Vem glömmer ringarna på sin vigsel? *trumvirvel* Nå, såklart vi.
Men det var kanske ingen större överraskning. Eller besvikelse heller, för den delen. För mig var det bara en liten detalj som vi händelsevis råkade glömma. Elvis hade nästan startat sin moppe långt borta när det slog mig ”Malin, OMG, vi har ju glömt ringarna!”.
Jag är ingen ringmänniska, inte Sami heller. På sin höjd kan jag knäppa på mig klockan om morgonen, men där tar det slut. Äger inga ringar, inga armband. Ingen av oss var säkra på om vi ens ville ha ringar. Måste man ens ha ringar? Näe. Sami som tränar mer eller mindre varje dag tyckte det är meckigt att ta av och på, av och på. Men vi beslöt väl ändå så där halvt ”tja, vi skaffar väl ändå för säkerhetsskull”. Men där tog det slut. Ingen av oss kom någonsin ihåg att man faktiskt måste köpa dem också.
”Äääääh, det finns ju en ringsekvens i vigseln och i Elvis tal, jag måste ha en ring, vem kan snabbt låna mig en ring?”, frågade jag desperat och syrran slet av sig sin egen vigselring och slängde den på mig. Puh. ”Men Samis då?”. Varken Putte eller Tim hade något att bidra med. ”Lugn, vi tar Ronnies när vi kommer fram till scenen”, sa Malin.
Puh.
Och jag tror faktiskt inte att en själ märkte att hon inledningsvis smög fram till Elvis och väste genom mungipan ”Ringen, ta av dig ringen!”. Och totalt utan att ändra en min, fortsatte Elvis sin show, medan han lirkade av sig ringen och smugglade den vidare till Malin.
Scrollade igenom Michaelas bilder från bröllopet och fnissade till när jag såg att hon hade råkat fota det (se bild nedan). Hade nästan glömt bort att det hände överhuvudtaget.
Allt kan man faktiskt inte minnas inför ett bröllop.
Och ännu i dag har vi inte köpt ringar. Kan lägga en femma på att det hinner bli jul innan vi tänker på det nästa gång. Och det är inte för att jag inte vet vilka ringar vi ska ha. För jag vet exakt. Jag ska ha den här. Men det är ingen brådis. Vill egentligen att mina händer ska få vara fria från tyngd och krimskrams.
Ni som är gifta – varför ska man ha vigselringar?
Forever Jung 
Att ha ringar eller inte är självklart var och ens personliga val. Jag använde ofta ringar också innan jag gifte mig så därför känns det naturligt för mig att använda både förlovnings-och-vigselring. Tycker ringar är de enklaste smyckena att ha på sig.
Snygg ring, men skippa den också. Inte vill du nån annans namn än Samis på den.
Man behöver att ha ringar om man inte vill. Jag bar min vigselring i ca en dag och lade den sedan tillbaka i sin låda. Jag skaffade den mest pga att jag hade en dröm om en ring som såg ut som ett gyllene rep, och märkte sen att det fanns just en sån Kalevalaring. Färre smycken, bättre fiilis 🙂
Jag har en liten guldring som syrran köpte åt mig för att hon tyckte jag skulle ha en, men den var inte med när vi gifte oss. Jag gillar små guldsmycken överlag, så jag gillar även den, fast jag tar av mig den titt som tätt och glömmer ganska ofta att sätta tillbaka den på fingret. Pär har ingen ring för han använder inte smycken alls. Tycker man gör som man vill, så länge man inte tatuerar in ringarna pga fult och tacky, hehe.
Vi funderade länge hur vi skulle göra, vi har bara våra förlovningsringar idag fast vi redan är gifta. Vi använde dem vid vigseln också pga att vi inte då hade råd med de vigselringarna vi verkligen ville ha. Ska nog skaffa dem så småningom. Min man har aldrig burit smycken. Han valde en titan o den har han inte tagit bort en enda gång, nu säger han själv att han inte vill va utan fastän han var mycket skeptisk till ring i början. Man gör som man gör.
Jag har alltid haft ringar (och örhängen och halsband) på mig dag och natt. Därför är det ju roligt med nya då man förlovar och gifter sig, och så tycker jag det är roligt att andra ser att man är förlovad eller gift. ? Det är också en chans att få en riktigt fin ring om man som jag älskar ringar och smycken överlag. Jag känner mig naken utan mina..
Hej! Jag och min man är troende och vigsel skedde i en kyrka. I den kristna tron är ringen en symbol för det förbund paret sluter med varandra och Gud när man säger ja åt varandra under vigselakten. För mig är min förlovnings- och vigselring mycket viktiga och jag bär alltid dem och påminna varje dag om det fina jag lovat min man och Gud. Men jag känner par som ar ring ibland, inte alls och en vän har sin i en silverkedja runt halsen. Var och en på sitt sätt! 🙂
Gillar inte smycken, men vigselringen har jag alltid. Man behöver inte ta bort den vid träning och dusch heller. Däremot när man bakar för hand eller rullar köttbullar.
Har aldrig tänkt på att man inte skulle ha ring om man är gift, har tänkt att det liksom är självklart. Ser inte heller ringen som ett smycke utan mer som en del av handen. Vi har enkla ringar som vi så gott som aldrig tar av. Min mans ring är en bred slät silverring ( kostade typ 40€) och jag har en slät i vitt guld och en i vitt guld med lite mönster på. Men det är ju helt onödigt att köpa ringar nu efter bröllopet om ni inte tror att ni kommer vilja ha på dem. Varför göra "som man brukar" då ni kört er linje ned hela bröllopet?
Självklart är man lika mycket gift utan ringar, men för mig har de stor betydelse. För mig är de (förlovnings- och vigselringen) så tydliga tecken på att vi ingått äktenskap. Numera har jag också en tredje ring där barnens initialer och födelseår ska graveras. Alla dessa ringar känns verkligen som en del av mig och jag känner nästan fysiskt hur familjen är med mig hela tiden. Tar i princip aldrig av dem, kanske när jag knådar bulladeg, men aldrig annars 🙂
Vi gifte oss tidigare i somras med endast närmaste familjen närvarande och festen blev precis så personlig och lika oss som vi ville ha den. Eftersom vi inte var förlovade då vi gifte oss, men ändå vigdes kyrkligt, ansåg vi att varsin ring och ringbyten funkade bäst. Men eftersom vi som sagt inte var förlovade före så ansåg vi det helt onödigt att skaffa en förlovningsring – för hallå, vi var ju faktist inte förlovade:=) Men nog är det många som har och har haft schå med det också och t.ex. frågat, men nog brukar man man väl ha förlovningsring? Ja kanske det kanske – men inte om man inte är förlovade:=) Det är nu min åsikt i alla fall:=) Men sådär annars så anser jag nog det vara helt upp till var och en huruvida man väljer att ha/byta ringar eller ej. Man är ju nog lika mycket gifta för det också utan ring!
Varje gång jag ser mina ringar så påminner det mig om hur lycklig jag är över att vara gift med min man. Får ett pirr i kroppen varje gång fastän vi varit gifta över fem år! Ringarna känns som en del av mig och jag kan inte vara utan dem. Men det är likadant med mig halsband som jag alltid har på mig. Det är såklart olika från person till person hur man känner angående krimskrams 😀
Jag har burit ring på vänstra handens ringfinger sedan jag var typ 14. Där störde den minst för jag ville ha ett smycke jag fått som barn och gillade, samtidigt som jag inte gillar saker (smycken) som skaver och stör. Senare hade jag den mycket för att verka upptagen, ville vara ifred.. Jag drömmer faktist om en enkel, tunn och platt med tre små ingröpta stenar för barnen(din ser ut som en mardröm då jag tänker på hur den sku kännas mellan fingrarna). Sambon sku nog garanterat inte ha ring för sitt jobb och hobby (klättrar och jobbar med det). Jag tar aldrig min bort förutom i bastun kanske två gånger i året och så tydligen tre gånger detta år vid magnetröntgen. 😀
Om du har gamla guld o silversmycken, så begär att dom smälter det o gör en ring av det. Dom ser bra ut!
När jag valde min vigselring så var det viktigt att den skulle vara bekväm. Både förlovningsringen och vigselringen är ganska breda MEN de är relativt tunna vilket gör att de inte skaver mellan fingrena.
Jag menar om ringen känns bekväm att bära så är ju chansen större att man kommer börja använda den. Instämmer med andra här att det är som en sorts glädje och trygghet att ha just den ringen för den symboliserar oss och det vi har tillsammans…
Jag tycker att man bara skall bära ring om man älskar smycken! Jag älskarälskar min ring från 60-talets england och min man gillar också smycken och har både förlovningsringen och vigselringen på sig. Jag menar i samband med kärlek har ju lite stycke metall ingen jävla skillnad egentligen 🙂
Att ha ringar eller inte är självklart var och ens personliga val. Jag använde ofta ringar också innan jag gifte mig så därför känns det naturligt för mig att använda både förlovnings-och-vigselring. Tycker ringar är de enklaste smyckena att ha på sig.
Snygg ring, men skippa den också. Inte vill du nån annans namn än Samis på den.
Man behöver att ha ringar om man inte vill. Jag bar min vigselring i ca en dag och lade den sedan tillbaka i sin låda. Jag skaffade den mest pga att jag hade en dröm om en ring som såg ut som ett gyllene rep, och märkte sen att det fanns just en sån Kalevalaring. Färre smycken, bättre fiilis 🙂
Jag har en liten guldring som syrran köpte åt mig för att hon tyckte jag skulle ha en, men den var inte med när vi gifte oss. Jag gillar små guldsmycken överlag, så jag gillar även den, fast jag tar av mig den titt som tätt och glömmer ganska ofta att sätta tillbaka den på fingret. Pär har ingen ring för han använder inte smycken alls. Tycker man gör som man vill, så länge man inte tatuerar in ringarna pga fult och tacky, hehe.
Vi funderade länge hur vi skulle göra, vi har bara våra förlovningsringar idag fast vi redan är gifta. Vi använde dem vid vigseln också pga att vi inte då hade råd med de vigselringarna vi verkligen ville ha. Ska nog skaffa dem så småningom. Min man har aldrig burit smycken. Han valde en titan o den har han inte tagit bort en enda gång, nu säger han själv att han inte vill va utan fastän han var mycket skeptisk till ring i början. Man gör som man gör.
Jag har alltid haft ringar (och örhängen och halsband) på mig dag och natt. Därför är det ju roligt med nya då man förlovar och gifter sig, och så tycker jag det är roligt att andra ser att man är förlovad eller gift. ? Det är också en chans att få en riktigt fin ring om man som jag älskar ringar och smycken överlag. Jag känner mig naken utan mina..
Hej! Jag och min man är troende och vigsel skedde i en kyrka. I den kristna tron är ringen en symbol för det förbund paret sluter med varandra och Gud när man säger ja åt varandra under vigselakten. För mig är min förlovnings- och vigselring mycket viktiga och jag bär alltid dem och påminna varje dag om det fina jag lovat min man och Gud. Men jag känner par som ar ring ibland, inte alls och en vän har sin i en silverkedja runt halsen. Var och en på sitt sätt! 🙂
Gillar inte smycken, men vigselringen har jag alltid. Man behöver inte ta bort den vid träning och dusch heller. Däremot när man bakar för hand eller rullar köttbullar.
Har aldrig tänkt på att man inte skulle ha ring om man är gift, har tänkt att det liksom är självklart. Ser inte heller ringen som ett smycke utan mer som en del av handen. Vi har enkla ringar som vi så gott som aldrig tar av. Min mans ring är en bred slät silverring ( kostade typ 40€) och jag har en slät i vitt guld och en i vitt guld med lite mönster på. Men det är ju helt onödigt att köpa ringar nu efter bröllopet om ni inte tror att ni kommer vilja ha på dem. Varför göra "som man brukar" då ni kört er linje ned hela bröllopet?
Självklart är man lika mycket gift utan ringar, men för mig har de stor betydelse. För mig är de (förlovnings- och vigselringen) så tydliga tecken på att vi ingått äktenskap. Numera har jag också en tredje ring där barnens initialer och födelseår ska graveras. Alla dessa ringar känns verkligen som en del av mig och jag känner nästan fysiskt hur familjen är med mig hela tiden. Tar i princip aldrig av dem, kanske när jag knådar bulladeg, men aldrig annars 🙂
Vi gifte oss tidigare i somras med endast närmaste familjen närvarande och festen blev precis så personlig och lika oss som vi ville ha den. Eftersom vi inte var förlovade då vi gifte oss, men ändå vigdes kyrkligt, ansåg vi att varsin ring och ringbyten funkade bäst. Men eftersom vi som sagt inte var förlovade före så ansåg vi det helt onödigt att skaffa en förlovningsring – för hallå, vi var ju faktist inte förlovade:=) Men nog är det många som har och har haft schå med det också och t.ex. frågat, men nog brukar man man väl ha förlovningsring? Ja kanske det kanske – men inte om man inte är förlovade:=) Det är nu min åsikt i alla fall:=) Men sådär annars så anser jag nog det vara helt upp till var och en huruvida man väljer att ha/byta ringar eller ej. Man är ju nog lika mycket gifta för det också utan ring!
Varje gång jag ser mina ringar så påminner det mig om hur lycklig jag är över att vara gift med min man. Får ett pirr i kroppen varje gång fastän vi varit gifta över fem år! Ringarna känns som en del av mig och jag kan inte vara utan dem. Men det är likadant med mig halsband som jag alltid har på mig. Det är såklart olika från person till person hur man känner angående krimskrams 😀
Jag har burit ring på vänstra handens ringfinger sedan jag var typ 14. Där störde den minst för jag ville ha ett smycke jag fått som barn och gillade, samtidigt som jag inte gillar saker (smycken) som skaver och stör. Senare hade jag den mycket för att verka upptagen, ville vara ifred.. Jag drömmer faktist om en enkel, tunn och platt med tre små ingröpta stenar för barnen(din ser ut som en mardröm då jag tänker på hur den sku kännas mellan fingrarna). Sambon sku nog garanterat inte ha ring för sitt jobb och hobby (klättrar och jobbar med det). Jag tar aldrig min bort förutom i bastun kanske två gånger i året och så tydligen tre gånger detta år vid magnetröntgen. 😀
Om du har gamla guld o silversmycken, så begär att dom smälter det o gör en ring av det. Dom ser bra ut!
När jag valde min vigselring så var det viktigt att den skulle vara bekväm. Både förlovningsringen och vigselringen är ganska breda MEN de är relativt tunna vilket gör att de inte skaver mellan fingrena.
Jag menar om ringen känns bekväm att bära så är ju chansen större att man kommer börja använda den. Instämmer med andra här att det är som en sorts glädje och trygghet att ha just den ringen för den symboliserar oss och det vi har tillsammans…
Jag tycker att man bara skall bära ring om man älskar smycken! Jag älskarälskar min ring från 60-talets england och min man gillar också smycken och har både förlovningsringen och vigselringen på sig. Jag menar i samband med kärlek har ju lite stycke metall ingen jävla skillnad egentligen 🙂