Rapporten om åttamåningen.

2018 03 30 09.43.08 2

 

Mitt i allt målande igår glömde jag ju bort en mycket viktig dag: Mytte 8 månader! Blir bara mer och mer surrealistiskt för varje dag som går, att den här lilla gosiga prinskorven så snabbt blir så gammal. Men fortfarande tycker vi hon är det häftigaste som går i en blöja. 

Däremot blir det svårare och svårare att fånga hela härligheten på bild eftersom hon far runt som en rallybil. Ena sekunden är hon här, nästa ligger hon med tungan i golvsilen. Som livvakt får man verkligen vara på helspänn i dessa dagar. Självbevarelsedriften är sannerligen på minus. Men det är förstås kul att märka att hon börjar ha något där mellan öronen, för jag inbillar mig att hon reagerar när jag kommer springande. Då börjar hon t.ex snabbtsnabbtsnabbt äta lite mer tidningspapper, eftersom hon eventuellt fattar att det snart tas ifrån henne. Måste ju tyda på någon form av intelligens!

Det kan vara att jag inbillar mig, men tycker också att hon ibland reagerar på ”nej” och ”stopp” (eller ”iiiih” eller annat man kan säga när barnet är på väg in i en blomkruka), men det kan förstås också vara att hon reagerar på att jag pratar med sjukt störig röst, hah. Ännu ålar hon bara framåt (i en hiskelig fart), men när hon är på mattan (som fäster bra) sträcker hon på kroppen och övar lite på att gå upp i krypposition. 

 

2018 03 30 09.43.07 1

 

Maten kastar hon in som om det inte fanns en morgondag (vi harvar mest på med gröt, batat, morot, potatis, broccoli, tomat, banan). Jag är antligen snål eller präktig, för jag gör hennes mat själv. En gång gjorde jag kött i maten, men åh fy fan vad jag fick obehag. Måste kämpa lite mer med det. Dock verkar vikt och längd vara alldeles ultimata. 74 cm på längden, 9 kg i vikt.

För närvarande är det Masse som är den absoluta favoriten. Han springer in till henne när han kommer hem om dagarna och hennes ben börjar gå an som en hel orkester när hon ser att han kommer. Hon skriker till av iver när han kommer in i sovrummet på morgnarna. Mycket i livet är fint, men det är extrafint.

Nätterna går som ett smäck, samma dagssömnen. Två långa pass smäller hon ännu av dagtid. Och sover nästan klockan runt nattetid. Någon gång händer det förstås att hon vaknar och gnyr lite grann. Men det som inte kan tystas med en napp, kan tystas med ett bröst (nattamning och samsovning har verkligen varit en stor räddning för oss). 

Det enda som är lite jobbigt just nu är: 1. Hon börjar vara för stor för bilstolen – vi måste köpa en ny. 2. Hon är gnällig när jag går runt hörnet. 3. Min babymonitor höll i två veckor – jag måste reklamera den. I övrigt kan man mycket nöjt konstatera att babylife går som tåget. Tacksam för det!