Nu är vi i den fysiska fasen av företagsstarten. När möbler ska skruvas ihop, fönster ska tvättas och soffor ska lyftas. Och barn som ska hållas på plats och inte rusa ut i trafikljuset på Rådhusgatan. Puh. Det har varit långa – men givande – dagar. När man ser att saker och ting framskrider. Att det sakta, men säkert blir färdigt.
Man hinner alltid glömma hur länge det tar att skruva ihop Ikea-möbler. Nu är 46 av 48 beställda varor där ska vara (två köksstolar snubblade på mållinjen i dag). Jag är så tacksam för att svärmor och svärfar kom och hjälpte i dag (fatta hur snälla de är – de ställer alltid upp på allt dårskap vi hittar på!). Hade aldrig fixat det utan gråt annars. Nu ska vi bara fixa lite pynt och härligheter, så ska ni få se hur trevligt det blev. Hittills den här helgen (fredag-lördag) har barnen varit på kontoret i 16 timmar. Inte är det optimalt, men så får det bli när man jobbar på varandra här i äktenskapet.
Tidigare i veckan glömde vi bort vår andra bröllopsdag (så kan det gå!). Men vi hade i alla fall en jättefin vecka med mamma och pappa på Replot. Har kanske inte skrivit så mycket om det här, men min pappa kämpar med en cellgiftsbehandling och min käraste farmor dog för en tid sedan, så det har varit tuffa tider. Sånt gör ju att man verkligen, verkligen uppskattar tiden man får tillsammans. Det är inte att ta för givet, det här livet. Och varje dag vi får vara här ska vi se att det finns något gott.
Jag har i alla fall varit väldigt glad för att jag vågade ta det här steget in i företagsvärlden. Den här sista månaden har jag varit extra-tacksam. Allt det man vill göra, så ska man försöka göra, så länge man har viljan och styrkan. Och det gör jag varje dag! Bygger kontor och företag så ryggen värken. Att göra det med en baby på höften är inte heller alla gånger optimalt – men nu kan inget stoppa mig.
Så roligt är det!
Forever Jung 