Den här tiden ifjol hade du ingen aning om var du skulle vara i dag.

fammos ring linn

På den femte dagen på det nya året är det kanske dags att inleda bloggåret 2019. Har stängt ner för att samla kraft. Har bland annat rört mig i skogen som du hittar här ovan i min header. Sannäs är en bra tankstation när det kommer till inre styrka (och så ovanligt uppfriskande med höga höjer för en som normalt rör sig i plattlandet!).

De flesta börjar det nya året med entusiasm och löften om nytt liv och nya vindar. Så har jag också gjort tidigare i år. De senaste två åren har jag inlett med vegoari. Ett köttfritt januari. Häromåret hade jag också ett shoppingfritt år när det kom till kläder. I år känner jag mig inte manad för någon utmaning. Istället har jag utlyst det tillåtande året.

2019 är allt okej.

Känns det inte härligt?

JA.

Har tänkt mycket på det senaste året. Hur vissa år kan vara så otroligt snabba – och hur vissa år bara pågår och pågår och pågår. Kanske för att man under vissa perioder växer, rycker ifrån och avancerar. Och under vissa perioder i livet hämtar kraft, tankar och vilar sig i form.

Så här i början av ett nytt år känns det alltid pirrigt att tänka att man inte har en aaaaning om vad det nya för med sig. I fjol den här tiden visste jag inget om att jag i år skulle avsluta med ett nytt jobb (ännu mindre att jag skulle vara chef över mig själv) eller att ett av mina barndomshus på Torngatan 16 skulle stå tomt. Vad vet jag den här tiden nästa år som jag inte vet i dag?

Det är både läskigt och underbart att tänka på. Ett år rymmer så mycket. Av erfarenhet vet vi ju att det kommer komma stunder när vi förtvivlat gråter av chock och stunder när vi skrattar så hårt att vi tror att vi ska kvävas av andnöd. När livet känns så lätt och så meningsfullt att allt det sorgsna dränks i fågelsång, konfetti och iskall prosecco. Det kommer komma dagar vi glömmer bort, som bleknar bort i all sin trista gråhet, och det kommer komma dagar vi aldrig glömmer. För att de är så hemska, så härliga, så roliga, så känslomässiga.

Ändå tycker jag det är EKLIT hur många dagar av året vi bara glömmer bort. Tycker inte ni det känns lite läbbigt? Eller onödigt liksom. Som slöseriiii med liv!

Nå väl, med tidigare års erfarenheter i bagaget tyckte jag det kändes som det var dags för det tillåtande året i år. Inga nyårslöften som innefattade ”bort med något”. Bort med köttet! Bort med shoppingen! Det betyder inte att jag ska fläska i mig kilovis med kött eller att jag ska gå loco på mellandagsrean, utan det betyder kanske mer att jag inte ska forcera vardagen.

Tror tillåtande är det nya. Inte forcera med regler. Har märkta att det mesta i mitt liv brukar ordna sig ändå. Har så länge jag kan minnas forcerat samtal, relationer, livsval, förändringar och gud vet vad. Men det blir egentligen bäst när jag slappnar av. Säger ja till det jag längtar efter.

Och med det menar jag inte att man inte ska jobba för att uppnå sina mål och visioner, utan mera tänka att det som ska växa växer och det som ska ruttna ruttnar. Sedan får man vattna och satsa där man känner att det finns liv och lust och fnitter och bra feeling i maggropen.

Och vill man ha en biff en fredagskväll – so be it. Uppstår det en pinsam tystnad – rid ut den. Behöver jag ny jacka – då köper jag! Vill jag kombinera lepoardmönstrat med prickigt och randigt och rosa och gult? Då gör jag det! Orkar jag inte jogga? Ja, då skiter jag i det! Jag behöver verkligen inte ta ansvar för allt.

Ska tillåta mig själv att gå dit det skaver, och samtidigt låta bli om det känns bättre.

Och jag behöver inte göra något stort, annorlunda och lifechanging i år. Jag behöver bara förvalta det fina som redan finns. Tillåta mig själv att ha tråkiga dagar, angstiga dagar, stressiga dagar, vilsamma dagar, skrattiga dagar, minnesvärda dagar.

All is good.

Inleder också det nya året med en vigselring (två år efter giftermål). Det står Palle 7.3 -51 i den (hur gulligt). Min fammos födis, min faffas namn. Vad visste de då om sina liv och vad som skulle komma? Inget!

Och det är väl det mest spännande här i livet: Att vi absolut inget vet.

Gott nytt år på er!

3 reaktioner till “Den här tiden ifjol hade du ingen aning om var du skulle vara i dag.”

  1. Härligt Linn! 🙂 Det är spännande att ha ett nytt blankt år framför sig, lite vet man om det som komma skall men det mesta är ju oklart och det är så roligt.

Lämna ett svar till Linn Jung Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.