Jag kan ha fel, men den bubbla jag lever i på Facebook och andra sociala medier, verkar (i alla fall enligt min egen måttstock) vara en rätt så upplyst och allmänbildad skara människor. Folk delar bra grejer och jag lär mig bra grejer. Har under den här ovanligt varma sommaren tagit del av många klimatdiskussioner. Känns som om cirka 50 % av fb-flöde delade Dan Lolax ledare ”Ja, du ska skämmas”.
Det har i klassisk anda – som alltid när klimatfrågan kommer på tal – diskuterats väder vs. klimat. Men också missväxt, markbränder, tvångsslakt och algblomning.
Jag som alltid (alltid!) fryser har för egen del varit tacksam över värmen. Det här är första gången på länge som jag har fått vara helt normal i kroppen. Och det händer bara några få gånger per år. Så jag har skamlöst njutit av den personliga segern. Men det är ju ändå inte utan oro för det övriga.
”Tänk om det till exempel blir så att dina barn överhuvudtaget inte kan bada i Östersjön”, sa pappa när vi kom hem från vår dagsutflykt förra veckan. När jag var barn slängde vi oss oftast i med flytvästar från båten när vi var ute till havs och det blev varmt. Nu gick det inte alls, för havet var fullt av alger. Ingen vill bada i ärtsoppa.
Det här har ingen direkt koppling till klimatet, men Östersjön är som känt ett av världens mest förorenade hav. Hela Östersjön har i dag problem med övergödning (fosfor och kväve – go home!). För närvarande saknar en tredjedel av Östersjöns djupa bottnar synligt liv. Tänk! Det hav som omsluter oss – och som vi gärna badar i – kämpar för sin överlevnad.
Utsläppen har minskat och medvetenheten ökar (här kan jag till exempel passa på att tacka Facebook) – så helt hopplöst är det ju inte. Men utsläppen måste minska ytterligare för att stoppa algblomningar, bottendöd och syrebrist i havet. Jordbruk, reningsverk, enskilda avlopp, trafik och industrier kan (måste!) bli renare. Jag vet inte exakt illa ställt det är, men just den här tjocka, grötiga algblomningen är ett så äckligt och tydligt bevis på att någon ropar på hjälp. Och ju varmare det blir, desto läbbigare blir soppan vid bryggan. Vilken sorg för framtida generationer om de aldrig kan åka till Rävskär och kasta sig i havet.
När jag var barn fanns det förvisso också alger sommartid (och alla alger är ju inte farliga), men ändå var det maneterna som var den större skräcken när vi badade långt ute i den yttre skärgården. Det där slemmiga, genomskinliga bollarna som kom flaxande.
Synd att man blir vuxen. Nu blir man bara glad när man ser en.
För det betyder liv.
Igår hade det varit så varmt och torrt så lääänge att vi satt inne och väntade på det utlovade regnet. Tänker främst på alla sömnlösa bönder som kämpar. Men det regnade lite näpet i femton minuter och så var det med den saken. Varmt och härligt var det i alla fall på bryggan när vi stannade och åt en tröstande glass. Vi ville ha oväder, men fick en cykeltur. Jaja.
Men det var egentligen inte det jag skulle säga, utan min mening var att så ett litet frö inför riksdagsvalet 2019. Då är det vår (och isarna har kanske inte ens smält, så havet blir knappast en superhet valfråga). Men tänk om vi ändå kunde fråga kandidaten vi röstar på hur hen ser på Östersjön, övergödningen och EU:s gemensamma jordbrukspolitik.
Det vore väl ändå nåt om Finland styrdes av ett gäng som ser allvarligt på barnens framtida möjligheter att bada bland maneter?
Ja, det vore det.
Häj!
Forever Jung 