Rapport från One pot-pastan.

Eftersom Klingenberg så vänligt önskade bilder och recension av one pot-pastan som jag bloggade om igår – och eftersom era ord är min lag – kommer här en rapport. Nu saknar jag ju totalt förmågan att följa ett recept till punkt och pricka (kanske främst för att jag den här gången saknade rätt sorts körv, till exempel). Så ha överseende med att vi jobbar med knackkorv denna gång. I övrigt följer jag Sofies Foodly-recept. 

Här inser jag att jag ljög alldeles förfärligt i föregående mening, för jag hade inte spagetti heller, utan vi körde med helt vanliga pastaskruvar. I det ursprungliga receptet var korven Chorizo-korv och den kan säkert kokas lika länge som allt annat, men eftersom vi hade knackkorv, så väntade jag en liten stund innan jag lade i den (sönderkokt korv är ingen korv).

Tyckte det kändes lite torrt från start med tanke på att pastan faktiskt var okokt, men jag väntade ett par minuter och då hade tomaterna släppt ifrån sig så mycket vätska att jag kunde pusta ut.

Ja, då såg det ut cirka så här. Min mobil immade igen, men ni fattar. Det doftade för övrigt sjukt gott. Pastan skulle koka cirka 9 minuter, så halvvägs slängde jag i mina körvar. Kom ihåg att röra om ganska flitigt.

När det kommer till knackkorv är jag för övrigt väldigt noggrann. Det måste vara sådana med skinn och sådana som det säger ”knax” när man biter i dem. Om någon kommer med såna där sladdriga, skinnlösa, rosa fanskap – ja, då blir jag inte glad.

Här någonstans kom Milken in med en nysnickrad maskeraddräkt och en svår gåta ”Gissa vad jag föreställer!”. Ledtråd: ”Det har med fredagsmys att göra”.

Och sedan hade cirka 10 minuter gått och maten var klar! Hyvlade över så mycket parmesan som mina armar orkade och klippte i resten av basilikan. Och sedan åt vi alla tills vi sprack. Så himla enkelt och gott. Pastan smakade liksom så mycket mer när den marinerats av alla smarriga smaker. Och lätt och snabbt gick det! Ni kan absolut testa.

Här är receptet igen om ni ännu är sugna.