5 orsaker till att barn gjorde mig till en bättre människa

I höstas skrev Cissi Wallin en omdebatterad krönika, som det händer att jag tänker tillbaka på nu som då – ”Att få barn har inte gjort mig lyckligare”.

 

”Att få småbarn har inte gjort mig lyckligare och det känns heller inte som meningen med livet. Det är ingen slump att många nyblivna föräldrar hamnar i såväl depressioner som relationskriser. Jag vill ha ett samhällsklimat där även de fulare känslorna får plats.”

Att få barn är, precis som Cissi skriver, oftast mer omtumlande än man på förhand kan tro. Jag kan ibland tänka tillbaka på tiden strax efter att Milea föddes och det där att jag kände en sån enorm skuld över att jag kanske inte alla gånger kände mig så ”tacksam” och ”lycklig över att allt slutade så bra”. Att jag förväntade det av mig själv. Och kände mig ganska usel när jag tidvis kände mig trött och nollställd istället.

Jag tror att många förväntar sig att den första tiden ska vara så ljuvlig. När den i många fall kan bli ett rent helvete. Humöret svajar, styngnen mellan benen svider, man blöder utaf helvftet och tröttheten som lägger sig över pannbenet går inte bort på de närmaste månaderna – i värsta fall år. Inte undra på att det kommer studier som denna: Att skaffa barn är sämre för lyckan än att partnern dör.

 

”Min son har hittills gjort mig till en bättre person. En mer lyhörd och – tro det eller ej – ödmjuk människa. Men att få småbarn har inte gjort mig lyckligare, och känns inte heller som meningen med mitt liv.”

 

Det där tror jag också att jag hade skrivit under någon gång när barnen var små. Nu när barnen är större tänker jag helt tvärtom. Som jag så många gånger har skrivit i den här bloggen, så är det så mycket som har blivit så roligt nu på senare år.

Speciellt nu under jullovet när jag har varit hemma med barnen några dagar har jag tänkt en del på det här med barn, lycka och Cissis krönika. Trots att de flesta undersökningar visar att frivilligt barnlösa oftast är pikipiki lite lyckligare, så har jag helt andra erfarenheter. Visst, det var så fruktansvärt tungt när de var små, men i slutändan gav alla erfarenheter mig så mycket välbefinnande. Jag hävdar att jag blev en lyckligare människa just tack vare att jag är någons mamma. 

 

 

5 orsaker till att barn gjorde mig
till en bättre människa

 

 

q

r

 

1. ”Nackdelarna”

Här använder jag mig av citationstecken eftersom allt det där som jag inledningsvis trodde skulle bara hemskt med att bli förälder egentligen var min räddning. Jag trodde det skulle vara urjobbigt att prioritera bort mig själv, en massa fester, sprit, krogen, bartenderjobb, charter, studieliv (ni vet, det där viktigaste i livet som 20-åring). Så här i efterhand inser jag att det var det bästa som kunde hända mig, att jag var tvungen att fokusera på en annan liten människa istället för mig själv. Har ändå varit så ego hela mitt liv. Det var verkligen dags för annat fokus. Alla farhågor om nackdelar blev det motsatta. Att prioritera mina barn var i förlängningen att prioritera mig själv.

 

78

 

2. Barndomen 2.0

Att ha barn är att rättfärdiga alla de där drömmarna som blev på hälft som barn. Disney World och Mumindalen. Camping. Tälta ute. Gå på lekland. Gå på tivoli. Ha maskerad. Besöka djurparker. Läsa alla Astrid Lindgrens böcker. Se alla Pixar-filmer. Man får göra allt det där barnsligt lustiga en gång till och låtsas att man gör det för någon annan. Plötsligt blir allt så mycket livligare igen! Äntligen en orsak att ha jultomte på julafton, ägg och hare på påsk och det där med att plocka sju blommor under kudden på midsommar! 

 

913

 

3. Det dåliga samvetet

När barnet föds, föds också ett dåligt samvete som aldrig lägger sig. Det ligger som en svag dimma över hela ditt liv. Det kan förvisso vara jobbigt om det tar över, men det dåliga samvetet är också en otroligt stark drivkraft. Det är just det där dåliga föräldrasamvetet som gör att du irriterat stiger upp från soffan, klär på barnen sju lager kläder och går ut i snöstormen – även om det i studen känns ASJOBBIGT och du VERKLIGEN behövde vila och tömma diskmaskinen. Motvilligt trampar du på i snålblåsten – tills du upptäcker att det faktiskt var just den där promenaden till parken och tillbaka som gjorde att humöret svängde för hela familjen (eller som en brukar säga: När man får barn får man lära sig att uppskatta ruttet väder). Jag som alltid har haft motvind och ångest som drivkraft har haft väldigt stor draghjälp av det dåliga föräldrasamvetet. Hade liksom inte orkat anstränga mig annars, om det ”bara” hade gällt mig själv.

 

11

12

 

4. Glädjespridande kitt

Man blir glad av att göra andra glada. Säg den lyckoforskning som inte stöder det påstående. Jag blir så varm av att se hur mycket glädje barnen för med mig, inte bara till mig, utan också till andra familjemedlemmar. Barnen har en så förenande effekt på hela släkten och familjen. Jag blir så glad av att se hur mamma, pappa, svärmor och svärfar förvandlas till mommon, moffor, fammor och faffor. Och allt vad det gör med dem. Jag vet att de blir lyckliga av att vara tillsammans – och det gör mig lycklig.

 

1a114

 

5. Prioriteringsordningen

Det är roligt att vara en ja-sägare. Men många gånger mår jag bättre om jag tackar nej mellan varven. Med barn finns det sällan utrymme för att tacka ja till allt. Har man inte lärt sig att tacka nej före man får barn får man ganska snabbt en snabbkurs i det. Ibland känns det lite svidigt när man går miste om intellektuella middagar, champagneosande partyn och vilda nätter, men å andra sidan kan det ibland vara just så att jag bara behöver lite frisk luft och åka rutschkana 10 gånger upp och ner. Sitta på en kall parkbänk och dricka en ljummen take away. Bada badkar regelbundet och godis bara på lördagar. Äta vid fasta tider och lägga sig tidigt. 

 

Slutsats: Blev absolut inte olyckligare. Bara motvilligt lycklig. Ett riktigt stort tack till mig själv för att jag var så fördärvat slarvig med preventivmedel.