Är hemma på Brändö en tid för att vila min rygg. Den pallar inte timtalslånga disksessioner, bära vatten till bastun och pilgrimsvandra till toaletten varje kvart. Är hemma och förälskar mig i hemmalivet. Gud så lätt allt är här! Här kan man ligga en hel dag utan att någonting pockar på ens uppmärksamhet. Ryggen älskar det.
Hade också ett ultraljud att närvara vid i morse. Därifrån kom jag med lätta steg. Kan fortfarande inte fatta att babyn ligger rätt väg, precis som den ska. Allt tyder på att jag nu ska få föda så som de flesta föder, alltså vaginalt med huvudet före (syftar här på bebbens, inte mitt). Det är egentligen en av de största orsakerna till att jag önskade mig en tredje baby. Ville så gärna prova på en vanlig förlossning. Inte sätesförlossning, inte snitt. Förstås kan det ju skita sig och bli snitt om man har otur. Men enligt läkarens bedömning ser det osannolikt ut att babyn rubbar sin nuvarande position, yes yes yes!
Nu längtar jag så förfärligt tills allting kör i gång. Jag hör till den vrickade skaran människor som tycker det är URSPÄNNANDE att föda barn (hänger möjligtvis ihop med min förkärlek till sjukhus?). Har nästan glömt bort att en baby ska landa här hos oss efteråt, i all iver inför förlossningen. Men tror vi fick ett litet wake up call efter ultrat när vi insåg att barnet i magen är det största barnet vi hittills i magen. Vikten uppskattades till 2,9 kg. Då blev det brådis. Herregud Masse var ju 2,9 kg när han föddes!
Vi har fixat absolut noll här hemma. Inte ens världens listigaste detektiv skulle kunna lista ut att det inom cirka två veckor ska komma en baby i det här huset (nåja, en snabb blick mot mig kanske skulle räcka). Men i dag tog det eld i röven och vi körde mot Prisma och köpte blöjor, nappar, amningsinlägg och monsterbindor. Då blev jag lugn igen. Har man gjort det här två gånger innan vet man att man sist och slutligen inte behöver så mycket.
Här står jag och poserar nöjt. Mycket till freds med min shopping. Sedan tvättade jag ett babylakan och det slog mig att jag måste be pappa hänga upp vaggan i taket i helgen.
Känns så oerhört skönt att ha noll oro för babyns del. Jag vet ungefär hur man håller den vid liv och hur den första tiden ser ut (eller ska vi säga: det enda man vet är att man inget vet). Mest orolig är jag för mig själv. Att jag inte ska repa mig så väl efter förlossningen, att alla krämpor jag har ska bli permanenta etc. Jag längtar så otroligt mycket efter att få gå ner i vikt. Inte på grund av att jag ska vara sexig och het och katrinzytomierskig. Utan för att mina knän och hälar ska sluta värka. Har jag sagt att + 20 kg är fruktansvärt tärande för kroppen? Tycker ändå inte att jag ser så galet stor ut, men ah dear lord, det känns.
Vill ännu passa på att ge er en svängom i köket. För det finns nog inget som jag uppskattar så mycket just nu som det här rena, härliga köket med rinnande vatten och diskmaskin. Jag nästan hånglade med diskbänken imorse när jag vaknade.
Kan tycka att det är så fruktansvärt bra med omväxling och perspektiv. I vanliga fall älskar jag ju att pynja med disken i uteköket på Replot, men just den här sommaren har det varit lite krångligt. Magen som slår i diskbänken. Ryggen som gråter och myggen som biter.
Aj, det är så fint att man får känna på det bästa ur två världar. Att man kan välja när det ena inte passar. Lycklig är jag.
Är det för övrigt inte konstigt att syrenen blommar och det är juli? Men det får man vara glad över just nu, för en bättre doft finns inte på denna jord.
På återseende, kaveris!
Forever Jung 
Här är en till som stordiggar förlossningar, de så sjukt spännande o häftigt o jag har haft den sinnessjuka turen att ha tre superfantastiska förlossningsupplevelser ?
Kan inte påstå att snittet var direkt ljuvligt (det var fullständigt asigt), därför mkt pepp på vad som komma skall. För den första förlossningen var så HÄFTIG!
Ajaj låter mycket bekant. Utom kanske det där med att se fram emot att föda 😀 Jag avbokade precis en stugvecka på jobbets holme för jag tänkte att jag verkligen inte pallar det. Stugorna har inget rinnande vatten eller toalett. Jag som springer på natten och kissar fick plötsligt en syn där jag sitter och hukar över lite blåbärsris för att kissa och så faller jag och kommer inte upp ur myrstacken med den här enorma magen 😛 Så det fick bli för i år.
Haha, nej det undviker man bra gärna! 🙂
Karate Kid, eller Engla som hennes riktiga namn är, uppskattades till 3057 gram 26.6 och då hon väl tittade ut 28.6 va matchvikten 2780 gram 🙂 Så här i efterhand tycker jag de va riktigt häftigt vad kroppen klarar av! I dom värsta värkarna tänkte jag att de får bli snitt, i don't care..bara dom tar ut henne NU! Men jag klarade det, på nåt vänster. Rösten var en aning raspig efter förlossningen efter allt skrikande 😀
Här är en till som hör till den vrickade skaran. Jag tycker att det ska bli spännande och roligt (!) att föda barn igen. Blev så sjukt imponerad av kroppens förmåga senaste gången. Dessutom vill jag desperat få en slut på denna graviditet nu. Hög igenkänningsfaktor på sliten kropp. Förstås kan inte alla leder och muskler hänga med i en så stor och snabb viktuppgång men som tur svänger det snart och ganska många kg lättare får man ju gå hem redan från BB och jag vill tro de värsta krämporna med dem.
Spännande tider för er med nu. Här kikade Olivia ut 30.6 och det var nog en av de bästa förlossningarna ever … Trodde inte jag skulle, då det väl kom igång, föda så pass bra som jag gjorde 😮 visst lite skrik kom det väl ur en, men med 3 krystvärkar på 7 minuter får man förstå om det kommer lite ljud ur en :-p Och så slapp jag sys, och klippas och allt det där man varit med om förr… Thanks lord. 🙂 Lycka till när det är dags för er…
Här är en till som stordiggar förlossningar, de så sjukt spännande o häftigt o jag har haft den sinnessjuka turen att ha tre superfantastiska förlossningsupplevelser ?
Kan inte påstå att snittet var direkt ljuvligt (det var fullständigt asigt), därför mkt pepp på vad som komma skall. För den första förlossningen var så HÄFTIG!
Ajaj låter mycket bekant. Utom kanske det där med att se fram emot att föda 😀 Jag avbokade precis en stugvecka på jobbets holme för jag tänkte att jag verkligen inte pallar det. Stugorna har inget rinnande vatten eller toalett. Jag som springer på natten och kissar fick plötsligt en syn där jag sitter och hukar över lite blåbärsris för att kissa och så faller jag och kommer inte upp ur myrstacken med den här enorma magen 😛 Så det fick bli för i år.
Haha, nej det undviker man bra gärna! 🙂
Karate Kid, eller Engla som hennes riktiga namn är, uppskattades till 3057 gram 26.6 och då hon väl tittade ut 28.6 va matchvikten 2780 gram 🙂 Så här i efterhand tycker jag de va riktigt häftigt vad kroppen klarar av! I dom värsta värkarna tänkte jag att de får bli snitt, i don't care..bara dom tar ut henne NU! Men jag klarade det, på nåt vänster. Rösten var en aning raspig efter förlossningen efter allt skrikande 😀
Här är en till som hör till den vrickade skaran. Jag tycker att det ska bli spännande och roligt (!) att föda barn igen. Blev så sjukt imponerad av kroppens förmåga senaste gången. Dessutom vill jag desperat få en slut på denna graviditet nu. Hög igenkänningsfaktor på sliten kropp. Förstås kan inte alla leder och muskler hänga med i en så stor och snabb viktuppgång men som tur svänger det snart och ganska många kg lättare får man ju gå hem redan från BB och jag vill tro de värsta krämporna med dem.
Spännande tider för er med nu. Här kikade Olivia ut 30.6 och det var nog en av de bästa förlossningarna ever … Trodde inte jag skulle, då det väl kom igång, föda så pass bra som jag gjorde 😮 visst lite skrik kom det väl ur en, men med 3 krystvärkar på 7 minuter får man förstå om det kommer lite ljud ur en :-p Och så slapp jag sys, och klippas och allt det där man varit med om förr… Thanks lord. 🙂 Lycka till när det är dags för er…