Min kompis Julia Holmqvist .. ähh, nu måste jag pausa. För jag måste bara flika in att det är så härligt att Julia i dag är en person som jag får kalla min vän. Vi träffades första gången när Julia kom in som vår första praktikant i samband med att vi lanserade Sevendays. Då var hon så ung (kändes det som) och nu har Julia kommit i kapp. Nu är vi jämlikar! Och kollegor inom samma bransch!
Om vi tänker att det bara är cirka fyra år sedan dess, så har hon utvecklats alldeles makalöst. Är så stolt över att det gick så, att den första praktikanten senare fick ta över den högsta posten på sajten. Rebecca, som kom samtidigt som Julia, gick det inte heller så dåligt för (hon bor nu i Stockholm och jobbar på Acne).
Nåja, men det var egentligen inte det jag skulle prata om. Utan jag skulle säga att jag lyssnade på Julias avsnitt av Våga satsa-podden där de pratar om mobilt arbetsliv. Många kloka saker sades om frihet under ansvar.
Jag har sagt det säkert tusen gånger förr i den här bloggen, men jag tycker det är så fantastiskt att fler företag och organisationer börjar arbeta efter prestation istället för efter klockan. Förstås funkar det här inte överallt (ta nu vården och polisen som exempel). Men i branscher det fungerar är det så skönt att det finns arbetsplatser som i dag uppmuntrar distansjobb. Vet till exempel att Anna-Lenas arbetsgivare är en sådan. En dag i veckan får man gärna jobba hemifrån!
Jag tycker det är så gammalmodigt att sitta av tid. Visst finns det också fördelar med att ha en tid när jobbet börjar och slutat (då skiljer man ju tydligt åt fritid och arbete). Och oftast finns det ju uppgifter på jobbet man behöver ta tag i, så att man så att säga inte ”sitter av tid”. Men har snackat med många om det här – och vet att det absolut förekommer.
Och vet inte heller om jag tycker att flextid är det ultimata, med tanke på att det sällan gynnar dem som jobbar snabbt och effektivt. Kanske är det rättvist på något plan, men av någon anledning tycker jag det känns lite fel när Kickan och Bettan båda jobbar 8 timmar om dagen. De blir tilldelade samma uppgift på morgonen. 6 timmar senare är Kickan klar – och får en ny uppgift. Bettan är smart. Hon vet att det inte lönar sig att vara snabb, för då får hon bara mera jobb. Så hon drar ut på uppgiften tills alla 8 timmar är avklarade och går då hem. Glad och nöjd. Kickan kliar sig irriterat i huvudet och tänker att ”Pah, i morgon ska jag också söla”.
Nå, det kan ju också vara så att Kickans fina iver belönar sig i framtiden. Hon blir chef och avskaffar arbetstid. Hon blir en framtidskvinna och styr upp regelverket. ”Från och med i dag ska vi satsa på välmående och belöning. Här är dagens uppgifter – när man är klar får man gå hem!”.
Ja ja, lite vet jag om hur arbetsliv fungerar. Men tänker att jag själv är en sådan som gärna jobbar enligt prestationer. ”Här får du en uppgift – när den är klar är du klar”. Tycker om att snabbhet och effektivitet premieras. Då jobbar jag bäst också!
Julia och Malin pratar också om mobilt arbetsliv i podden. Man jobbar där man jobbar. Var eller hur det blir gjort är inte viktigt. Huvudsaken att jobbet blir gjort.
Jag kommer att jobba med lösa arbetstider i höst, och det kräver ju att man känner sina gränser och är lyhörd inför sig själv och sin ork. Speciellt jag som har varit väldigt hård mot mig själv och kanske inte alltid har lyssnat så noga på kroppen. Nu gäller det att ha alla tentakler, inåt och utåt, i skick. Ändå känner jag mig inte särskilt oroad. Jag har blivit så sträng mot stress – och jag vägrar konsekvent att sätta mig själv och min familj i skiten. Det dåliga samvetets tid är förbi. Livet är för härligt för att slösa bort på ångest. Då kan jag lika gärna ge upp direkt.
Vilken typ av jobbare är du – den som föredrar arbetstider eller den som föredrar lösa tyglar?