Wow, jag blev överraskad efter mitt senaste blogginlägg!
Eller kanske egentligen mest förvånad över att det var några här som inte välkomnar en reform kring föräldraledigheten i Finland. Nu är jag kanske inte den mest insatta i den här frågan, men för mig har 6+6+6-modellen känts som det enda självklara valet inför framtiden. Jag tycker det känns lite lame att vi alltid fastnar i ”familjerna ska få välja själva” – och så var det med den saken.
Istället skulle vi kunna djupandas i en påse och öppna upp lite mer kring den här frågan. Varför ska vi egentligen få välja själva när majoriteten av oss väljer så.. ja, så ojämställt? Så som vi alltid har gjort? Tänk om vi skulle få till en riktigt konstruktiv diskussion här och nu!
Jag skulle gärna se att vi införde lite mer svensk flexibilitet in i vårt system. En reform som inte bara innefattar babytiden, utan också skulle omspänna småbarnspedagogiken (fatta att svenska barn från tre år uppåt får vara 525 timmar gratis på dagis per år – det betyder ungefär tre timmar per dag!). För att inte glömma större möjlighet till flextider för föräldrar!
Nu blev det ju ingen reform under den här regeringsperioden (Sannfinländarna var ju – föga överraskande – mycket bestämda i sitt motstånd till förändringar i föräldraledigheterna – Centern likaså). Men nästa år har vi nya val!
6+6+6-modellen går ut på att göra om hela föräldraledigheten så den skulle förlängas till 18 månader. En sex månaders period skulle användas av mamman, en av pappan och den tredje skulle föräldrarna kunna dela mellan sig som de vill.
Att öronmärka en period för papporna har stött på överraskande mycket motstånd (återigen: ”familjerna ska fritt få välja!”). But I could not help but wonder: Hur mycket är ”det fria valet” i praktiken baserat på könsfördelningen av arbetet och dess historia? I många familjer är det självklart att mamman använder ledigheterna (strukturer är som känt osynliga).
Det är ju egentligen oss kvinnor det handlar om! Så ser jag på hela den här diskussionen. Vi behöver en reform för att förbättra kvinnors villkor i Finland. Nu och i framtiden. Som sporrar jämställdhet, satsar på småbarnspedagogiken och lyfter kvinnors position på arbetsmarknaden.
20–44-åriga kvinnor har en tio procent lägre sysselsättningsgrad i Finland jämfört med Sverige. Att det förekommer stora skillnader mellan kvinnor och män på den finska arbetsmarknaden kan härledas till just vårt nuvarande familjeledighetssystem. Kvinnor halkar efter och pensionen lider (högst sannolikt kommer pensionen att sjunka ytterligare innan vi kommer dit – ska inte gå in på antalet fattiga, kvinnliga pensionärer i dag – men kanske ändå något att ha i bakhuvudet: hur vill vi ha det om 30-40 år?)
Men baaarnen då? Brukar någon alltid undra. Jag själv inklusive. Därför är jag också för en kvalitativ småbarnspedagogik – i synnerhet om den är gratis och oberoende av föräldrarnas ekonomiska ställning. Att satsa på barnen så som de konservativa partierna ser på det (genom att hålla mammorna hemma) är att göra det på kvinnornas bekostnad. Det känns inte som ett modernt land på väg in i framtiden.
I nuläget lyfter mammor 98 procent av dagpenningarna för familjeledighet. Det har knappt ändrats alls under de närmaste 20 åren. Läste någonstans att det tar 200 år innan vi når break even i den här takten.
Jag förstår att det känns läskigt att reformera någonting ”som har fungerat bra”, men sanningen är ju den att det inte alls har funkat så bra. Jag skulle vilja ha en reform som bygger på att göra det bra för barnen, som uppmuntrar pappor att ta mer ansvar på hemmaplan och som sporrar mammors karriärutveckling.
Också för sådana här vanlisar som du och jag!
Som trots allt tycker att familjen är allt.
Forever Jung 
Förstår att det är klart som korvspad att 6+6+6 modellen är en bra idé i familjer där båda föräldrarna är anställda. I familjer där ena föräldern är anställd och den andra är företagare, är 6+6+6 modellen däremot inte genomförbar i praktiken. Hos oss är jag anställd och min man är ensamföretagare. Han har ingen möjlighet till 4 veckors sammanhängande semester (som jag har), än mindre till 6(!) veckors sammanhängande pappaledighet. Vem skulle göra hans jobb under denna tid? Han är elektriker, och hans kunder och samarbetspartners (byggare, rörmokare, grävare etc) förväntar sig att bygget går framåt. Då krävs att alla parter gör sitt jobb inom utsatt tid. Att anställa någon istället blir för dyrt, det är inte ett realistiskt alternativ. Jag tycker att nuvarande system fungerar bra. Hos oss har jag varit vårdledig tills dottern var 3 år. Min man har tagit ut all pappaledighet han haft rätt till i 2-3 veckors intervall. Här ska vi också komma ihåg att det är min mans inkomst vi lever på, och tack vare den som jag kunnat vara vårdledig så länge utan att det tärt på vår ekonomi. Även om jag skulle jobba heltid, så skulle jag intjäna betydligt mindre pension än min man, helt enkelt för att min man har högre inkomst än mig. Och det har han för att han driver ett framgångsrikt företag som han själv byggt upp från grunden, inte pga löneskillnader mellan kvinnor och män el.dyl. Jag tycker absolut att det ska finnas möjlighet att välja när det gäller föräldraledigheten, men att tvinga fram pappaledigt i alla familjer, det kommer inte att fungera och det är inte rätt väg att gå! Tror ni PÅ RIKTIGT att dehär papporna som verkligen inte vill vara hemma med sina barn, kommer att vara det pga en reform? Det tror inte jag!
Jag är i exakt samma sits själv, icke att förglömma! Om jag vill ha fler barn (vilket jag Gud bevare mig hoppas att jag inte vill 😂) är jag i samma sits som din man. Och många kvinnliga företagare med mig.
Jag ställer en superprovocerande motfråga: Låt oss säga att en kvinna i exakt samma sits som du senare hamnar i en situation där det visar sig att äktenskapet gick i kras (vilket statistiskt är rätt sannolikt i dag) – då är det inte jättefestligt. Varken nu eller senare när pensionen ska betalas ut. Kan man på något vis förebygga att ekonomin lider?
Sen tänker jag kanske att man inte alltid kan lyfta undantagen, utan se helheter. Det här blir kanske sämre för just en familj, men i längden gör det samhället mer rättvist. Eller hur?
Med över 280 000 företag i Finland, varav mer än 260 000 är mikroföretag (1-9 pers) så gäller det här knappast bara EN familj. Jag är uppvuxen i en företagarfamilj och min man har varit företagare i 6 år nu, och jag är SÅÅ trött på att företagare ALLTID ska ha liite sämre förutsättningar/villkor än alla andra. Med en gemensam omsättning på ca 385 miljarder euro i året skulle det ju vara trevligt om man nån gång skulle känna att de stora besluten fattas – kanske inte till företagares fördel men absolut inte heller till deras nackdel hela tiden, vilket nu ofta är fallet. Vad gäller pensionen, så blir den ju varken större eller mindre av en skilsmässa. Och hur mycket hade det hjälpt min pension om min man hade tagit 6 månader pappaledigt? Jag hade ju förmodligen ändå valt att vara föräldra-/vårdledig under de resterande 2,5 åren med vår dotter. Knappast handlar det om några svindlande summor i förlorad pension under dessa 6 månader. Vill inte vara en negativ bakåtsträvande gnällspik, men ibland tycker jag att små bagateller (som 6 månaders pension) förstoras upp till superargument, vilket det i mitt tycke faktiskt inte är.
PS. Tycker förresten det är lite märkligt att så fort man i Finland ska jobba för ett mer jämställt samhälle, så ska det göras med nån form av tvång. Det är för mig inte alls lika med jämställdhet – tvärtom! Men det var en parentes i sammanhanget… 🙂
Nej. Det handlar inte om jämlikhet könen emellan, det handlar om jämlikhet för barnen:vad som är bäst för barnet. Och då ska familjerna själva få bestämma. Nuvarande system är bra.
Du kan inte utgå från att alla lever i frisk, bra kärnfamilj. Det finns akademiker-föräldrar som vill ha barn och satsa på karriär. Det finns barn i familjer som pga socioekonomisk bakgrund faktiskt har det bättre på dagis. Det finns familjer där psykisk sjukdom, depression, arbetslöshet mm gör att modellen inte passar. Och ett barn ska inte mista sin rätt (eller få mindre rätt) till dagvård bara för att en förälder är arbetslös.
Samhället ska inte blanda sig i! Håll nuvarande system!
Håller med!
6+6+6-modellen bygger inte på tvång, dvs papporna skulle inte tvingas ta ut sin andel av föräldraledigheten (6 mån). Familjerna kan välja att inte ta ut den delen, och då kan mamman t.ex. vara hemma 6+6 mån och sedan om familjen så önskar även bli hemma på hemvårdsstöd. I modellen skulle ingen förlora, för även om familjerna skulle låta bli att helt och hållet (vilket förstås inte är önskvärt) använda pappans 6 mån, så skulle den inkomstbundna föräldraledigheten ändå bli längre än vad den är i dagens läge. Idag tar föräldraledigheten slut då barnet är 9-10 månader, i 6+6+6-modellen skulle den ta slut efter 12 mån (6+6) även om den sista 6 mån blir oanvänd 🙂 Det är det som är så fint med den här modellen! Tanken är också att det ska bli mer flexibelt att ta ut de olika delarna av ledigheterna än vad det är nu, så att varje familj hittar en lösning som passar just dem.
Om papporna skulle ha mera ledigt med sina barn kanske arbetsgivarnas/samhällets inställning till föräldraskap kanske skulle ändra, ex vid en skilsmässa är det ofta mammorna som får större ansvaret över barnen (Jag kanske lever i förgången tid här). Varför det?
Kanske barnen oftare berätta sina bekymmer för papporna om de har en närmare relation till barnen genom att tillbringa mera ”ensamtid”med dem.
Oh yes, håller helt med. Rättigheter och skyldigheter ska fördelas rättvist i en skilsmässa. Och i livet överlag. Och på jobbet! Tror att Finland är redo för en förändring.
Jag är inte insatt i 6+6+6 modellen men funderar lite ring det här med amning o de redan låga siffrorna i Finland. Hur skulle det då gå med amningen av barnet om det är så att de första 6 månaderna är till för mamman o de följande 6 månaderna menade för pappan o de sista 6 månaderna får man välja vem som tar, mamman eller pappan? Skulle inte amningsiffrorna ytterligare sjunka då o de försöker man ju nu förebygga med olika program inom vården?
Men av egen erfarenhet tycker jag att det bara har varit till fördel att mina barn fått vara hemma med sin egen pappa under 10 veckors tid var medan jag jobbade.
Vi diskuterade faktiskt just amning på den här bloggens Facebook-sida (under det här inlägget). Har faktiskt noll koll på amningsläget i Finland, så vågar inte alls säga något om det!
Jag har själv gått tillbaka i jobb medan mannen stannat hemma och jag har fortsatt amma utan problem. Okej, det kan vara knepigt de första månaderna, men åtminstone våra barn har vid ca 6 månaders ålder ändå ätit rätt mycket och jag har ammat före jobb och efter jobb. Det har blivit en 8 timmars amningspaus mitt på dan, men ungarna vänjer sig – och också boobsen.
6+6+6-modellen skulle möjliggöra amning i en LÄNGRE period än nuvarande föräldraledighet, eftersom den skulle förlängas från nuvarande 9-10 månader. Tanken med 6+6+6 är inte att månaderna måste tas ut i en viss ordning, av en viss förälder. Endast att vardera föräldern skulle få en 6-månaders period som inte skulle gå att överföra till den andra föräldern. Gällande amningen så skulle mamman kunna vara hemma och amma i 6+6 månader på inkomstbunden föräldraledighet, vilket är längre än vad som är möjligt idag. Sedan kunde hon även vid behov ta ut en period med hemvårdsstöd om familjen så väljer, och sedan kunde pappan ta ut hela eller delar av sin 6 månaders period. Tanken är att dessa 6+6+6 månader kunde tas ut i valfri ordning och användas tillsammans med hemvårdsstöd fram tills det att barnet blir 2-3 år.
Skrev ju att jag inte var insatt, men jag har mest hört talas om 6+6+6 modellen så som jag skrev om. Om det är tänkt så som du skrev så är det ju helt super på många plan! 😊
Utmärkt skrivet – Håller helt med dig Linn!
Jag också, heh!
Vad händer alltså med möjligheten till vårdledighet i detta scenario? Är det så att ALLA barn ska in på dagis vid 18 månader? Hur mycket prat det än är om den högkvalitativa småbarnspedagogiken är verkligheten tyvärr ännu ganska långt från idealet när det gäller vardagen på dagis. Jag har själv jobbat inom dagvården och vad jag sett så gör de allra flesta sitt bästa för att barnen ska ha det bra. Trots det har jag själv valt att vara vårdledig och hemma med mina barn. Dels av själviska orsaker, men också för att jag faktiskt uppriktigt tycker att det är bättre för barnen så länge de är små.
Ja, där finns det ju forskning mycket forskning som stöder båda läger. Vissa säger att barn har det bättre hemma (och vissa haaaar det säkert mycket bättre hemma, medan andra har dåliga förhållanden hemma). Och andra säger att barn utvecklas bättre på dagis.
Den här kom ju t.ex i maj:
https://svenska.yle.fi/artikel/2018/05/30/ny-forskning-1-2-aringars-kognitiva-formagor-utvecklas-battre-pa-dagis-an-hemma
Men annars håller jag helt med dig: Ska vi ha mammorna ut i arbetslivet, så ska också förhållandena inom småbarnspedagogiken bli bättre. Där är vi helt eniga.
Håller helt med, 6+6+6 är det ända rätta! Däremot lite protest på det där om gratis småbarnspedagogik . De med låg lön har redan låg eller noll avgift, och de som har mera lön kan betala den ändå relativt låga summan som dagvården kostar. Användningsgraden av dagisar varierar säkert mellan kommuner, vore intressant att i vilka kommuner dagis används mest/minst ( i förhållande till invånarnas medelinkomst). Isället önskar jag av satsningar på en kvalitativ dagvård och en status- och lönehöjning för alla som jobbar dagis.
Ja, generellt kvinnodominerande branscher – kanske just då inom vården – skulle faktiskt behöva få sig en skjuts! Bättre status, bättre lön!
Låga dagvårdskostnader? I en familj (huvudstadsregionen) med två barn på dagis betalar vi 495€/mån för dagis, det svider verkligen!
Är SÅ för att familjerna ska få bestämma. Jag VILLE vara hemma med barnet (och trivs inte på jobb) och jag ångrar ingenting fast jag under vårdledigheten blev ensamstående mamma och kommer få sämre pension.
Haha, okej! Raka rör!
Hoppas du hittar ett jobb du trivs med, så blir det bättre! 🙂
Ibland känns det som att man glömmer bort det här, att många kvinnor (inkl. jag själv) faktiskt VILL vara hemma länge med sina barn. Couldn’t care less about den jä*la pensionen, liksom! 🙂 Med det sagt, ska ju givetvis papporna ges samma möjlighet att vara hemma. Enkelt sagt tycker jag att de första 6 månaderna av föräldraledigheten kunde vara öronmärkta för mamman, men sen kunde resterande föräldra-/vårdledighet upp till 3 år tas ut av antingen mamman eller pappan, enligt familjens egna behov och önskemål.
Hos oss blev det skilsmässa under mitt barns första år och pappan försvann ut i tomma intet. Jag bor i Sverige och redan för 36 år sen kunde man vara hemma tills barnet var 18 månader. Jag hade ett jobb jag trivdes med men ville också vara hemma så länge som möjligt med min flicka. Då kunde man välja hur många dagar i veckan man tog ut föräldraledighet och på det viset kunde jag dra ut tiden hemma till 18 måndeg. MEN det var inte detta jag vill kommentera här utan det du sa om ”couldn’t care less about den jä*la pensionen”. Jag hoppas verkligen du säger samma sak den dag du blir pensionär. Jag är idag nybliven pensionär och nu önskar jag att jag tagit alla tillfällen i akt att jobba heltid, även det extra halvåret för nu är det inte fett resten av livet. Modellen 6+6+6 låter ju verkligen bra och som att man kan faktiskt välja själv här också!
❤
Hmm, ja funderar på samma sak sådär ur företagarsynvinkel.. Min man är företagare, och jag drömmer om att vi kunde semestra någonstans ens 2 veckor i rad, men det finns inga realistiska chanser för att ens det kunde lyckas i dagsläget. Så hur funkar 6+6+6-modellen om ena föräldern inte kan ta ut sin obligatoriska del? Måste barnet till dagis ett halvår tidigare än alla andra barn då, eller hur gör dom i Sverige? Är absolut för att pappor ska vara hemma mera med sina barn, jag ser ju själv att hemmatid (med tillhörande 100% ansvar) skulle ha gjort gott även hos oss, men om det inte är möjligt? Har läst boken Islantilainen kodinonni (väldigt intressant, rekommenderar!) och där har de någon slags deltids-föräldraledighet (minns inte exakt hur en funkar) som eventuellt kunde passa just t.ex. företagare bättre.
6+6+6-modellen skulle fungera utmärkt även om den ena föräldern inte kunde ta ut sin andel (6 mån). De allra flesta som förespråkar 6+6+6-modellen har även med hemvårdsstödet som ett fortsatt alternativ tills barnet fyller 2-3 år. Dvs om den ena föräldern inte kan/vill ta ut sina 6 mån kan den andra föräldern vara hemma med barnet 6+6 månader och sedan ta ut hemvårdsstöd så som i nuvarande system. Inga delar i 6+6+6-modellen skulle vara obligatoriska för någon. 6 månader skulle vara öronmärkta för mamman, 6 månader för pappan (eller för partnern) och 6 månader som föräldrarna kan dela fritt på. De här kunde tas ut i valfri ordning, t.ex. mamman 6+6 månader och pappan 6 månader, mamman 6 månader, pappan 6+6 månader, eller mamman 6+3 månader, pappan 6+3 månader. Möjligheterna är många! Inga barn skulle således tvingas börja dagis vid 18 månaders ålder om inte familjen så önskar. Tanken är främst att skapa ett system som skulle uppmuntra och möjliggöra ett mer jämställt föräldraskap och också förbättra småbarnsfamiljernas ekonomi, då den inkomstbundna föräldraledigheten skulle förlängas med några månader från nuvarande.
Jag kommenterade förra inlägget med att jag var hemma för att jag studerade o skulle min man varit hemma skulle inte jag ha kunnat försörja oss. Jag var hemma ett år exakt. Hade gärna varit hemma ännu längre, HELT FRIVILLIGT! och skitsamma med pensionen. Har dessutom varit ensamstående mamma i fyra år före o tagit all ledighet så argumentet med ”men om man skiljer sig” osv håller inte, mycket hinner hända innan jag ska ha pension o då är det väl där det borde ändras, att man får vettig pension för att man sköter barn. Jag vill inte att nån annan ska lägga sig i hur o när vi ska vara hemma med våra barn. För bara för att det vore så idealiskt i den perfekta familjen med två anställda föräldrar eller med en mamma med hippie tider som gör vad hon vill, så betyder det inte att alla vill detsamma. Det betydde o betyder ej heller att vi inte är jämnställda i detta hus. Min man VILLE va hemma men det var inte möjligt ekonomiskt. Det håller inte att tvinga nån till att välja 6+6+6. Min man är ju med barnen ändå. För att staten skulle ha råd att betala tex en studerande så att det täcker för en fem pers familj kommer inte att hända, men kanske inte de som studerar el e arbetslösa ska skaffa barn?
Nä, jag vill få bestämma själv med min man hur det ska delas.
Mamma med hippie-tider… så onödig digg till kvinnor som lyckats forma sitt arbetsliv efter sitt eget liv vilket tar lång tid att bygga upp. Det är ju skickligt gjort av dem/oss och inget flum! Stora personliga uppoffringar har det varit också. Jag t.ex har skjutit upp mitt barna-avlande lång tid just för den sakens skull och på vägen inte lyft en cent i bidrag annat än startpeng för företagandet och studiestöd för min utbildning (som jag dessutom tog på kortare tid än genomsnittet när det begav sig). Jag har inte gnällt, bara insett fakta och försökt skapa något eget utan att förlita mig på bidrag. Vilken hippe alltså!
Det är nog mera hippie style att inte bry sig i sin pension alls, kan man tycka.
Förstår din angst men alla kan spelreglerna och alla gör sina egna val med de konsekvenser det får. Och ibland måste lagarna justeras där det brister för helheten.
Hade inte tänkt kommentera men blev så pytt på den där hippie-kommentaren.
Peace and love / hemmafrun.
Det var nog inget illa menat. Alls. Det var bara ett sätt att syfta på personer med mycket fria arbetstider. Men tydligen tog det. Skulle jag vilja ha det så skulle jag ju fixa mitt liv därefter. Men det känns som att många människor som anser sig ha det bra ställt ska försöka bestämma o ”fixa till ” det för de stackars förtryckta som inte fattar att ” välja bättre för sig” . (Linn som uppenbarligen tycker vi väljer dåligt). Jag vill välja själv och anser att jag gjort ett bra val och att jag har ett bra liv. Visst, om staten kommer på att fixa löner o bidrag så till den grad att alla har råd så visst, vi hade diskuterat att ha mannen hemma, så antagligen skulle gan varit det då. Men fortfarande ska valet vara vårt och ingen annans. Nu förstod jag i ett senare skede att det såg annorlunda ut än jag först trodde, men det jag stör mig på är att ni tycker att det är ”dåligt” om bara mamman e hemma o vill fixa det. Jag har inget emot andras val, tvärtom. Sköt du ditt så sköter jag mitt. Och då fortfarande önskar jag att folk får välja själva. Att ni får välja 6+6+6 om ni vill el att nån då tar 18 el nån 4 o 14 osv.
Alla får ju fortfarande välja helt hur de vill. Ingen tvingas lägga sina barn på dagis eller återgå till jobb, det där får familjerna fortfarande bestämma själva. Men staten kan inte fortsätta att subventionera ett system som leder till ojämlikhet och cementerar den, och som i längden leder till negativa ekonomiska konsekvenser för framförallt kvinnorna.
Det är lätt att säga att man skiter i lönen och pensionen nu, när man är ung och inte har en tanke på vare sig skilsmässa eller hur man ska klara räkningarna sen, men det finns alltför många exempel på kvinnor som åker på rejäla ekonomiska smällar senare i livet på grund av just de här besluten. En generös modell med 6+6+6 är den minsta styrning man kan kräva.
Tack Malin för bra formulerat svar! Kunde inte ha sagt det bättre själv! ❤
Okej. Så hur tänkte ni att en person som studerar el är arbetslös skall klara av att försörja familjen om pappan/partnern måste vara hemma då? Alternativt att man då måste sätta babyn på dagis som sex mån baby om man inte har möjligt att va hemma?för det sistnämda e nog inte det bästa för barn. Bra att det finns om man måste och behöver det. Men försök inte säga att det är det bästa alternativet. Det är jättebra om pappor är hemma, och i en underbar värld skulle båda behöva få va hemma. Men det går inte alltid och fortfarande vill inte jag att nån annan ska blanda sig i o skrika kvinnofälla om vi i min familj vill att jag ska vara den som e hemma! Den som då tvingas el väljer att jobba e ingen skit för det.
Alternativet där, skulle ju ha varit att jag som studerande mamma skulle ha valt att ändå vara hemma under de öronmärkta pappans 6 mån. Dock helt utan ersättning. För att pappan fortfarande drog in försörjningen o kelas pengar ändå bara är ett bidrag o inte tillräcklig månadslön. Skulle inte det vara en kvinnofälla så säg. Att vara hemma 6 mån utan egen peng alls. Jag tror att även om det skulle kännas surt som f*n så skulle många göra så ändå.
Av de politiska aktörer som förespråkar 6+6+6-modellen har ingen fört fram att någon skulle tvingas vara hemma alls. Det är fritt fram för familjerna att välja om partnerna tar ut sina egna delar av föräldraledigheten. Och som jag skrev ovan, så skulle mammans andel av föräldraledigheten oberoende förlängas jämfört med nuvarande system, eftersom hon skulle kunna vara föräldraledig i 6 mån + 6 mån (jfr nuvarande 9-10 mån). Så inga barn ska behöva börja dagis vid 6 månader. Sen tycker också de flesta som talar för modellen att hemvårdsstödet även i fortsättningen ska finnas med som ett alternativ, så de familjer som vill sköta sina barn hemma längre eller som nu, skulle ha alla möjligheter till det. Då kunde den ena föräldern först ta ut 6+6 månader och sedan bli hemma på hemvårdsstöd, precis som nu.
Det lät genast mycket bättre så. Det visste jag inte. Men idag är det ju så att om pappan inte tar ut sona pappamånader så går man miste om de pengarna och får mindre peng om det är mamman som stannar hemma och det tycker jag e fel. Missförstå mig rätt här nu, jag tycker att det är jättebra om båda föräldrarna delar på föräldraledighet men det får inte va så att nån ska behöva tvingas om man inte vill o annars går den andra och får lägre bidrag för det. Det är där skon klämmer för mig. Men jag hade tydligen missförstått lite också så det var bra du förklarade. 🙂
Hur rättvist är det då om inte alla barn får lika rätt att ha någon av sina föräldrar hemma lika länge? Det borde strida mot grundlagen.
Jag håller helt med, 6+6+6-modellen är vad vi behöver! Läs Petras kommentarer alla ni som motsätter er den, ingen blir tvingad till något.
Hur rättvist är det då om inte alla barn får lika rätt att ha någon av sina föräldrar hemma lika länge? Det borde strida mot grundlagen.
HEAR HEAR!
Som arbetsgivare med få anställda skulle jag tyvärr i dagens läge tänka två gånger innan jag anställer en ung kvinna… hemskt men sant.
Jämnare fördelning av ledigheten skulle ändra på detta, kanske ett argument att ta med i debatten.
I vårt fall så fick vi barnen medan Eva studerade och jag hoppade av studier och startade företaget. Minns inte exakt vem av oss som var föräldraledig men i praktiken så var det ett pusslande och både studieplatser och samhällets bidragssystem är inte gjort för att man skall skaffa barn medan man studerar så önskar ett mer flexibelt system där båda föräldrarna skulle kunna studera/jobba deltid och samtidigt ta hand om barnet tillsammans. Allas sits är så olika men skulle ju gå att dela 50/50 i 18 månader också så båda föräldrarna skulle få vara kvar i arbetslivet.
Linn, som min gamla vän ibland lite sådär provocerande brukade säga: ”Låtsas du bara eller är du dum på riktigt?”.
Som några påpekat ovan, hur skulle det i praktiken fungera för jordbrukare och företagare där ena partnern skulle tvingas ta ledigt sex månader, för att få samma förmån till sina barn som all andra, oberoende kön, säsong och årstid?
Jordbrukaren skulle förlora sin årsskörd och hästuppfödaren skulle vara tvungen att avliva sina djur. Eller menar du att de borde fuska och på pappret vara föräldralediga, men fortsätta jobba?
Själv jobbar jag som frilansande konsult, där mina kunderna kan säga upp kontrakten om jag inte kan leverera inom en vecka. Vad tror du händer om jag är frånvarande i sex månader?
Låtsas du bara eller är du dum på riktigt?
Kanske läste du Petras kommentar men struntade i den för att få provocera i hätsk ton. Men – ifall du missade den:
Av de politiska aktörer som förespråkar 6+6+6-modellen har ingen fört fram att någon skulle tvingas vara hemma alls. Det är fritt fram för familjerna att välja om partnerna tar ut sina egna delar av föräldraledigheten. Och som jag skrev ovan, så skulle mammans andel av föräldraledigheten oberoende förlängas jämfört med nuvarande system, eftersom hon skulle kunna vara föräldraledig i 6 mån + 6 mån (jfr nuvarande 9-10 mån). Så inga barn ska behöva börja dagis vid 6 månader. Sen tycker också de flesta som talar för modellen att hemvårdsstödet även i fortsättningen ska finnas med som ett alternativ, så de familjer som vill sköta sina barn hemma längre eller som nu, skulle ha alla möjligheter till det. Då kunde den ena föräldern först ta ut 6+6 månader och sedan bli hemma på hemvårdsstöd, precis som nu.
Linn, en annan tankeställare.
Om du förhandlade om ett inköp, nu då du är företagare, som du förväntade dig ska levereras inom en vecka eller två. Skulle du vara villig att vänta sex månader + en vecka eller två eftersom leverantören mitt i allt blir föräldraledig? Eller köper du av någon annan leverantör?
Fredrik, åtminstone som det ser ut nu så kan föräldrarna dela på vårdledigheten och samtidigt ta 50/50 var. Det finns ingen anledning till varför det inte skulle kunna fortsätta med ett 6+6+6 system. Då kanske mamman skulle ta de första 6 månaderna och resten skulle man dela på. Fpa räknar 6 dagar per vecka, så om mamman t.ex har ett vanligt måndag till fredag jobb så kanske hon är ledig må-ons och du då to-lö. I praktiken är mamma då på jobb to-fre. På söndag har man alltid fått jobba för Fpa så då skulle du kunna arbeta 4 dagar i veckan, och om du vill fuska lite och jobba på lördag också tror jag knappast att du blir fast för det. Slutresultatet är att du då får förmånen att fokusera till 100% på ditt barn två dagar i veckan när mamma inte är hemma och att du fortfarande kan arbeta 80-100% och dessutom få lite pengar av fpa. Ni som familj tjänar mer än vad ni skulle ha gjort om mamman hade varit vårdledig tills barnet är 1,5år. Det låter som en win-win för mig. Eftersom alla skulle få längre betald ledighet med 6+6+6 modellen så verkar det inte finnas några förlorare heller (skattebetalarna då kanske?), så vad är det som är dumt?
Utan att ha läst alla kommentarer ovan vill jag bara berätta att jag fött alla våra tre barn i Sverige, vi har delat lika på hemmavarandet med min man och vi tycker det har fungerat fantastiskt bra. Skulle aldrig byta bort det. Jag tycker det svenska systemet är helt överlägset det finska i det avseendet. Hälsningar Leena
Jag och min man delade på småbarnstiden med våra 3 barn så att jag var hemma de första 8 månaderna och han resterande tid av hemvårdsstödet tills barnen fyllt 3år. Han är också den som efter hemvårsstödsperioden tog slut arbetat deltid medan jag sedan barnen varit 8 månader arbetat heltid. Detta har inte varit en fråga om ekonomi eftersom han har högre lön än mig. Det var istället en fråga om hur det fungerade bäst för vår familj som helhet. Vi ha gjort avkall på mycket för att få det att gå ihop. Det som jag märkt med min erfarenhet är att män varit väldigt positiva till vårt sätt att lägga upp det medan kvinnor (de som inte tillhör vår närmaste krets) varit rent av elaka i sina kommentarer att vi valt denna väg.
Jag vill därför inflika en kommentar till debatten om att kvinnor ska stötta varandra i vilket val de än gör. Ibland målas männen upp som bovar i debatten men i vår situation har det varit kvinnor som stått för åsikter kring att kvinnan nog ska vara den som är hemma med barnen.
Väl skrivet Linn! Jag är själv för ett system som bygger på 6+6+6 månaders indelning av ledighet. Samtidigt inser jag att det kanske är lättare för mig att tänka så när både jag och min man är anställda och inte har egna företag att tänka på. Ändå är jag så otroligt nyfiken på hur alla företagarmammor gör när de får barn, för sådana finnas väl också där ute? Jag har otaliga gånger hört argumentet med pappor som är egenföretagare och för vilka det sägs vara omöjligt att ta mer än någon vecka ledigt, men aldrig hört detta yttras då det kommer till mammor i motsvarande situation.
Nä för det finns väl inte? Mammor stänger ner sina företag. Det är det som är problemet. Kunderna väntar inte.
Jag är en sån mamma! Vi måste redan före vi bestämde att skaffa ett barn till komma överrens om föräldraledigheten. Jag var ”hemma” i sex månader (på jobbet med baby så gott som dagligen) och sen tog min man 6 mån. Det krävdes planering och mod…
Jag tror tyvärr att det krävs lagstiftning för att bryta mönstren och dela föräldraledigheten jämnare, först då blir det ”normalt” för en pappa att vara hemma längre tid och arbetsgivarna vänjer sig vid det.
Man blir tvungen att hitta kreativa lösningar som kvinnlig företagare när man får barn, kanske dags för männen att också ta ett ansvar!
Jag tycker det vore intressant att veta hur många av de mammor som lyfter hemvårdsstöd som också jobbar samtidigt… och på så vis också tjänar in sin pension. Men i såna här situationer blir lite ”anklagade” för att vara fast i en kvinnofälla… hos oss är jag vårdledig på pappret, men jobbar trots det flera dagar i veckan. Vet många andra som gör det också, föräldrarna möts i dörren. Kanske inte optimalt för orken, men barnen får vara hemma med båda sina föräldrar…
Yes röstar absolut på 6+6+6 modellen, inte för att ja ska ha mer barn. Vi delade föräldraledigheten med vårt tredje barn så att jag var hemma 9 mån, pappan 54 dagar, mormor 6 månader. Då är mormor ännu till i arbetslivet ännu men ville hjälpa oss och tog alterneringsledigt för att sköta vår tjej! Så otroligt tacksam för det men visst skulle jag hellre ha stannat hemma själv 1,5 år eller kunnat dela det med min man.
Jag håller helt och hållet med dig, Linn! 6+6+6-modellen skulle ju vara en vinst för alla eftersom det trots allt skulle bli möjligt att vara hemma längre än de 9 månaderna i dagsläget. Och det där argumentet om alla stackars manliga egenföretagare blir jag så trött på: tänk nu på alla kvinnliga egenföretagare! Alla frissor, butiksägare osv som helt enkelt är tvungna att ta föräldraledigt för att föda barn.
Och jag tycker det är skrämmande att så många kvinnor struntar i att de får lägre pension. Det finns många äldre kvinnor som idag kan vittna om hur de knappt kan försörja sig själv medan deras ex har betydligt högre levnadsstandard. Visst beror det också på ojämnlikheten i löner mellan traditionellt kvinnliga-manliga branscher, men nog skulle det ju ha jämnat ut pensionerna en del om männen skulle ha tagit en del av föräldraledigheten och kvinnorna hade fått jobba.
Tycker det är fint att du orkar driva frågan trots att du får så mycket mothugg!
Har inte läst alla kommentarer här men vill bara säga Amen! till ditt inlägg! Håller till 100 %med!
Bor själv i ett land där föräldraledigheten är helt LÖJLIG och där mammorna precis som i Finland är dom som oftast tar ut den… Efter många år här har jag verkligen börjat uppskatta nordisk välfärd på alla plan, inklusive föräldraledighet. Så här helt spontant tycker jag att när staten pungar ut pengar på det här (globalt sett väldigt unika) sättet så ska väl också staten ha något att säga till om HUR pengarna används. Tror som du att vi på lång sikt absolut kan påverka kvinnors vilkor med att reformera nuvarande system och det måste väl ändå rimligtvis ligga i statens intresse. Att 6+6+6 sen inte är helt optimalt för egenföretagande familjer är absolut ett argument. Men säg det system som alltid gynnar precis alla…
Har int traglat igenom alla kommentarer men tänkte ge input från verkligheten. Jag; då vi får barnet har vi bestämt att det är gubben som sen är hemma med det. Valfri diskusionspartner; vaa? Nå du kommer nig ändra dig då barnet sedan är fött. Finland 2018 -1960talet kallar dig tillbaka
Det tycker jag låter utmärkt! Att gubben e hemma o du jobbar, studerar eller driver företag eller vad som, om NI har fått välja det. Jag är för vilken modell som helst som säger att såhär många månader får ni vara hemma med ert barn – dela fritt upp hur. Då är det upp till mig o min parter att välja hur vi vill ha det. Jag tycker det blir orättvist att säga att om båda delar får ni 18 mån men om ni väljer att ena tar det blir det bara 12. Eller då om gubben tar 12 o frun 3 eller frun 12 o gubben 4 osv. Att den andra inte får ut föräldraledigheten. Jo jag förstår att man fortsättningsvis skulle få hemvårdstöd o på så sätt kunna vara hemma men då pratar vi ju också betydligt lägre summa. Oavsett om man bara varit studerande eller jobbat innan. Sen borde man väl se över pensionssystemet så att ”sköta barn” borde vara värt nåt i det sammanhanget också. Klart jag bryr mig om pensionen- men om det gäller att välja några månader till hemma med barnen nu eller lite lite högre pension sen, väljer jag barnen nu. Så som det är nu går man ju miste om ”pappans peng” om man inte tar ut pappamånaden. Vilket ej heller är möjligt för alla att ta. Så då är det mindre värt att mamman är hemma den månaden… not fair to me.
Tycks sen finnas de som tror att man bara studerar när man e 20. Nu är jag redan 35. Har jobbat i 12 år o vi önskade en gemensam liten. Det fanns liksom inte möjlighet att vänta 5 år innan studierna kanske blev klara.. Det är så viktigt i diskussioner som berör folk att komma ihåg att alla familjer ser olika ut och sysslar med olika saker. Att därför skapa ett system som endast gynnar familjer med två arbetande vuxna borde man ju passa sig för. Jag ser alltså väldigt gärna pappor som stannar hemma. Men det ska nog ske av deras fria vilja o inte pga tvång av staten o att då mamman får lägre peng om det är hon o inte pappan som stannar hemma.
Jag kunde heller inte bry mig mera om min kommande pension. Vem vet om man då ens lever med tanke på alla sjukdomar som ökat de senaste åren. Vill man då ligga på dödsbädden å ångra att man skyndade sig ut i arbetslivet? Nej tack inte jag. Själv när jag skaffar barn tänker jag vara hemma så länge jag kan och vill min man vara hemma får han också det. Får vi leva tills vi blir gamla får vi väl leva på kärleken då ifall pengarna från pensionen inte räcker till 🙂 Skulle dock inte skaffa barn om jag inte hade ekonomiska förutsättningar för det. Barn kostar mycket pengar å tid och själv vill jag ge det bästa till de kommande barn jag skaffar
Alltså jag blir SÅ provocerad av er som säger att ni skiter i pensionen.
Intressant, varför? Vi har inga garantier för att pensionssystemet ser ut som nu om 30-40 år och inte heller garantier för att vi får leva som glada pensionärer i 20+ år… Förstår inte riktigt provokationen i att säga att man inte bryr sig om storleken på pensionen, är det lika provocerande om män säger det? Är uppriktigt nyfiken 🙂
Just det är en del av problemet, jag tror inte att en man skulle säga så. Och skulle han är det såklart lika dumt. Liksom det där att göra ett nummer av att inte bry sig om pensionen känns så himla naivt. Finns bra kommentarer här ovanför om att man kanske plötsligt blir ensam och så sitter man där med extremt lite pengar som äldre. Ja, det är långt dit. Nej, ingen vet hur samhället ser ut. Men kan det ändå inte löna sig att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för en själv ifall man lever länge och inte har någon som försörjer en då. Det tycker jag.
Håller med om att man ska skapa bra förutsättningar för sig – jag tror dock mera på låga fasta månadskostnader (ex
boendekostnader) och god avkastning på eget investerat kapital än att staten ska sköta den delen. Men så har jag bott i ett land med minimalt med skatter och statlig inblandning så är kanske därför jag inte riktigt tror på att staten ska sköta om mig när jag blir gammal…