.. och så lite Tintin på det!

I dag var en sån dag när jag på inga vis hade feeling att varva igång min inre köksa när jag kom hem från jobbet. Sami mötte mig i dörren på väg på nattskift, kylskåpet var tomt och hungern hos de små var stor (en extraspännande dag för mig – och kanske ännu mer spännande för min man, heh – eftersom jag och Anna har föreläst på ett seminarium för polisen i dag).

Så när jag kom hem sa jag: ”Nä vet ni, alla klär på sig! Nu drar vi till Tintin!”. Det har öppnat ett nytt hak två hus ifrån oss och om det var någon gång vi skulle testa det, så var det i dag!

fullsizeoutput_c95

Att mina barn hör till de matgladaste i hela världen – det  gör mig så glad. Om det är något vi delar i den här familjen, så är det kärlek till god mat. My var så ivrig att hon stal stora slimsor av gravad lax från Milkens Skagen-våffla och tryckt in FULLT i munnen innan vi hann hindra henne (vilket kanske inte uppskattades så där storligen av den gravade laxens ägare).

fullsizeoutput_c92

Jag hoppas att vi alltid ska kunna göra så här när barnen är vuxna. Umgås över mat i vardagen. Det här borde man göra oftare. Redan nu. Inte först senare. Bara dra iväg ut efter jobbet. Så skönt att bara få stiga in i värmen hos någon annan och bli serverad. Gott var det också! Tyckte vi alla. Så himla schysst personal dessutom.

fullsizeoutput_c96.jpeg

Kan ju också tillägga att jag fick exakt 0 av 10 jordgubbar från min egen portion. Finns det förresten något som signalerar småbarnsförälder mer än mjölk med sugrör? Nä.

fullsizeoutput_c9b

Om jag häromdagen sa att jag minst en gång per vecka ska försöka vara riktigt nöjd när jag kommer hem, så kanske den dagen var i dag. I dag var en bra dag. Bra möte på morgonen. Fina diskussioner när jag föreläste (och faktiskt roligt att få lyssna på Anna som pratade om ledarskap och HR-frågor – ändå rätt sällan vi föreläser på samma plats!).  Och så god mat på det! Bara 100 meter från ytterdörren.

Allt annat får vänta. Ikväll ska vi bara vara glada!

Bara cykla runt.

Att sova efter jobbet har blivit en riktigt dålig ovana som jag måååste bli kvitt. Igår for jag så djupt i sömnen, att Sami fick dra mig ur soffan med benen före. Fick daska mig i kinderna och kasta alla barn på cyklar för att överhuvudtaget vakna till liv. 

Det är ju så fint på Brändö just nu. Skulle bara kunna gå runt med kameran och fota (och inte vingla runt med cykel och baby). My älskar att cykla. Minns att Matheo också älskade att åka runt som bebis. Han njöt och sjöng och så somnade han alltid en stund efter att sovknorret (det där gulliga lätet som han alltid hade just innan han somnade) hade lagt sig.

Att bara cykla runt och se på fina hus och glittrande hav kan vara något av det skönaste som finns just innan läggdags! Inte för att jag direkt somnade i tid. Två timmars tupplur straffar sig minsann. Såg på Handmaid’s tail alldeles för sent (fatta att det finns gratis på Arenan nu!). Men ikväll – ikväll ska jag banne mig inte sova i soffan!

 

2018 06 19 01.16.02 1

2018 06 18 11.02.49 1

2018 06 19 01.10.18 1 1

2018 06 18 11.00.26 1

2018 06 19 01.16.01 1

Här kommer jag och bloggar om mitt barns sovrutiner.

Det var faktiskt år och dar sedan jag tog mig an ett önskeinlägg från en läsare (ska eventuellt skärpa mig). Så när Ellen skrev nedanstående fråga under inlägget om eftergranskningsglädjefnattet tänkte jag ”ähh, nu bjuder jag till!”.

 

”Det var ett så fint inlägg. Jag gläds med er. Att få ett tredje barn var det bästa även i vår familj. Hon var så enkel och vi njöt. Jag skulle vara superintresserad av att få läsa om hur era dagar med My ser ut. Hur mycket sover hon – hur somnar hon – hur mycket använder hon tutt – hur ofta ammar du osv… Det sku vara super om du kan skriva ett sånt inlägg.”

 

Skrattade först när jag läste frågan, för jag tänkte att det här enbart är en fråga som kan intressera en riktigt nybliven morsa (det här är just ett sånt inlägg som jag och Anna-Lena har ägnat mycket tid att gäspa åt de senaste åren – men se på fan, här i träsket är jag nu igen). Ni som inte är intresserade av babystuff – SPRING!!

Rutiner har aldrig riktigt varit min grej. Det kräver liksom för mycket av en människa som tycker om spontanitet och magkänsla. Därför är det mer eller mindre omöjligt för mig att berätta hur en vanlig dag i vårt liv ser ut. Ingen dag är den andra lik. Ibland lunchar jag med någon kompis, en dag i veckan spelar jag in podd med Nadia, någon dag kanske vi har kaveris här på kaffe, någon dag kanske jag försöker motionera, någon dag kanske jag vill sova bort en hel dag. Det vet man inte förrän man har vaknat och känt efter vad magkänslan säger. 

My sover ännu stor del av sin tid. Och jag är världssämst på att minnas hur hon brukar bete sig. Meeeen om vi tar denna dag som exempel så vaknade vi alla (Masse, Milken, My och jag) klockan 8.00. My var vaken medan vi andra åt frulle och klädde på oss. När jag skjutsade barnen till skolan domnade hon bort igen (hon har ännu inte lärt sig vara vaken i bil – hoppas hon aldrig lär sig).

Hade tre kaveris (Maria, Saija, Annika) plus deras bebisar (världens bästa gäng!) på kaffe på förmiddagen. My sov bort hela besöket 9-12. Sedan vaknade hon till för att äta, kanske en halvtimme. Sedan sov hon två timmar till 12.30-14.00 och vaknade således följande gång när vi satt nere på Brändö-bryggan och drack kaffe. Var vaken kort stund och ammade i solskenet. Sedan somnade hon igen två timmar 14.15-16.30.

Hon vaknade när Matheo kom hem från en kompis. Gullade lite med honom. Åt. Sedan sov hon igen mellan 17.30-19.00. Då kom Sami hem från jobbet och jag väckte henne (vem gör sånt??) för att hon skulle få träffa sin pappa ens en liten stund denna dag. Och två timmar senare, 21.00, somnade hon för natten. 

Och går det som de flesta andra nätter så vaknar jag en gång vid fyra-fem-ish för att äta. Sedan sover vi vidare tills klockan ringer där vid 8. Det här var nu på riktigt vääääääääääärldens tråkigaste utläggning. Kan inte begripa att jag just skrev det där i min blogg.

Men ja, hon vaknar i princip bara för att äta och så faller ögonen fast igen (som svar på hur hon somnar). Oftast i famnen eller i vagnen eller mellan oss i sängen. Eller i bilen. Eller i sjalen. Eller i soffan eller var hon nu råkar befinna sig. Har liksom ingen ”metod” eller så.

Jag helammar cirka (eeeh..?) sju, åtta gånger per dag i medeltal (ser inget behov av ersättning ännu) och hon använder napp rätt så ofta (jag äääälskar den, världens bästa uppfinning!). Ja, var det ännu nåt mer?

Haha, ni har väl somnat där bakom era skärmar!

Nåja, om ni fortfarande är vakna kan jag passar på att ropa ”HERREGUD SÅNT VÄDER VI FICK I DAG!”. När Milken slutade skolan tog vi varsin bulle och gick ner till vattnet. Fullt med folk i parken. Tusen grader varmt och god stämning i största allmänhet. I dag var det verkligen inte tungt att vara Linn Jung.

Bildsvep på det:

 

2017 09 25 03.23.29 2

2017 09 25 03.24.23 1

2017 09 25 03.25.40 1

2017 09 25 03.27.39 1

2017 09 25 12.50.47 1

Segaste våren någonsin.

Våren 2017 kommer att bli ihågkommen som den mest försenade våren i mannaminne. I dag är det den tjugonde maj och min känsla säger att den sista snön inte har fallit än. Gräsmattorna har knappt blivit gröna och någon enstaka knopp i trädet kan skönjas om man tittar riktigt, riktigt noga. Med nostalgiska suckar minns vi de majdagar vi premiärsimmade på Vikingastranden och klädde oss så här den 20 maj. 2013 var allt i full blom vid den här tidpunkten. Maj som alltid brukar leverera sommarens galnaste, hetaste dagar innan juni som vanligt kommer och förstår allt.

Nå väl, det var i alla fall en fin dag i solstolen. Hämtade barn från Vörå och hann inte ens hem innan de båda var försvunna hos kompisar. Jag fick återigen läsa i fred. Åka en sväng till Sissis välgörenhetsjippo. Se den tredje och avgörande handbollsfinalen (bra jobbat ändå, BK!). Läsa lite till. Och så hade den dagen gått.

Bonus: Från min solstol beundrade jag Brändös bästa match just nu: Grannhuset och blomman som invaderat vår gräsmatta. Här kompenserar vi utebliven grönska med blått. Funkar.

 

blatt hus

blatt hus1

Söndagsbrygga.

solnedgang1

solnedgang2

 

I dag har jag haft en riktigt dålig dag (förutom några timmar när Mileas lag hade en mamma mot flickorna-match – det var skitkul). I övrigt har jag varit oerhört trött och ångestfylld. Mot kvällen var jag så low att Sami kommenderade ner mig till solnedgången på meditation medan han duschade barnen, försåg dem med mat och sövde dem (med det sagt menar jag inte att han är någon jävla hero, utan det det var bara så skönt att komma iväg och komma hem till ett tyst hus). 

Där satt jag på en brygga och kollade på när solen somnade bakom trädtopparna. Lite lägre puls, lite lättare i bröstet. I sådana här lägen är det så himla tacksamt att bo två kvarter från havet. Klucket har en så snabbverkande effekt på söndagsangst. I synnerhet i kombination med orange himmel och stekhet septembersol. 

Nya tag i morgon.

Bli Brändöbo!

Den här kvällen har jag varit ensam hemma sedan Sami skeppade våra sommarlovsbarn till Vörå. Hade absolut ingenting att göra. Eftersom jag fortfarande äter pencillin och inte känner mig helt hundra var träna uteslutet. En filosofisk kvällspromenad runt Brändö fick det bli. 

Flera gånger under promenadens gång tänkte jag på hur otroligt vackert det är här på vår stadsdel. Tänk att Brändö har så skit rykte när det i själva verket är Vasas vackraste stadsdel. Folk fattar faktiskt inte hur lummigt och trevligt det kan vara. Å ena sidan är det bra, för då får jag ha mitt Brändö för mig själv. Å andra sidan är det uselt, för jag vill ju att hela världen ska veta var paradiset finns.

 

2016 06 06 09.04.58 1

2016 06 06 09.05.00 1

 

Inom mig bor också en hemlig dröm om att sadla om till fastighetsförmedlare. Har därför nu ikväll scrollat runt vad som finns till salu häromkring. Eller om jag ska vara helt ärlig kollar jag Etuovi precis varenda vecka i hopp om att hitta den där fantastiska fyrarummaren någonstans här nära.

Men vad sägs till exempel om en riktigt ljus tvåa på Abborrvägen? Ovanligt snyggt kök för att vara ett Brändökök (hah!). En annan riktigt läcker tvåa finns till salu på Brändös motsvarighet till Strandgatan – Sundsgatan. 

 

2016 06 06 09.04.55 1

2016 06 06 09.04.56 1

2016 06 06 09.04.58 2

 

När jag flyttade till Brändö trodde jag det bestod av en massa ghettobetong. Bara för att det är det enda man ser när man kör igenom Brändö. Men så är det ju inte alls. Säg någon annan stadsdel i Vasa som har så här mycket lummiga gångar och så här mycket hav!

 

2016 06 06 09.04.55 2

 

Att Brändö är fullt av gula trähus det vet vi alla. Här finns en riktigt stor tvåa till salu. Och här. Och lägenheten under oss finns fortfarande till salu. Den är kanske inte drömmarnas dröm i nuläget, men om man vill investera och renovera är den definitivt en liten dröm – i alla fall prismässigt. Om jag inte helt är ute och cyklar har jag för mig att nästa visning är på onsdag. KÅMMÅKÖÖP!

Förstås finns det också en massa flashiga villor längre in i Vikinga – ta nu den här som exempel, men så är jag ju inte gjord av pengar. Däremot tycker jag det är helkreisit att ingen köpt det där lilla röda minihuset på Fabriksgatan. 

 

2016 06 06 09.05.01 1

2016 06 06 09.04.57 1

 

Ja, fattar verkligen att inte fler vill bo här. Bästa, bästa Brändö.

Maria Serafia Korvo och alla andra som hängde och levde här.

Ledsen att jag lämnade er vind för våg i fredags. Men jag har faktiskt haft fullt upp med en grej. Nu låter det här knäppt, men jag har blivit helt totalt hooked på min lokalhistoria. Jag har läst om boken ”Brändö – en stadsdel med själ” och jag vet inte varför jag drabbades så hårt den här gången. Kanske för att jag har joggat runt här i hoodsen så flitigt den senaste tiden. I dag har jag knappt tänkt på något annat än på Brändö förr i tiden. 

Eller så var det för att jag plötsligt kopplade en kapitel i boken. Plötsligt förstod jag var adressen Brändö 183 (i början av 1900-talet fanns ännu inga gatunamn) var. Det var här! Före Gula huset byggdes. Här på Beckbruksgatan, på den gård jag nu bor, låg en av få affärer på Brändö. Här låg Maria Serafia Korvos speceriaffär.

Korvo var hemma från Korvola by i Storkyro. Hon flyttade in i huset 1916 och drev affären tills huset av någon anledning revs 1934 (och det stämmer bra, vårt hus är byggt 1935). I boken berättas hur gamla Brändöbor särskilt minns hennes lakritspipor som kunde köpas här i affären. Jag vet inte nu vad det är med mig som gör att jag alltid blir så tagen av sådana här historier. Jag känner att jag behöver veta allt om Maria Serafia Korvo (herregud, det skulle först vara ett namn för mig!).

En av Finlands allra första andelshandlar grundades här på Brändö 1907. Arbetarnas bageri var ett stort bageri som bakade åt alla arbetarnas andelshandlar. Och vet ni, det låt precis här bredvid, längre ner på Beckbruksgatan (historien om beckbruket kan vi ta en annan gång). Det berättas att det gick massor av bröd härifrån. De som arbetade där bakade allt vad de orkade från morgon till kväll. 

Jag kan leva mig in i de här historierna så mycket. Känns som om det var så bra puls här i arbetarkvarteren under 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Massa proletärer som vankade av och an mellan trähusen och fabrikerna. Hade slagsmål i gränderna, rökte cigg och köpte Wasa Tidning i någon speceriaffär (Wasabladet kom 1856). Att åka över Brändöbron med häst och kärra kostade 1 kopek. 

Jag tycker bara det är så häftigt att allt hände här. Wasa Bomull, skeppsvarvet, Vasa Tvål och ett av stans första fotbollslag (på Vasa Bomull arbetade en engelsman som engagerade arbetarna och intresset för fotboll växte stort). Fatta hur tufft att Palosaaren urheiluseura grundades redan 1902 och sju år senare färdigställdes idrottsplanen och det blev lättare för arbetarna att idrotta. Här kring mitt hus snurrade allt.

Och jag kan liksom inte få NOG.

 

brando

 

Här står nu Gula huset. Men någon gång stod här en handel mitt i en snöstorm.

 

korvo

 

Här som jag nu sitter om sommarkvällarna och avnjuter mitt fredagsvin under äppelträden. Där satt en gång Korvo-kvinnan med sina barn, en frass och ett läckert förkläde.

Brändöromantikerna – nu också på Spotify!

Ni känner till min stora kärlek till Brändö. Särskilt den här årstiden levererar Brändö mångfalt. Vi är många som delar den kärleken. Det är inte bara jag, Annika och Jenny.

Ibland halkar jag in på hashtagen #brändöromantikerna på insta och ser att det är massor av folk som taggar sina bilder med det, inte bara jag, Annika och Jenny. Det är över 100 veckor sedan sedan den första bilden taggades och nu finns det flera hundra.

I en kolumn (eller någon form av personlig kommentar till en artikel) i Vasabladet från april 2013 skrev jag en beskrivning av fenomenet som jag och mina kompisar kallade för brändöromantik: 

 

”Vi pratar alltid varmt om vår stadsdel. Bloggar om den i närmast romantiska ordalag, instagrammar Brändöbron och drömmer svävande om sena sommarkvällar på Smulterö.

Vi brukar skoja om att det inom några hundra år kommer att finnas en tidsepok som kallas Brändöromantiken och att det var vi som skapade den via sociala medier 2013.

Tidvis brukar vi spekulera hur vi ska förvandla Vasas Brändö till Stockholms Söder. Ungt, internationellt, kulturellt.”

 

För några veckor sedan avslöjade Alfred Backa att det kommer att finnas en låt som heter Brändöromantik på hans nya skiva. Som om det inte vore fantastiskt nog inleds den med orden ”jag ser lite fittig ut, men jag är snäll”.

Brändö är bäst! Revolutionen är på gång!

 

Nostalgipromenad.

I går innan jag hade listat ut att min kropp försöker säga att jag håller på att bli sjuk (jo, fick stegring i morse, min superdaiju, nu har jag 38) gick vi på en nostalgipromenad till vår hemliga koja på Smulterö. 

Fick en liten klump i magen, vete fan varför, men det kändes bara lite sorgligt att vi inte alls ha haft en vanlig sommar på Brändö i år. Vi har inte ens varit på stranden en enda gång i år. Inte en enda dejt med Nadia, Pysse och Becka på Vikingastranden. Inte en enda Jenny, inte en Sofie. Inte ens en enda hungrig unge som strittar sand på filten. Inte en enda sketen vårrulle. Inte en enda after beach på vår gård. Den här sommaren regnade bort och nu börjar det nästan vara för sent. 

Det var en annorlunda sommar i år. Försöker hela tiden intala mig att det var en paus-sommar. Ingen ordentlig semester, inget ordentligt väder. Allt och alla vilar inför nästa sommar som blir THE sommar. Nästa år säger det pang, har jag tänkt. 

Bekräfta gärna min teori! 

 

4

8

3

7

6

9

 

Visst är det fint på Brändö. Bästa, bästa Brändö.

FLASH: Picnic-säsongen inledd.

 

Okej, det här kan tyckas lite overkill för en måndag, men när jag cyklade hem från jobbet och solen stekte mig i ansiktet tänkte jag ”näe, nu går jag INTE hem och lägger mig i soffan hela kvällen, utan nu går jag bara SNABBT in och byter kläder och går ut igen”. Och just då cyklade jag in i resten av familjen som kom gående runt knuten. Skickade dem till Sale efter picnic-mat. Bytte kläder och så begav vi oss iväg till Brändös finest.

 

Kvällarna är så långa nu att man faktiskt kan göra saker efter jobbet. Speciellt i dag när det var totalt blickstilla och full sol. Vasa som annars är en ganska blåsig stad var för en gångs skull riktigt vindstilla. Gick ner bakom gamla tvålfabriken med våra bananer och yoghurtar. Alla dagar måste man faktiskt inte äta TJÖTT OCH PUTATIS. Ibland väger upplevelsen upp näringsinnehållet. SOM vi njöt!

 

Det var liksom varmt. Herregud, inga vantar! Och alldeles, alldeles tyst. Bara fåglar som sjöng över isen och Wasaline som plötsligt dundrade in från Umeå. Fick motsträvigt dra barnen hem när Sami skulle till jobbet klockan sju. Bästa möjliga start på veckan.

 

image100image88image89image90image92image93image91image98image99image94image97image96image95

 

Eftersom vi ändå är från Brändö gick vi kaxigt förbi denna. Kan nu inte gälla oss.

Därför är Brändö Vasas bästa stadsdel.

1. En ö är alltid en ö 

Broar ger mig alltid god feeling. Båda broarna som leder till Brändö, Pappersbron och Brändöbron, är portarna till friheten. Här på andra sidan är allt lite mer avslappnat. Husen är snedare, lite gulare och snäppet coolare. Bron har också blivit min mentala brygga. På den här sidan av bron bor fritiden. Där bakom skymtar Pappersbron. Här har vi Metviksparken och Brändögässen.

 

BeFunky null 2.jpg

BeFunky null 2.jpg2

a1.jpg

 

2. Ett kvällsdopp är alltid en kvällspromenad ifrån

Beroende på var du bor har du alltid stranden inom två minuters räckhåll. Dessutom finns det två. Vikinga stranden och Smulterö. Vår förra granne badade bastu i källaren och tog dopp nere vid Smulterö. Ibland går barnen ner i bara handduken. Kan inte komma på något som jag uppskattar så mycket som centrala badstränder.

 

a3

BeFunky null 2.jpg8

a4

Där borta ser ni ju som bekant Åbo Akademi och Academill. 

 

3. Medborgaraktiviteten

Sedan Brändö gick med i pilotprojektet Den nya lokalsamhället för några år sedan händer det hela tiden. Du som bor här får inte missa Facebook-gruppen. Nyligen diskuterades planen för Brändösund på ett öppet möte och i dag när jag åkte hem från jobbet var det stor demonstration på Palosaaren koulus skolgård. Om jag bara hade mer tid i mitt liv skulle jag gå med i medborgarrådet som finns. Folk på Brändö bryr sig om Brändö.

 

BeFunky null 2.jpg9

6

BeFunky image3 500x500.jpg

BeFunky null 2.jpg10

 

4. Framgångssagorna börjar på Brändö

Först var det Sweet Vaasa som öppnade på Brändövägen 23. De expanderade och har nu Vasas största och finaste lokal på Hovrättsesplanaden. Sedan öppnade Raawka på Brändövägen 23. Och nu flyttar de till city. Nu har vi en ny marockansk på Brändövägen 23. Vad händer om några år? Nå, ni vet.

 

a5

 

5. Solen går ner över Vikinga

Behöver vi ens kommentarer på det? Jag råkar dessutom ha turen att ha vardagsrumsfönstret just i den riktningen. Där nere lägger sig solen i juli. 

 

7

BeFunky null 2.jpg12

 

6. Vasas skoltätaste stadsdel

Vasa Universitet. Wamk. Novia. Två lågstadieskolor. You name it. Här blir du klok. Klok blir du för övrigt att de lokala radio- och tv-nyheterna som går från Brändö Yle.

 

7. Stans snyggaste bibliotek

Fine, den i stan är större och fancygare. Men Brändö bibliotek har ändå akvarium och massor av barnböcker. 

 

dd

BeFunky DSC 0032.jpg

 

8. Råjsiga gator

Allt är inte planlagt, fyrkantigt och snyggt. Det finns själ och vilja i växtligheten. Det finns till och med mossa på stenmurarna längs hela Vikinga. Vittnar om att Brändö är en stadsdel med anor, hjärta och historia. Ibland växer det mossa på väggar och tak också. Det är väl egentligen den enda jag kräver av en stadsdel. Ju mer råjs desto bättre.

 

image68

88

BeFunky null 2.jpg4

BeFunky null 2.jpg7

image67

 

9. Tomterna går huller om buller

Det här är sannerligen inget nybyggt område där tomterna är kvadratiskt utmärkta, utan här kör vi charmigt i sick sack. 

 

BeFunky IMG 0136.jpg

BeFunky 20130528 222005.jpg

BeFunky null 2.jpg5

10. Egen värld

På vintern känns det inte alls så, men när sommaren kommer känns det som om centrum försvinner allt längre bort. Som om Brändö klipps av och blir en helt egen fristående liten by, mitt i stan. Här har vi våra affärer, våra caféer, våra stränder, våra gårdar, våra parker. Vad mer behöver vi egentligen?

 

BeFunky null 2.jpg6

BeFunky 46.jpg

BeFunky 73.jpg

BeFunky null 2.jpg11

image65

image64

 

Välkomna hit, ni kommer inte att ångra er.

Utmaning: vem kan slå oss?

Att gå ut med barnen efter jobbet känns sjukt segt och omotiverat när ingenting längre är ljust och varmt. Tycker främst det är assvårt att hitta något meningsfullt att göra – i synnerhet när jag verkligen AVSKYR att stå i parker och frysa. Men nu har jag kläckt världens bästa lek istället för tråkpromenad (att det är lite mörkt gör det bara mer spännis).

image

Den bottnar i att folk skräpar så överdrivet mycket på vår gata. Ibland kan det ligga en pizzakartong vid porten och ibland har någon druckit en Juissi och ”tappat den”. Tävlingsmänniska som jag är blev det skräprace i dag. Vi gick ett varv runt spånbanan och hem igen. Den som hade samlat mest skräp vann. Sällan har man sett barnen strida om halva, sönderregnade mjölkförpackningar. Lipa efter förlorade cigarettpaket. Som skattjakt, fast ändå inte.

imageimage

Kändes mycket bättre att ha något att göra, istället för att planlöst driva runt (parkavdelningen kan skicka diplom till Gula huset). Nåja, eftersom jag älskar min stad utmanar jag alla barnfamiljer här i närheten att göra det samma. Jung-Sjöholm, Ingman, Jungersten, Nyfors-Norrgård, Westergård, Braxén, Erickson, Eriksson, Isaksson, Boussir, Rönnholm, Nylund, Hansén, Kursu, Nybacka, Bergdahl och alla andra som känner att de vill delta i detta hedersvärda race. När man har fyllt en påse ska man skryta högljutt på sociala medier. Den som först slår våra två påsar vinner evig cred och tilldelas under högtidliga former här på bloggen titeln ”Årets österbottniska miljöhjälte 2014”.

image

Hårt arbete bör dessutom belönas med kanelbulle! LYCKA TILL!