Etikett: Barnkalas

Barnkalas. Bara ordet i sig osar kaos, svett och tårar. Vi har aldrig tidigare haft kalas med bara barn. Men nu vid sexårsdagen var det premiär. Eller som Milken uttryckte det så smidigt: ”Först kommer barnen, sen efter kommer människorna”.

Först barnkalas, sedan vuxenkalas. Men barnkalaset var inte alls så där kaotiskt som jag hade föreställt mig. Enda gången som någon grät, var när kalaset var slut (”uääääh, det var alldeles för koooooort”).

Vi hade städat. För en gångs skull. Och det bästa var faktiskt att födelsedagen inföll på en lördag, så det verkligen gick att fira all in på den riktiga dagen.

Som jag skrev på insta: Lidl bästa egenskap är att de säljer tulpaner för 2,50.

Vet inte vad jag försökte säga med den här bilden, men förmodligen ville jag skryta med att det för ovanlighetens skull gick att gå där.

Det enda som orsakat huvudbry inför kalaset var antalet barn. Jag tyckte förut att regeln ”så många år som man fyller, så många barn får man bjuda” var en SUPERREGEL. Ända tills den skulle tillämpas i praktiken. Det är en riktig skitregel när man tänker efter. Den är ju otroligt exkluderande om man har många kaveris. Går egentligen emot allt jag står för.

Hur ska man kunna bjuda bara sex kompisar om man har många? När han räknade upp sina kompisar han ville bjuda blev det 20. Så vi enades om 11. Och ändå blev det lite jobbigt att välja bort sådana som han på riktigt ville ha med på sitt kalas. Men någon gräns fick vi enas om. Två barn blev sjuka, så 9 kom. Ett riktigt passligt antal.

Den blivande sexåringen hade beställt ett Blixten och Planes-kalas. Vet inte exakt vad ett Blixten och Planes-kalas är, men jag antar att det betyder att man har såna tallrikar. Så jag köpte Blixten-papperstallrikar från Siwa.

Han hade också en önskan om Lego-påsar i mete. Själv tyckte jag det var lite overkill att vänja sig vid en massa grejer på kalas. Minns ännu för några år sedan när någon kommenterade på min blogg att alla gäster på ett kalas hade fått en Barbie i en goodiebag när de gick hem. Det har satt starka spår i mig. Man vill ju inte att ribban ska vara skyhög.

För det ska ju inte vara fråga om prestation och pengar när man har kalas. Så jag tycker egentligen att legopåsar är förklastliga i kalassammanhang. Skyller allt på Sami. Jag köpte bara miniburgers.

Och så pysslade vi namnlappar med vingar till muggarna.

 

Och för en gångs skull orkade jag inte göra tårtan själv, även om jag alltid lagt själ och hjärta i tårtorna. Men nu visste jag faktiskt inte hur jag skulle få till en Planes-tårta med Dusty på. Och han ville så gärna ha en sån.

Kalaset var som sagt ”alldeles för kort”. Mellan 13-15 hann det knappt börja. Lite lek, lite tårta, lite mete, SLUT. Och ändå har jag hört att folk ibland har 1,5 h barnkalas. Nästa gång tror jag vi kör tre timmar. Men kalaset tog ju inte slut fast barnen gick hem. Vuxenkalaset höll på ändå tills Melodifestivalen slutade. Ronnie & Malin och barnen stannade länge. Älskar folk som stannar länge på kalas. Annika & Macke kom över med vin. Malin handlade fränäre och knackkorv från Siwa. Chipu och dipu och poängräkning av Mellolåtarna på griffeltavlan.

Så det dröjde nästan till midnatt innan jag nöjt kunde gå till sängs. Himla bra att fira sex år.

Nå, om vi sku ta och gå tillbaka till där vi senast slutade, för enkelhetens skull. Det blev alltså helg efter en rätt så trög vecka. Jag fredagsstädade och Linda tog tåget till Vasa. Det var så länge sedan vi sågs så det skulle bli en fröjd att få ha henne i Gula huset.

Den här bilden får symbolisera fredagskänslan. Här hade jag just dragit dammsugaren över varje mm i vårt hem. Då brukar man vara nöjd.

Hängde också upp favoritspegel.

Jobbade också lite med min research.

Sedan kom Linda och vi åt pizza. Det gjorde oss mycket matta.

Sedan blev det lördag och dags för Matheos vinterolympiad 2013 (hans femårskalas). Här dekorerar dagens huvudperson sin egen tårta.

Vi hade föreställt oss -5 grader och solsken. Vi fick -10, snöyra och mörker. Inte helt ultimata förhållanden om ni frågar mig. Men gästerna var sannerligen tappra och på gott humör. Ska det vara vinterolympiad, så ska det vara vinterolympiad!

Melwin gjorde en riktigt bra insats, men hans tid på 9,4 räckte inte till en seger.

Putte fick hjälpa Nickes sega peffis på traven. Resulterade i dagens jumbotid. 13,3 sekunder. Vågar påstå att Nicke har mycket att fila på tills nästa år. Det finns vissa småjusteringar i tekniken som kan skära av många avgörande sekunder.

Emmi & Elwa.

Exempel på bra glid.

Jemppa vann hela olympiaden med 8,1 sekunder. Och det ser man ju – hon har tekniken under kontroll.

Födelsedagsbarnet himself var mycket nöjt, trots det förskräckliga pulkvädret. Vi får hoppas på bättre förhållanden nästa år. Matheo ville inte ha ett kompiskalas i år, trots att jag föreslog (”men jag vill ju ha alla mina kompisar på samma gång, alla mina stora kompisar också, och fammo och faffa och alla!”). Och det gillar jag ju, egentligen. Stora och små kompisar.

Anders kan sin pulka.

Men det bästa var förstås att få gå hem.

Sedan fick alla tinnitus (19 pers i Gula huset är mycket) och det blev prisutdelning – och rittävling för vuxna. Och kaka och jättemycket lego. När barnen somnade blev det vin och mello med Linda och Emmi. Sedan kan man prata om döden. Herredumildetid så trötta ögon och öron man kan få av kalas. Det bästa med barn är ju att de enbart fyller en gång om året. Tack alla som kom!

Från paket till paket, från famn till famn. Så firade Milkyway sin andra födelsedag. Hon fattade nog ingenting och var en aning förvirrad. Men i det stora hela tror jag att hon var nöjd och glad. Tack alla som kom idag! Och tack för att ni var så oerhört fantastiska och lyssnade till mina pussel- och bokönskningar. Nu klarar vi oss i fem år igen! Det är ungefär så länge det kommer att ta innan jag har vilat upp mig. Jag måste vara någon extra-svag människotyp, för barnkalas knockar verkligen hela mig ur balans. Infoga gärna ett snarkljud här.

Och ni andra: Tack för att ni boostar mitt skrivego i inlägget under. Så där i största allmänhet går jag omkring och tycker att jag skriver dåligt just nu. Kanske för att jag inte gör något annat än skriver. Men det är sällan jag får skriva med känsla. Tack för att ni kommenterade och komplimangerade (ja ja, det är inget ord, men orka tänka).