Får det lov att vara lite öronsås?

Ibland får Milken finska ryck här hemma, när hon plötsligt slår om till finska. Det gäller kanske i första hand timmen efter att hon har kommit hem från dagis (hon går alltså fortsättningsvis på ett finskspråkigt).

Jag tycker hon är jätteduktig på finska. Det sades också på utvecklingssamtalet här i veckan, att hon gärna kommunicerar fastän hon inte riktigt hittar det rätta ordet. Hon pratar på som en tok – tills någon förstår. Även om det blir lite tokigt. 

Lite som tidigare i dag när hon mycket uppspelt avlade rapport om dagens lunch:

– Äiti äiti, tänään päiväkodissa söin perunamuusia ja.. ja.. ja.. KORVAKASTIKETTA!