Ett år sedan vi kom in här första gången.

 

I dag råkade det sig så att jag låg på golvet och slöscrollade på mobilen. Fick upp ett minne från en av de första gångerna vi besökte huset för ungefär exakt ett år sedan. Närmast en svindlande tanke. Så där snabbt går tiden! 

Samtidigt känns det otänkbart att vi bara för ett år sedan tryckte in oss på 90 kvadrat i grannhuset. Nåja, här är vi i dag och jag låg nu och pustade ut efter en snabbstädning i nedre våningen. Hade tidigare bläddrat i en inredningstidning som jag hittade gömd i bokhyllan. Fick sån fruktansvärd längtan efter höstig inredning. 

Förr gick jag alltid igång på massor av färger, detaljer och mönster. Min inredningssmak har blivit betydligt mer sober under de senaste åren. Visst älskar jag fortfarande färg och form, men trivs egentligen bäst med lugna och naturliga färger runt mig. Förr ville jag ha så mycket personlighet och galenskap i hemmet. Nu är jag helt tvärtom. Ju opersonligare, desto bättre (personerna som bor med mig bidrar alldeles tillräckligt med liv och personlighet, haha). Hate to break it to you, men tråkig inredning är verkligen bäst.

 

 

 

Just nu, när hösten kommer med mycket osäkerhet, får man verkligen vara glad för att vi har ett hem som vi trivs och ryms i. Blir ännu så glad varje gång jag kommer in genom grindarna när arbetsdagen är slut. Här finns lugn och ro. Vi har massor kvar att göra. Bland annat ska vi snart göra ett badrum. Men jag tycker ju om att fixa här hemma. Kanske är det mitt sätt att vila.  

Jag föreställer mig ett riktigt harmoniskt badrum i dova färger och fin ljussättning. Kanske brunt. Grått. Terrazzo. Kanske lite träinslag. Ja, den som lever får se. Pinterestar badrum för allt vad jag håller. Just nu lever jag med ett badrum där kakelfogarna ger efter och allt känns mycket living on the edge.

 

 

 

 

Pratade med min kollega Petra om inredningsstil häromdagen. Om hur skönt det är när man blir äldre. Att man liksom bättre landar i en stil eller i ett årtionde. Själv har år av experimenterande tagit mig till femtio, sextiotalet. Där trivs jag bäst. Bland teakmöbler, nordisk design, tegel, vävda tapeter och dova färger. Nu behöver jag inte längre bli stilförvirrad när typ lantlig inredning eller industriell inredning blir trendig igen. Nu vet jag att det är här jag vill vara.

Eller så ändrar det tillfälligt pga. jag faller för någon ogenomtänkt frestelse (besläktat fenomen med när man köper konstiga smycken eller klänningar med batikmönster i Thailand). Men oftast är det hit jag återkommer.

 

 

Nu ska jag fortsätta min snabbstädning (fuskar mig igenom skiten, så känns det alltid bättre att ta sig an en ny vecka!). Minns inte längre vem som myntade det mest sanna uttrycket någonsin: Det allra bästa inredningstipset är att städa hemma. Ja, kyllä.

Bonusfråga: I vilket inredningsårtionde (eller i vilken stil?) skulle du stanna om du bara fick välja en?