Pungen.

Jag vet faktiskt inte längre i vilken vecka jag är nu, för jag har ändrat det tusen gånger i min gravidapp (cirka 38?). Däremot vet jag att kroppen jobbar på för fullt. Kan ju tycka att det är en smula irriterande att jag ligger vaken om nätterna med supertäta sammandragningar och när morgonen kommer är de loooong gone. 

Och det är en smula utmanande att somna när man ligger där och tänker att ”nuuuu kanske det ändå är dags att åka på cirkus, ha godisdag och få en hundvalp!!!” (på den nivån är min excitement). Ni vet hur lätt det är att somna när man med våld trycker fast ögonen så att man ska vara pigg sedan när glassbilen kommer, när man ska åka till flygfältet eller när man efter 20 års väntan äntligen ska få hångla med Nick Carter i Backstreet boys. Tror det är flera år sedan jag sett fram emot något så här mycket. 

Och kroppen bara skrattar i smyg. Den tränar och håller mig vaken nätterna igenom. På morgonen är jag trött och grinig. Ingen normal människa skulle väl ha förhoppningar i de här veckorna, men faktum är att jag själv aldrig varit gravid så här länge. Skulle det nu inte vara mer än rättvist att det sa plopp nu snart? Se nu på magen! Den är så låg att den snart dinglar mellan benen. Skrev nyss på Instagram att den snart kommer misstas för en gigantisk pung. Mmmm, mysigt.

Nåja, ny dag, nya möjligheter. Nu skiter vi i den ruttna natten. Malin kommer snart över på häng med alla barn. Så jag slipper tänka på att en av årets bästa händelser snart ska inträffa. YES!