Han var trött och sliten när han kom hem.
Hängde med armbågarna i läxböckerna. Suckade tyst. Synbart ledsen över nåt.
Kanske hungrig. Kanske stött.
”Kan jag få ha My?”
”Men gör dina läxor nu först”
Lydde mig inte. Kröp ner på golvet på filten. Borrade in sig i bebislår.
”Men jag sa ju du sku göra dina läxor”
”Tyst. My är viktigare”.
Och hur kan någon säga emot?
Forever Jung 