallen, ska jag då skicka honom till männens/kvinnornas omklädningsrum och på vems ansvar är det då? Ifall han i sin iver rusar ut i bassängen och det går illa? Alla har inte möjlighet till att ha en vuxen man med sig som sällskap, ensamstående mammor/pappor, samkönade par and so on. Hur göra då?
Kom på en sak till då jag läste de andras kommentarer.
För några månader träffade jag och min dotter (11 år) på en mamma och hennes son i duschen vid simhallen. Hur gammal han var vet jag inte men en bra bit längre än min dotter, så troligen minst 11 han också.
Dottern var väldigt obekväm med vad en så stor pojke gjorde i flickornas dusch och jag funderade nog jag också.
Fick dock intrycket att pojken nog behövde lite extra hjälp/stöd och det var säkert därför han följde med i flickornas dusch. Så… Knepig situation…
I och med att min mamma är klorallergiker kom hon aldrig med till simhallen utan det var jag, pappa och lillebror. Vilket betyder att jag nog hängde i herrarnas omklädningsrum en del. Slutade för mig då jag gått i simskolan och ansåg mig klara mig själv, då var jag kanske sju eller åtta. Själv tänkte jag nog inte så mycket på saken då 🙂
Jag tycker kanske att lämplig ålder är högst 10 år, typ. Eller när man ändå klarar att göra saker själva.
Jag tänker att en 12-13 årig är så gammal att de kanske kan fara själv till simhallen med sina kompisar då?! Så då kan de ju nog klara sig själva i omklädningsrummet.
Men ifall man har med sig ett barn som gör allt själv kan man kanske fråga om de vill fara i pojk/flick (det kön de är) omklädningsrummet. Känner de rädsla för det då är de kanske för liten för det ännu 🙂
Det är ju som med allt annat, att det är pirrigt första gången, men man måste bara genomlida det! Nästa gång är det säkert lättare.
Den där frågan kom upp jätteplötsligt hos oss också för några år sedan. Jag inser nu att jag drar en mental gräns vid skolåldern: om man går i ettan ska man i princip kunna gå till och från skolan själv, och då borde man nog klara sig i omklädningsrummet i simhallen också. Det är ju bara ovant och pirrigt den där första gången. Sen, när man vet hur man ska göra är det inga problem. För precis som du säger: man ska känna sig trygg i sitt omklädningsrum, och ifall en sprittnaken klasskompis av ett annat kön plötsligt dyker upp kan det blir jättejobbigt, tror jag. Om man känner sig osäker kanske det är smartast att åka och bada tillsammans, ett helt gäng, så att det finns vuxenbekanta i både männens och kvinnornas omklädningsrum.
Exakt! Håller med allt du skriver.
Fast så har jag haft rätt omogna pojkar som jag verkligen inte hade släppt ensamma till skolan på första klass.. 😀 Vi går så sjukt sällan till simhallen (har obehag SJÄLV för min spegelbild under strka ljus i omklädningsrummet) och var nog superorolig första gången jag måste låta äldsta gå till männens omklädningsrum. De hade ju aldrig varit där då inte pappan kan simma i simhallar med sitt skinn. Han var då kanske just tio? Tur är de mina rätt små, så de kan gå som lite yngre också 🙂 Nu skulle jag nog skicka min åttaåring till männens sida också,han vill ju knappt visa sig sprittis för mig ens.
Ja dessutom har två av mina glasögon. Har varit väldigt orolig över dem just i det hela. De ser ju inget utan dom, och kan inte ha dem på i bastun (som de älskar). Var lämnar dom då dem? Hittar de tillbaka till samma plats och är då glasögonen kvar, hela? 😀
Här i Borgå, jaja, vi haaar ingen simhall i Sibbo, är gränsen ditritad av andra. Det vill säga av staden, barn dyker in i de könsbestämda omklädningsrummen (och rollerna) då de börjar skolan.
Jag sörjer det här redan nu. Dels för att vi inte bara tycker om att simma tillsammans, allt det andra är ju roligt det också. Som att välja vanlig bastu eller ångbastu.
Ja, det tänkte jag inte på att kolla upp, kanske det redan finns regler i simhallen!
Min 7 åring (blir 8 i sommar) tar jag ännu med mig i kvinnornas omklädningsrum. 12 åringen ( blir 13 i år) går själv till männens sida. Skulle aldrig komma på tanken att ännu släppa den yngre själv i männens, han är ännu så godtrogen och barnslig att han nog skulle kunna låta sig luras av en "ful gubbe".. Skulle inte låta honom fara ensam i kvinnornas heller för den delen.
Åtminstone i vår simhall står det på väggen före omklädningsrummen att barn i skolålder bör välja omklädningsrum enligt kön.
Går man i ettan ska man nog välja omklädningsrum efter kön, tycker jag. Har barn av båda könen och sonen är äldre, så redan när han var 6 år började han nog gå själv efter att vi noga gått igenom proceduren. Han fick aldrig gå i bassängen själv och stod alltid och väntade tills alla var samlade ifall han blev snabbare färdig. Har nog tidigare träffat på alltför "gamla" killar i damernas omklädningsrum som hellre hade hört hemma i rätt omklädningsrum. Och inte heller skulle jag ha kommit på tanken att skicka min 7-årig flicka in i killarnas omklädningsrum heller.
Redan på första klass när min pojke åkte med klassen till simhallen så hade dom väneleverna som visade hur det skall gå till i omklädningsrummet etc. Efter det har han klarat sej hur bra som helst ensam i omklädningsrummet i simhallen och tropiclandia! 🙂
Skulle inte känna mig bekväm med en 10-årig pojke i kvinnornas omklädningsrum. Låter kanske hårt men vid 7 års ålder ska de klara av att byta om och gå i duschen själv.
Åh, det här är ju en så svår fråga. Jag börjar tänka på transbarn (och vuxna) som inte har något självklart omklädningsrum att gå till. Och barn kan ju vara så olika när det handlar om att klara av att duscha, byta om, hitta till sitt skåp mm på egen hand. Helst skulle jag vilja att det fanns några små separata könsneutrala omklädningsrum med dusch för de individer och familjer som behöver det.
Det här är jätte svårt. Har två pojkar och när vi frågade på simhallen sa de att från tvåan uppåt skall man gå enligt kön. I vår simhall bråkar låsen till skåpen ibland. Det har gjort att vår äldre hellre stannar hemma än går ensam på herrarnas sida, för han vågar inte be om hjälp om det skulle bli problem med låset. Det kan alltså handla om annat än att kunna duscha och klä om sig som gör att man inte vågar gå ensam. Har han pappa eller en kompis med är det inget problem.
Åttaåringen här känns för liten för att byta om och duscha ensam, men han känns också för stor för kvinnornas omklädningsrum. Möjliga problem är krånglande lås på skåpen, tappar ofta bort sina saker, kan ingen finska om han behöver hjälp, är inte så "streetsmart" att han klarar sig ur en situation med fula gubbar. Nu har vi haft pappa med varje gång, men jag tror pojken hellre stannar hemma än byter om ensam om han måste välja mellan de alternativen.
Väldigt intressant ämne! Har själv en 8-årig (snart 9) flicka. Hon är mycket blyg och försiktig så ensam skulle jag aldrig få henne till ett omklädningsrum, då bestämmer hon nog istället att inte följa med tror jag. Det har ju aldrig hänt ännu eftersom hon är äldre än lillebror och det alltid är jag med.
Jag skulle nog också dra gränsen vid skolåldern. Dottern skulle aldrig godkänna en kille nära hennes ålder i samma omklädningsrum, hon är väldigt privat och ska få vara det också.
Har om några år samma dilemma som du. Som det känns nu så känns det inte som om lillebror nånsin skulle vara redo för att köra hela proceduren ensam i omklädningsrummet 😉
Min dotter bestämde att hon aldrig mera kommer till simhallen efter att ha träffat en pojke från sin klass i kvinnornas omklädningsrum (de var i åk 2 då).
De flesta simhallar brukar rekommendera att barnen går i eget omklädningsrum enligt kön från och med skolåldern just pga av orsaken som ngn skrev här före också, risken att möta på någon från klassen finns och det brukar vara lite känsligt och något som de lätt kan bli retade för sen i skolan.
Skolåldern. Helt klart. Från dagis åker barn ibland gemensamt till simhallen men redan i ettan delar man på dem o så tycker jag man skall göra. Känner mig som vuxen kvinna inte heller bekväm med större pojkar i omklädningsrummen men just att flickor i den åldern nog knappast heller vill möta nån kille i duschen. Man duschar ju i separata omklädningsrum i skolan också…
På tal om simstranden så har jag lärt min dotter från början att byta om med handduk eller i byteskoppin, risken att nån fotar eller dyl vill jag bespara henne. Har aldrig behövt förklara varför mer än att man är privat. Precis som jag förklarat att ingen får röra henne om hon inte är hos doktorn och det är nödvändigt och hon är sju nu men har pratat om det i flera år redan nu som då.
Som lärare vill jag nog inte heller att mina i åk två/ killar skulle dyka upp i duschen. Skulle nog kunna bli pinsamt för bägge.
Har jobbat mycket i och kring vatten (simhall och badstrand) och har själv en son som är 6 år. Har alltid försökt att avdramatisera detta med nakenhet och på sommaren vid villan t.ex skulle jag aldrig påpeka att barnen skall ha badkläderna på. Tycker att min son har en väldigt sund inställning till nakenhet och han har inte hittills reagerat på att komma i kvinnornas omklädningsrum i simhallen… Tycker att det är väldigt svårt att dra en gräns när " man blir för gammal " för att vistas i det motsatta könets omklädningsrum, alla är ju så olika ! Tycker att man som förälder själv ska få avgöra detta och ha förstånd att göra vettiga beslut.
Det gäller ju att uppfostra självständiga barn, som känner att de klarar av något själva. Så mina barn har fått klara sig från skolåldern själv, men självklart måste barnets personlighet tas i beaktande.
Jag tror att de barn, som har syskon av det andra könet, inte är fullt lika känsliga över att det blandas flickor/pojkar i omklädningsrummen.
Men knappast är det en kul upplevelse för alla.
Sen måste vi också ta i beaktande i diskussionen de barn som faktiskt pga av någon diagnos behöver så mycket hjälp att de inte skulle klara sig ensamma i ett omklädningsrum. Alla diagnoser syns ju inte.
Jag tycker att från skolstarten ungefär kan barnen gå själva i omklädningsrummen.
Inte kul för (t.ex) en tidigt utvecklad flicka att springa på en nåt/några år yngre skolkamrat i duschen…
I skolåldern är det nog känsligt att träffa klasskompisar i omklädningsrummet. Jag skulle dock aldrig skicka min 8-åring ensam till männens omklädningsrum så vi hoppar helt enkelt över simhallen om inte pappan kan följa med.
Jag tycker att det är upp var och ens familj att känna av när ens barn är redo att gå ensam. Men vi är en ganska öppen familj som inte har någon skillnad I övrigt ens vi vuxna. Alla är vi födda nakna och jag tror att det är vi vuxna som sätter det I "sexuellt" ljus detta med nakenhet. Inte skulle min snart 9 åriga som ens tänka på att det skulle vara något sexuellt eller konstigt med nakenhet. Han klarar sig bra själv men skulle jag bo på ett större ställe kanske jag skulle vara oroligare. Sen kan jag heller inte veta något om någon annas familj tänker jag. Vem är jag att dömma om mamman mitt emot har sin son med, kanske han har en sjukdom eller något som gör att det är svårt eller omöjligt för honom att klara sig själv. Är I sanningens namn ganska trött på att vi vuxna överför våra egna känslor och tankar till våra barn när de ännu skall vara précis det….barn.
Sen måste jag ge en eloge till en av våra idrottsanläggningar på Åland, de har ett könsneutralt omklädningsrum alltså man kan välja det om man vill. Deet tycker jag är toppen. Kanke även simhallar kunde införa det?
Hahhahha såg att jag hade satt min kommentar som svar här….ooops nå ni kanske överlever med den missen:)
I min gamla hemstad har de familjeomklädningsrum, dvs en bredare gång med skåp med separata små duschrum som är låsbara var man också kan byta om i. Detta tycker jag är alldeles utmärkt! Fungerar också som handikapp omklädningsrum.
En annan tanke.. Om jag som mamma/pappa tar med mig min snart 8 åriga, icke simkunniga son/dotter till simhallen, ska jag då skicka honom till männens/kvinnornas omklädningsrum och på vems ansvar är det då? Ifall han i sin iver rusar ut i bassängen och det går illa? Alla har inte möjlighet till att ha en vuxen man med sig som sällskap, ensamstående mammor/pappor, samkönade par and so on. Hur göra då?
Kom på en sak till då jag läste de andras kommentarer.
För några månader träffade jag och min dotter (11 år) på en mamma och hennes son i duschen vid simhallen. Hur gammal han var vet jag inte men en bra bit längre än min dotter, så troligen minst 11 han också.
Dottern var väldigt obekväm med vad en så stor pojke gjorde i flickornas dusch och jag funderade nog jag också.
Fick dock intrycket att pojken nog behövde lite extra hjälp/stöd och det var säkert därför han följde med i flickornas dusch. Så… Knepig situation…
I och med att min mamma är klorallergiker kom hon aldrig med till simhallen utan det var jag, pappa och lillebror. Vilket betyder att jag nog hängde i herrarnas omklädningsrum en del. Slutade för mig då jag gått i simskolan och ansåg mig klara mig själv, då var jag kanske sju eller åtta. Själv tänkte jag nog inte så mycket på saken då 🙂