En nystart?

2016 08 03 09.58.50 1


Det finns så mycket
jag kunde berätta och säga. Det är alltid svårt att plocka upp tråden när man har varit tyst under en längre tid. Jag tror jag är redo för att skriva lite här igen. Sakta blåsa liv i den här sovande delen av mig.

Vi kommer säkert i kapp vartefter.

Jag kan börja med att berätta att jag har gift mig. Jag är riktigt förvånad själv om jag ska vara ärlig. Kan inte riktigt begripa att det faktiskt hände. Vi kommer säkert att återvända till det här bröllopet många gånger under hösten. För det finns så många roliga historier att berätta. Jag vet inte ens om det går att sammanfatta i ett enda blogginlägg. Men jag ska berätta jättemycket, jag lovar. Ni kommer att önska att jag aldrig började.

Och mitt i allt detta fluff av kärlek, vänskap och konfetti har jag också haft det lite kämpigt med mig själv. Pallade inte riktigt att få semester. Har varit sjukskriven lite här och där. Mår kanske inte riktigt som jag förtjänar (eller det är kanske just det jag gör). Nåja, vi ska också återkomma till det. Till terapi och vad några hårda år kan göra åt en människa.

Men vi kanske kan börja så här. För att inte gå på för hårt.

Som en lite tenderar göra.

Hej igen! Här ska vi trivas.

20 reaktioner på ”En nystart?

  1. Jenny

    Ser fram emot att läsa om vad som hände, hälsningar en annan som damp ner i ett stort svart hål när semestern kom pga kaos på lite för många fronter plus tid att stanna upp och fundera. Massa sympati från en krissyster till en annan!

  2. jane

    En stor grattiskram till den nya frugan!! och så en styrkekram till dig nu när du verkar behöva den! (jag har ingen aning vad du går/gått igenom, men när jag läser lite mellan raderna låter det lite som någonslags stress-symtom, burnout, utmattningsdepression… något åt det hållet??? men jag kan ha heeeelt fel!)
    Nåja, vill iaf säga att jag led (lider ännu?) av något sånt för två somrar sen. När jag ääääbtligen skulle koppla av blev allt bara tungt! Träffade då på en vän som kämpade med en ätstörning och vi skrattade båda åt hur eländigt vi mådde och konstaterade lakoniskt att när man är så här djupt nere i det djupa svarta hålet och allt känns svårt finns det bara en väg: upp! "the only way to go from here is up" sa min vän. och låååångsamt blev det bättre, fast både panikångesten och tröttheten fanns bakom hörnet. Nåja, året gick med jobb, förra sommaren var någorlunda bra, så jobbade jag ett år igen och nu ÄÄÄÄNTLIGEN har denna sommar varit heeeelt huippu! jag börjar känna igen mitt gamla jag, jag VILL och ORKAR börja göra saker igen! Tjoho!
    MIn point med allt detta svammel är: tänk positivt, det blir bättre! fokusera på sånt du vill göra! och en av mina kollegor sa en dag till mig "att det gäller att inte låta det ta över" vad det nu sen än gäller, t.o.m. allvarlig sjukdom. Men ibland när man läser t.e.x bianca wahlgrens blogg och hon skiver att hon mår dåligt, så undrar man ju vad det kan vara, hon har ju allt och ser däremellan så glad och energisk ut. (du oxå!?) så man får nu bara citera sjörövarfabbe och gnola "men det är nåt ingen mänska förstår, varför alltid så illa jag mår…" (ja fast i fabbes fall vet vi ju nog det, hehe)
    Hoppas jag muntade upp dig en liten skvätt och om inte, så är mitt sista tips att allt blir mycket bättre när man skriver om det! (i bloggen, hint, hint, hehehe)
    Klart och slut från amatörpsykologen. (aj ja en sak glömde jag: och har man friska barn, så då är egentligen allt annat småpotatis. det är ändå det viktigaste!)

  3. jane

    Måst ju ännu skriva att du bara måste läsa jonnajinton.se :s blogg! hon utstrålar ett sånt lugn och har en massa harmoniska foton, heeelt ljuvliga!!! och hennes texter känns så poetiska, men ändå ärliga och naturnära!
    så om du inte har läst, läs!

  4. Du e så jäkla duktig o värdefull för många Linn, tror inte du vet vilken bärande balk du är. Ta ingen skit. Kräv hjälp av andra. Och "summertime sadness" går jag igenom varje år, om det på något sätt känns lättare att veta det hm(?). Men det är ganska vanligt, intalar jag mig själv… Ha en fin höst. Kram / M.

  5. Lottan

    Åh vad jag har saknat dig!! Kan knappt bärga mig tills du skriver nästa gång. Grattis till giftermålet och styrkekram för sjukskrivningen. Någon i kommentarerna hintade ju mot någon slags utmattning – om det är det hoppas jag verkligen att du orkar dela med dig. Gissar att igenkänningsfaktorn blir skyhög. Verkar som att var och varannan har tangerat det här hemska fenomenet, så även jag själv. Kram och välkommen tillbaka.

  6. Eva

    Det viktigaste är att ta hand om sig själv. Allt annat är världsliga grejer. En bit i taget. En dag i taget. Krya och grattis!

  7. Sara

    Jag går ju annars bara här och längtar efter sällskap och djupa diskussioner ifall du känner dej manad nån dag. Kram!

  8. Jenny

    Ser fram emot att läsa om vad som hände, hälsningar en annan som damp ner i ett stort svart hål när semestern kom pga kaos på lite för många fronter plus tid att stanna upp och fundera. Massa sympati från en krissyster till en annan!

  9. jane

    En stor grattiskram till den nya frugan!! och så en styrkekram till dig nu när du verkar behöva den! (jag har ingen aning vad du går/gått igenom, men när jag läser lite mellan raderna låter det lite som någonslags stress-symtom, burnout, utmattningsdepression… något åt det hållet??? men jag kan ha heeeelt fel!)
    Nåja, vill iaf säga att jag led (lider ännu?) av något sånt för två somrar sen. När jag ääääbtligen skulle koppla av blev allt bara tungt! Träffade då på en vän som kämpade med en ätstörning och vi skrattade båda åt hur eländigt vi mådde och konstaterade lakoniskt att när man är så här djupt nere i det djupa svarta hålet och allt känns svårt finns det bara en väg: upp! "the only way to go from here is up" sa min vän. och låååångsamt blev det bättre, fast både panikångesten och tröttheten fanns bakom hörnet. Nåja, året gick med jobb, förra sommaren var någorlunda bra, så jobbade jag ett år igen och nu ÄÄÄÄNTLIGEN har denna sommar varit heeeelt huippu! jag börjar känna igen mitt gamla jag, jag VILL och ORKAR börja göra saker igen! Tjoho!
    MIn point med allt detta svammel är: tänk positivt, det blir bättre! fokusera på sånt du vill göra! och en av mina kollegor sa en dag till mig "att det gäller att inte låta det ta över" vad det nu sen än gäller, t.o.m. allvarlig sjukdom. Men ibland när man läser t.e.x bianca wahlgrens blogg och hon skiver att hon mår dåligt, så undrar man ju vad det kan vara, hon har ju allt och ser däremellan så glad och energisk ut. (du oxå!?) så man får nu bara citera sjörövarfabbe och gnola "men det är nåt ingen mänska förstår, varför alltid så illa jag mår…" (ja fast i fabbes fall vet vi ju nog det, hehe)
    Hoppas jag muntade upp dig en liten skvätt och om inte, så är mitt sista tips att allt blir mycket bättre när man skriver om det! (i bloggen, hint, hint, hehehe)
    Klart och slut från amatörpsykologen. (aj ja en sak glömde jag: och har man friska barn, så då är egentligen allt annat småpotatis. det är ändå det viktigaste!)

  10. jane

    Måst ju ännu skriva att du bara måste läsa jonnajinton.se :s blogg! hon utstrålar ett sånt lugn och har en massa harmoniska foton, heeelt ljuvliga!!! och hennes texter känns så poetiska, men ändå ärliga och naturnära!
    så om du inte har läst, läs!

  11. Du e så jäkla duktig o värdefull för många Linn, tror inte du vet vilken bärande balk du är. Ta ingen skit. Kräv hjälp av andra. Och "summertime sadness" går jag igenom varje år, om det på något sätt känns lättare att veta det hm(?). Men det är ganska vanligt, intalar jag mig själv… Ha en fin höst. Kram / M.

  12. Lottan

    Åh vad jag har saknat dig!! Kan knappt bärga mig tills du skriver nästa gång. Grattis till giftermålet och styrkekram för sjukskrivningen. Någon i kommentarerna hintade ju mot någon slags utmattning – om det är det hoppas jag verkligen att du orkar dela med dig. Gissar att igenkänningsfaktorn blir skyhög. Verkar som att var och varannan har tangerat det här hemska fenomenet, så även jag själv. Kram och välkommen tillbaka.

  13. Eva

    Det viktigaste är att ta hand om sig själv. Allt annat är världsliga grejer. En bit i taget. En dag i taget. Krya och grattis!

  14. Sara

    Jag går ju annars bara här och längtar efter sällskap och djupa diskussioner ifall du känner dej manad nån dag. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.