Från en solig söndag.

Nu är det nog lätt att vara idel leende från öra till öra, hörni. Vilken fin helg! Sol, syrran, kusiner och sköna dagar. Jag har inte ens semester, men den här känslan just nu är så nära avslappning som den bara kan bli. Om det inte sku vara så att min man är lite pryd och barnen har fotboll mest hela tiden, så skulle jag bosätta mig permanent på Replot nu (men ni vet, där finns inget gym, ingen bra teve för fotbolls-VM och inte någon dusch heller). Där mår jag så bra. Får vänta två veckor tills jag själv får semester – då får jag bo mest var jag vill, haha. 

I helgen fick jag och Sami gå på fest i Vörå (båda! samtidigt!) och My bröt så mycket ny mark på barnvaktsfronten att jag blir alldeles rörd när jag tänker på det. Det gick jättebra med syrran och jag kan knappt tro att det är sant. Plötsligt känns det som att det finns en framtid för henne också. Hade nästan gett upp tanken på att någonsin komma loss från henne samtidigt som Sami. Men se på fan – hon somnade på två minuter med Lotta! Grät inte ens när vi for. Ja, helt otroligt. Lättare att blicka framåt nu. 

Annars är det mycket på gång här i livet, både bra och superäckliga grejer. I magen är det både stora klumpar och bergochdalbanor. Önskar att jag skulle kunna bjuda in er i samtliga delar, men vi får ta det vartefter. Helst skulle jag vilja ha dubbelt fler timmar i dygnet, så jag hann blogga lite mer. Men av någon anledning släpar jag här. Men som jag skrev ovan: Om två veckor får jag semester. Kanske vi hinner höras lite mer då. Fattar inte att det plötsligt kan ha gått fem dagar utan att jag har bloggat. Så inte min stil. 

Hoppas ni har det bra där ni är!