Club Ernst: Season finale.

12969248 1179793818721222 725048251 n

 

Den här dagen, måndagen den elfte april, har jag utsett till den officiella evenemangtipsardagen. Jag inledde starkt med att tipsa om vårt loppis och fortsatte om möjligt ännu starkare med att tipsa om Clara och Annakarin (det blev rusning till platserna, så om du vill vara säker på att du får en plats så skulle jag rekommendera er att anmäla sig senast i morgon!). Men jag har ännu ett tips kvar. 

Nu på onsdag är det säsongsavslutning för vårt kärleksbarn Club Ernst. Sedan tar vi sommarlov och återkommer igen i höst. I smyg drömmer jag om att köra några akustiska kvällar utomhus just när sommar övergår till höst. Alla vet vi ju att stans finaste bakgård ligger precis bakom hörnet. Men först ska vi smälla av en hejdundrande show nu på onsdag. Då får publiken möta Erik Sjöholm, Timo Silvennoinen och Christer Rönnholm (innan vi börjar harkla oss vill jag poängtera att vi kör en all female-kväll på hösten). 

Det har varit så sjukt roligt att få göra de här kvällarna under vintern. Har träffat så många nya härliga människor. Alltid har jag sån saakelis ångest före (tänker att jag ska fucka upp hela showen), men efteråt är jag glad i flera dagar. Alltid så tacksam publik och så vänliga, urgulliga artister. Kan inte vänta tills vi vevar igång klubben igen i höst. Men vi ses på onsdag, visst? Ta med dig en kompis och kom på tapas och vin!

 

Här kommer du till evenemanget.

 

Psst. som vanligt kostar det inget!

Om att plötsligt starta en musikklubb.

Det var inte många veckor sedan jag klagade på att det är så trist när allt blir så icke-utmanande när man blir stor. Det händer så sällan att man utsätter sig för hemska, pirriga, nervösa situationer. Man håller sig i trygga sällskap, harmoniska korridorer och gör det som känns snällt och bekvämt – men alla som har hängt på Pinterest vet ju att the magic inte händer inom comfortzonen. Ändå går man (NÅ, JAG!) mest runt i cirklar just precis där.

Därför tänkte jag också ALDRIG I HELA JÄVLA LIVET när Macke Granfors hörde av sig och föreslog att vi skulle starta en livemusikklubb. Men så blev jag lurad på en kaffe där vi träffades allihop, Annika Åman (en av de mest begåvade konstnärssjälarna jag känner till), Hanna Carlsson (Vasas roligaste människa och ägare till Bistro Ernst). Men eftersom de är så härliga och trygga hörde jag mig plötsligt säga ”okejrå” när de frågade om jag kan tänka mig att vara personen som leder klubben.

Det är helknäppt, jag vet. Jag är ju inte direkt känd för att vara stans största musikkännare, men däremot tycker jag om att prata och jättemycket om att få gåshud. Och det är lite det som är tanken med Club Ernst. Det är inte bara akustisk livemusik, utan också samtal kring musiken. Känslor, tankar, minnen. Varje klubbkväll möts tre lokala låtskrivare i musik och samtal. 

Och det allra bästa är att det snabbt blir väldigt imtimt och mysigt på Ernst. Det blir nästan förbjudet att andas så att alla ska höra (vi kommer att köra utan mickar). Gissar att vi kanske ryms kanske 50 pers. Onsdagsvin, tapas och akustisk gitarr. Åååååh så bra stämning det ska bli. Och det bästa är att det börjar tidigt, så man hinner hem och lägga sig i tid (sånt gillar man i min ålder).

På den första kvällen nu på onsdag får ni lyssna till Axel Brink, Patrick Linman och Malin Kojola (visst spännande trio?). Kanske ni vågar er ut? Som tack för att jag vågade ta ett absurt stort kliv ut från min comfortzone.

Ni kan i alla fall gilla vår sida. Så ni hänger med i svängarna. KUL VA?

 

 

85