Råjsiga Caroline.

Ibland när våra bloggare skriver extrasmarriga blogginlägg med riktigt saftiga rubriker händer det sig att vi lägger på någon tia spons på Facebook. Vi tycker det är kul att hjälpa våra bloggare på traven, få deras texter mer lästa. 

Det var ett tag sedan vi senast boostade någon på fejan, men igår kom vår boss in och viftade med armarna som han brukar ”Linn, nu ska vi sponsra Carolines inlägg onanera mera! Lägg en en tia på det!”. Yes, yes, yes, sade vi och jag fyllde i alla fält och skickade iväg annonsen för godkännande till fb. Såklart vi skulle boosta det. Hur kan man motstå att klicka på den rubriken?

Några timmar senare plingade det till i telefonen:

 

”Din annons har inte blivit godkänd eftersom den inte följer våra annonseringsregler. Vi tillåter inte annonser som marknadsför sexuella handlingar, sexuella filmklipp och publikationer (t.ex. tidningar, bloggar eller sidor), strippklubbar eller sexshower. Annonser som dessa är av känslig karaktär och framkallar ofta en negativ reaktion hos personer som ser dem”. 

 

Blev ingen boost den här gången. Caroline Eriksson – för råjsig för Facebook.

Blunda och blocka?

Jag vet inte längre hur man ska göra med rasisterna och kvinnohatarna på Facebook. De skulle säkert inte kännas vid titlarna om man frågade dem, men de senaste året har jag plockat bort en handfull av de där arma käftarna som sprider sexistiska, kvinnoförnedrande jokes och skriver rasistisk dynga. Folk som jag på riktigt har gillat i verkliga livet, som plötsligt visar de sig vara riktiga idioter. Facebook tar i allra högsta grad fram folks true colors.

Oftast slår de sig för bröstet och tycker själva de är så uppfriskande och modiga som ”säger högt det som alla ändå tänker”. FAST DET FÅR MAN VÄL INTE SÄGA I DET HÄR LANDET (varje gång frestas jag av att skriva ”just det, håll käften”).

Men å andra sidan tycker jag det ligger något fegt i att bara ta bort dem, så jag slipper störas av skiten. Att jag sålunda blundar för ondskan och lever lyckligt i alla mina dagar (i bubblan där alla supportar Schyman).

Man kunde tänka sig att jag i alla fall skulle stå ut med att läsa, reagera och notera att rasism och sexism finns. Jag är ju inte direkt i skottlinjen. Inte så utsatt, alls. Jag behöver ju inte blunda. Behöver kanske påminnas om att alla faktiskt inte tänker som jag.

Ja, jag vet inte. Ska man ha dem kvar eller ska man bara skita i dem? Ska man vara tyst eller ska man ens bemöda sig att säga till? En är inte så himla sugen på att tjafsa på fejan. Det är ju liksom inte som om de lyssnar.

Det minsta jag kan göra är att ha dem kvar? Som en solidarisk handling. Eller är det bara ett tyst medgivande?

Ja, vete fan.