”Obs, kom ihåg att skolan börjar i morgon!” messade en kompis tidigare i dag. Och även om jag den här gången kom i håg, så skulle det vara så typiskt mig att glömma en sån sak.
I morgon börjar alltså min andra baby äntligen skolan. Och med äntligen menar jag inte att jag på något sätt vill bli av med henne, utan jag menar att hon har väntat i hundra år på att få börja i Vikinga. Tycker också att jag har betraktat henne som ett skolbarn i tre evigheter redan. Hon är så redo för det här. Tänker ibland på skoj att det är en himla tur att hon föddes för tidigt, så hon föddes 2010 – och inte 2011 som hon var beräknad. Vi hade säkert klättrat på väggarna big time om det ”bara” var förskolan som började nu.
Tänkte också på det på fotbollsplanen tidigare i dag. Att hon nästan är längst i laget även om prematurer ofta sägs bli små livet ut. Så roligt att se när verkligheten överträffar spådomarna! Allt med Milkens utveckling är verkligen helt mirakulös.
Men nu är pennorna vässade och väskorna packade. Barnens naglar är klippa och håren borstade. Någonstans där under 52 lager sommarlov hittade jag något som kunde liknas vid skolbarn. Väckarklockan är ställd på ett klockslag som i mitt liv känns som mitt i natten (hah, 7.45!). Tänkte vi skulle ta en morgonpromenad till skolan i morgon. Bara för jag själv ska få maxa pirret. Aj juku så jag tycker om skolstarter! Bor nu med en ettagluttare och en som går på trean (!).
Det enda frågetecknet är: HUUUR ska Myykki klara en hel dag utan sin megahönsiga bonusmamma?!
Forever Jung 