Häng med ut en stund, vetja.

I dag efter jobbet satt jag en stund i soffan och begrundade huruvida jag skulle lägga mig ner och förbli där eller snabbt svira om till arbetskläder och fortsätta med gårdagens staketmålning. Och eftersom jag står här med en bild på gården kan er slutledningsförmåga antagligen lista ut att jag trots allt valde det senare. Trots att jag egentligen ville bädda ner mig i soffan.

Jag började måla staketet igår  – och nog är det ju bara så att målning är livet! 

Det är något så njutningsfullt (satisfying, som barnen skulle säga) när ojämna ytor och skruttiga strukturer, med bara några penseldrag, plötsligt kan se enhetliga och nya ut. Allt går liksom att släta över med målfärg. Tänk om livet i allmänhet skulle vara så enkelt. Med några liter målfärg är allt förlåtet. Allt får en ny chans (jag skulle kunna doktorera i målningens helande effekt på Linn Jung). Men först måste jag alltså måla klart staketet!

 

Igår skröt jag över hur bra min staketmålning blev på insta – och fick smisk för att jag glömde före-bilden. Men här kommer ett litet bevis på hur illa ställt det var innan vi tvättade och målade! Jag har tvättat med en blandning av ättika, diskmedel och vatten. På vissa platser växte mossa, så där har jag förstås fått gå loss med stålborste. Ett fåtal plankor var också så ruttna att de fick bytas. Men i det stora hela är det frågan om ett staket som nog håller några år till med lite kärlek, målfärg och konstgjord andning.

 

En annan liten utmaning är att det växer supervassa rosenbuskar ungefär längs 10 meter av staketet, så mina händer (och vrister och vader) består just nu av sunda, vitmålade köttsår. Men det har jag förhoppningsvis glömt sedan när de slår ut och börjar blomma. Är det någon som vet vad det här ser ut att vara? Hoppas det blir någon fin färg mot det vita staketet!

 

 

Med mig på dagens talko hade jag Mysslersons Myss som tjänstvilligt marinerade sin hårt arbetande mor i såpbubblor.

 

Visst blir det fint? Goodbye grönt mögel, goodbye flagnande färg, goodbye sunkig feeling! Målade grinden ett andra varv i i dag. Porten är ju trots allt ansiktet utåt (som vi i reklambranschen gärna säger).

 

 

Förr när jag gick förbi här om somrarna tyckte jag alltid den där stora syrenen till höger var så ovanligt fin när den blommade om somrarna. Har fotat flera bilder på den med telefonen, långt innan jag förstod att den en dag skulle vara vår. Förra sommaren bågnade den av lila blommar. Dessvärre har den rymt genom staketet så vi fick slakta en hel del som ni ser där nere. Den får se till att hålla sig på insidan (social distancing).

I övrigt har våren väldigt tydligt vaknat till liv ute på gården nu. Här blommar mycket i blått, grönt och gult just nu. Låt oss ta en sväng om i rabatten!

 

 

De här är så gulliga och de ploppar upp överallt, till och med i gräsmattan, men jag låter dem hållas. Tids nog plattas de till av fotbollar och andra hänsynslösa fiender. Snödroppar ser jag också här och där.

 

 

Jag är ju sannerligen ingen Hemulen (snarare Hemulens motsats), så ni får skratta om det här inte är en påsklilja, men de här som jag tror är påskliljor har äntligen slagit ut. Jag undrade länge vad de kan vara (på den nivån jobbar vi alltså här). Nu har jag googlat påsklilja och känner mig lite säkrare. Moving on!

 

 

Min enda superspänning just nu ligger i att klura ut vilken färg tulpanerna kan tänkas vara. Knopparna börjar piiiiikkuhiljaa visa någon slags tendens på att lite lite lite skifta i rosa eller rött. Tänk att det växer tulpaner här! Min bästa blomma. Hoppas på cerise!

En annan mycket rolig överraskning fick jag i helgen när vi drack kaffe invid trädgårdslandet. Jag har ännu inte hunnit plantera något annat än några utväxta vitlökar (och ja, jag vet att det är fel tidpunkt, men jag har hört att man kan äta blasten). Nåja, här har naturen skött det riktigt bra själv. En trevlig överraskning fick vi!

 

 

Ser ni alltså vad som pågår där längre bak? Let’s take a closer look!

 

 

I jorden som vi skyfflade till trädgårdslandet (eller i marken under högen) fanns rabarber! Vilken skojig överraskning – och vilken utomordentligt välfunnen placering. Mitt i mitt trädgårdsland!

 

 

Bakom de åtta jordgubbsplantorna som vi hittade för en tid sedan ploppade det också upp fet rabarberhög. Gjorde mig riktigt munter när jag tänkte på hur fruktansvärt gott det är med rabarberpaj. Rabarber måste ju nog vara en av de mest underskattade råvarorna. Allt man gör med rabarber är ju bara skitgott. Ja?

 

 

Visste ni att den vita delen av huset byggdes långt senare? Först fanns bara den sandfärgade delen. Men behovet av en hiss i huset gjorde att den nya delen kom till. Det är vi mycket tacksamma för i dag. Det gör att det finns mycket mera space, både i tamburen och i rummet som går under arbetsnamnet skumparummet på övre våningen. Skumparummet är tyvärr inte så härligt som det låter. Det är ett slagfält utan dess like. Fem säckar ostrukturerade barnleksaker och två franska balkonger.

 

 

Och här någonstans slutar dagens afterwork på Brändö. Roligt att ni hängde med ut på gården en stund! Stay tuned för hisnande spännande rapporter om det som nästan gör oss sömnlösa om nätterna: TULPANERNAS FÄRG!!!

Vänner, håll ut.