Fördomar & förhudar.

Hade tänkt skriva långt och ingående om vårt teaterbesök här i lördags, men det var så fullt upp med morsdagar, luncher och fotbollsmatcher och allt möjligt igår, så det fick vänta. Har jag tidigare nämnt att jag var på Familjen Kaos? SKOJAAA! Jag har sagt det ungefär sjuttio gånger, hahah. Förlåt.

Men det var inte pointen.

Utan jag tänkte jag skulle ta upp en helt fruktansvärt störande sida i mig själv. Som blev så oerhört tydlig i lördags när jag och Jenny såg ovannämnda show. Kan hända att det aldrig har varit så tydligt som då.

Har ju alltid irriterat mig över att jag är så störigt mottaglig för andras fiilisar. Ni vet, jag får irriterade utslag över hela kroppen när två personer kivas i samma rum. Känner mig alltid tvungen att ta ansvar för stämningen (agghhrrr). Blir så distraherad när jag får för mig att någon i rummet är sur, ledsen eller nolo. Får ett tvångsmässigt behov av att styra upp strämningen, återställa balansen. 

”Men sköt dig själv, för fan”, kanske någon tänker. Och jag håller till 100 % med. Jag borde luta mig tillbaka, tända en cigg, slänga popcornen i mikron och kasta fötterna på mötesbordet, men det är ju så gott som omöjligt när det kryper i kroppen av osvensk stämning.

Nåå .. tillbaka till teatern. Familjen Kaos bjöd på en hejdundrande show. Gud så det var kul! I vanliga fall tycker många att JAG har ett råjsigt språk, men där blev jag sannerligen tvåa. Så många svordomar och könsord har jag inte hört sammanlagt i hela mitt liv. Ah, så njutbart mycket knullaknullaknulla. Det är ju så skönt med folk som totalt saknar spärrar. Skrattade så jag knappt fick luft mellan varven.

Däremot är det ju .. eeh .. ”lite kämpigt” är det ju om man är en sån som jag just sa, som låter oss styras av omgivningens reaktioner. Vet inte hur det kom sig, men det var SÅ MÅNGA äldre personer i publiken. Vilket jag till en början, när vi kom in i salongen, tyckte var underbart! Men ju råjsigare det blev, desto svårare blev det för mig att koncentrera mig på att bara skratta. Herreguuud så jag plågades när jag tänkte på hur alla 70-80-åringar tog emot alla hysteriska monologer om oralsex, onani och juttun om att använda förhudar som chokers etc. 

Jag försökte undvika att kolla på deras chockerade ansikten, men det var så svååååårt. Alla i min ålder tjöt ju av skratt, tårarna sprutade och folks händer dansade i luften. Men I couldn’t help but wonder: Vad månne pågick inne i sjuttioplussarnas huvud när de vandrade hemåt i kvällen? Aj aj aj, där skulle man ha velat vara med på debriefingen.

Men som vanligt så är det säkert mina förhudar – nej, fördomar, fördomar! – som spökar. Kanske satt tanterna jublade inombords, tänkte ”nee, så underbart frisläppta ungdomarna är nu för tiden! Äntligen någon som säger pulla högt!”. Och så gick de hemåt och dumpade gubbjävlarna från balkongen.

Man kan ju aldrig veta säkert.

Däremot vet jag – med säkerhet – att jag måste sluta spekulera i folks fiilisar.

Vad tyckte ni om showen – berätta genast!