Hemma igen efter en helg på Replot!
Det var villaavslutning i helgen. Sista helgen i augusti knyter man igen sommarsäcken och tar farväl av stugsäsongen. Om man nu vill ta farväl, vill säga. Jag brukar inte alls vara redo vid tidpunkt för villaavslutning. Men i år var jag! Vi maxade så den här sommaren. Känner verkligen att jag har varit där så mycket som jag har velat. Har fått ut all längtan. All kärlek. Har verkligen bott av mig all skärihimo.
Och den här plötsliga, fuktiga hösten som gjorde entré nu i veckan gör ju inte saken svårare. Plötsligt är jag inte alls lika sugen på utedass, diska på altanen och att vakna i ett rått sovrum. Åh, så skönt. Att ha det klart för sig! Nu vill vi bara vara hemma på helgerna! Inte alltid vela mellan ”hmm tja, ska vi åka ut eller ska vi inte .. hmm hmm?”. Och får man feeling – ja, då åker man!
Och nog är det magiskt att komma hem till ett hem med rinnande vatten. Och som är rent på ett helt annat sätt! I dag tackade jag högre makter – eller jag tar tillbaka det där: Jag tackade mig själv för att jag städade i fredags. Ni vet ju hur oslagbart det är att komma hem till ett städat hus. När man stinker lite stuga och har smutsiga kläder. Barnen har oborstade hår och svarta fötter. Och så får alla äta, duscha och bara ”aaaaaah”. Söndag. Nyduschad i soffan. Bäst.
Ja, man kan nästan säga att det är livet, det!
Det där är en snygg bokhylla! Och inte bara för att en viss bok frontar den 😏
Alltså jag har inte ännu läst den – fattar inte varför jag inte bara LÄSER DEN!? Liksom pantar på den, för att jag vill ha den framför mig. Och för att jag kanske är rädd för att jag har så SKYHÖGA förväntningar. Ähh, nu ska jag läsa den. Hör ju hur jag låter.
Åh, känslan när man bemödat sig att städa på torsdag och får vakna upp till helgstädat hem på fredag. Så värt det!