Eftersom det är studentexamenstider just nu har det figurerat många inlägg om framtidsstress och ihärdigt skolbokstentande i bloggvärlden. Satt också mitt emot vår bloggare Anna Betlehem när vi åt frukost på väg till Umeå för någon vecka sedan och hon pratade en del om hur otroligt ambitiösa 18-19-åringarna är nu för tiden. Ska de inte bli läkare, så ska de bli jurister, och ska de inte bli jurister, så ska de bli psykologer och whatnot (säkert också sysselsätta sig med diverse självförverkligande projekt längs vägen, som Sofie skrev om igår).
Även om det har gått ljusår sedan jag själv tog studenten kan jag minnas exakt hur det kändes att befinna sig mitt i hela kaoset. Entusiasmen över att vuxenlivet snart skulle köra igång på allvar blandat med ångesten över alla stora val som plötsligt tornade sig över lillmänniskan.
Ja, det var ju inte direkt små val man stod inför (”var ska jag bo? vad ska jag studera? vem vill jag bli?”) – samtidigt som jag så här i efterhand kan tycka att man inte direkt är rustad för så stora frågor just i den åldern.
Jag känner så mycket när jag läser om folks studentskrivningsangst. Skulle bara vilja paja alla i håret och säga ”ta det luuuugnt – det där kan du nog, allt handlar egentligen om att skriva så att man låter smart och mogen”. Du behöver inte plugga in varenda mening i den där historieboken. Lär dig de stora dragen och dra lite paralleller hit och dit, så ska det nog gå vägen.
Samma sak när det gäller framtiden. Nu ska ni lyssna på en gammal och vis tant (avser alltså ödmjukt mig själv): Det finns ingenting som säger att man måste bestämma någonting permanent när man är 18 år. Det är inte ens rimligt att man ska veta vad man vill med sig själv och sitt liv när man är 18. Välj det som känns rätt och börja med det som känns rimligt. Spelar ingen roll vad du väljer, huvudsaken att du väljer nåt, så du kommer i gång. Sakta men säkert kan du bocka av sådant som du i alla fall inte vill göra.
Det var ett himla tjat om att nu ligger världen för dina fötter medan champagnen sprutade åt alla håll. Men tja, sist och slutligen var det nog långt senare som livet tog fart på allvar. Tycker det bara är fel att göra så himla stor grej av studenten. Lassa en massa stor press på de här unga människorna som säkert har väskan full av angst redan. Förutom att jag flyttade hemifrån så var det nog väldigt lite som ändrade mellan sista året i gymnasiet och första året på universitetet. Man fortsätter studera, fortsätter dricka oskäliga mängder alkohol och fortsätter navigera sig fram bland diverse vänskaps- och kärleksrelationer.
Skulle bara vilja trycka upp en flyer och skicka till alla hushåll där det finns studenter just nu. En flyer där det står typ ”Sov en stund istället”. Det finns ingen som behöver svara på frågorna om vem man vill bli och vad man ska göra just nu (det kan man gott funtsa på lite senare). Man blir tillräckligt trött av studentexamen i sig.
Häll upp en kaffe och gå ut i solen med en filt. Lägg på en podd och somna. Framtiden väntar nog. Puss!
Forever Jung 
Önskar så att nån gammal och vis tant skulle ha gett mej lite råd för sisådär 10 år sedan! Eller tidigare egentligen, redan då man skulle fundera vidare på fortsättningen efter högstadiet. Och nån som skulle ha sagt "känn efter själv, och kör på det, lita på det!" Oj så annorlunda min utbildningsväg skulle ha sett ut! Men, tack och lov kan man ändra sej, byta linjer, byta ämnen, pussla, hitta rätt och bygga vidare framåt!
Ja, det bästa i livet är att få saker är permanenta (inte ens tatueringar nu för tiden!).
Ja men herregud Precis.
Livet livet livet och inte lär det blir mindre Livet när man är död.
Lugna puckar och lata dagar kan bra vara livet efter examen.
Tack för de fina orden!
Hälsningar en abiturient som nog tyvärr stressat ihjäl senaste året och läst kanske lite föör mycket 🙂
Då är du sannerligen värd en tupplur, sov gott!
Ja men JA! Precis så där. Kloka du.
Vad skönt att läsa din text! Kanske det är så trots allt, att alla val man gör nu inte behöver bestå livet ut. Nu är skrivningarna hur som helst över o jag ska sluta stressa. Det blir som det blir!:)
Så är det! Lycka till med allt!
Å det är ännu helt okej när man är snart 28 att inte veta vad man vill bli när man blir stor. 😀
tänkte lite samma 😀
Finns det egentligen någon som vet exakt?
men alltså jaaa! ❤
Kan tant ännu säga några kloka ord för oss som är på slutrakan med studierna och tror att vi behöver ha allt på klart när vi blir magistrar?
Önskar så att nån gammal och vis tant skulle ha gett mej lite råd för sisådär 10 år sedan! Eller tidigare egentligen, redan då man skulle fundera vidare på fortsättningen efter högstadiet. Och nån som skulle ha sagt "känn efter själv, och kör på det, lita på det!" Oj så annorlunda min utbildningsväg skulle ha sett ut! Men, tack och lov kan man ändra sej, byta linjer, byta ämnen, pussla, hitta rätt och bygga vidare framåt!
Ja, det bästa i livet är att få saker är permanenta (inte ens tatueringar nu för tiden!).
Ja men herregud Precis.
Livet livet livet och inte lär det blir mindre Livet när man är död.
Lugna puckar och lata dagar kan bra vara livet efter examen.
Tack för de fina orden!
Hälsningar en abiturient som nog tyvärr stressat ihjäl senaste året och läst kanske lite föör mycket 🙂
Då är du sannerligen värd en tupplur, sov gott!
Ja men JA! Precis så där. Kloka du.
Vad skönt att läsa din text! Kanske det är så trots allt, att alla val man gör nu inte behöver bestå livet ut. Nu är skrivningarna hur som helst över o jag ska sluta stressa. Det blir som det blir!:)
Så är det! Lycka till med allt!
Å det är ännu helt okej när man är snart 28 att inte veta vad man vill bli när man blir stor. 😀
tänkte lite samma 😀
Finns det egentligen någon som vet exakt?
men alltså jaaa! ❤
Kan tant ännu säga några kloka ord för oss som är på slutrakan med studierna och tror att vi behöver ha allt på klart när vi blir magistrar?