Pk-maffians missriktade skam.

Ny vecka! Ny tanke!

För en tid sedan berättade en kompis att hon på sin senaste semesterresa klimatskammades på insta (följare ifrågasatte och frågade hur hon hade tänkt klimatkompensera för flygen etc.). Jag trodde det mest var Blondinbella och stora influencers som blev ifrågasatta, men icke – också vi vanliga dödliga får vår beskärda del av frågorna. Vilket förvisso är bra. Men den här gången kändes det ändå lite missriktat när kompisen i fråga till vardags jobbar med hållbarhet (och lever ett ovanligt klimatsmart liv i övrigt – om man nu bortser från denna flajt).

Liksom: Måste man som människa göra allt rätt?

Alex och Sigge var inne på lite liknande spår i fredagens podcast. Att tiden vi lever i är så knäpp på det viset. Å ena sidan har vi rasister som häver ur sig värsta skiten överallt (vi har ett högerextremt uppsving över hela Europa och en Trump i Vita huset), och samtidigt har vi en så kallad (obs. ej mitt ordval) ”pk-maffia” som drevar sönder förhållandevis harmlöst folk på internet. De exemplifierade med att Schulman i sin Expressen-krönika slarvigt och olyckligt hade använt sig av adjektivet ”autistisk” för att beskriva en känslokall person. Det blev sedermera en twitter-storm kring ordvalet. Expressen tog avstånd och krävde ursäkt etc.

Nå kontentan var i alla fall: Att det i vissa fall känns så vrickat att vi ”går till botten” med ett felaktigt ordval i en krönika, samtidigt som rasister härjar fritt. Ungefär lika trögt känns det när en högst miljömedveten och klimatsmart person klimatskammas via dm:s – medan andra inte gör ett piss och går fria. Ibland känns det som om fel folk får skäll. 

Med det sagt säger jag inte att ordvalet var korrekt, eller att vi ska flyga ta flera långflajter per år. Vi behöver tänka igenom båda. Men ni fattar säkert vart jag försöker komma.

Trots den något nedsättande beteckningen (pk-maffian, pk-samhället – you name it)   har jag alltid älskat pk. Tycker om när saker och ting är .. ja, politiskt korrekta? ”Suuuck Sverige är så politiskt korrekt” hånar vissa, medan jag mest tänker: ”Åh, Sverige är så politiskt korrekt, underbart!”. Klart att man ibland ska ifrågasätta systemet, men gillar ändå en viss nivå av pk (det känns snällast så).

Men ja, tycker ändå det finns något i samtiden som skaver (eller som Schulman sa i podden: ”Ibland förstår man nästan gubbar som Claes Malmberg och Tommy Körberg som säger att de avskyr pk-samhället”).

Häromveckan nämnde jag (i ett större sällskap) att jag inte själv kan byta däcken på bilen varpå en person skrattade och sa: ”Pah, men du som är en sån feminist och jämställdhetsförespråkare – du borde väl rimligtvis kunna göra det själv!”. Ja ja ja. Jag andades in.. och öppnade munnen.

Men stängde den.
Log.

I don’t even.

Man skulle kanske kunna summera det så här: Alla som försöker göra en insats måste vara fläckfria – för annars gills det inte (urk!). Men de som inte gör någonting bra alls – är det någon som har tänkt på dem? Va va va? 

Nåja, nu ska vi inte börja veckan med så högt blodtryck. Kanske bäst att vi avrundar här! Låt oss vara riktigt ofullständiga och politiskt korrekta och härliga hela veckan! Välkommen november – nu ska vi kriga mot dig! Vapen? Mycket socker.

IMG_4755.jpg