Söndagsbrygga.

I dag har jag haft en riktigt dålig dag (förutom några timmar när Mileas lag hade en mamma mot flickorna-match – det var skitkul). I övrigt har jag varit oerhört trött och ångestfylld. Mot kvällen var jag så low att Sami kommenderade ner mig till solnedgången på meditation medan han duschade barnen, försåg dem med mat och sövde dem (med det sagt menar jag inte att han är någon jävla hero, utan det det var bara så skönt att komma iväg och komma hem till ett tyst hus). 

Där satt jag på en brygga och kollade på när solen somnade bakom trädtopparna. Lite lägre puls, lite lättare i bröstet. I sådana här lägen är det så himla tacksamt att bo två kvarter från havet. Klucket har en så snabbverkande effekt på söndagsangst. I synnerhet i kombination med orange himmel och stekhet septembersol. 

Nya tag i morgon.