Pre-barnfödartalko.

2017 09 03 09.35.00 1

 

Jag vet inte hur länge efteråt man kan komma dragandes med ett gammalt blogginläggsutkast. Men just när debatten om SDP:s Antti Rinnes barnfödartalko blommade som mest hann jag inte tänka klart, än mindre skriva klart. Försökte släppa det här blogginlägget, men återkom ändå till det i tanken igår – och var helt enkelt tvungen att älta lite till.

Allt började väl med att Rinne hade en önskan om att uttrycka sin oro över den sjunkande nativiteten i Finland. Det föds för få barn och vi behöver mer arbetskraft i framtiden. Det föll kanske inte i särdeles god jord när han uppmanade till synnytystalkoot.

Det här var inledningsvis en aning förvirrande för en enkel människa som jag – för var det nu inte så att världen redan de facto är överbefolkad? Och plötsligt ska det födas fler människor? Eller är det så att det finns människor, men att de helt enkelt bor på fel ställen? Och hur var det egentligen med invandringen och uppehållstillstånden och de som avvisades – de dög alltså inte som medborgare? Här föll jag av den logiska kärran, får jag väl lov att erkänna. Har inte läst dagstidningen så noggrant den senaste tiden, ber om ursäkt.

Men det var nu kanske inte direkt det jag skulle spekulera kring. 

Utan jag tänkte på det här med barnafödande överlag i Finland (det är ju högst aktuellt i mitt liv just nu). Och jag kan väl inte direkt tänka mig något mer provocerande än en välbärgad, superpriviligerad kostymgubbe som uppmanar mig att föda barn på talko.

.. eller det var nästan så gulligt att man fick lust att paja honom över huvudet och säga ”men lilla älskade gubbvän, hur tänkte du nu?”.

Här kan man säga att det bubblade runt många tankar i mitt huvud. Ni kan gärna delge er åsikt i kommentarsfältet.

Jag är som sagt väldigt skeptisk till att det behövs fler människor på jorden, däremot är jag helt säker på att det inte är den finländska kvinnans uppgift att säkerställa Finlands framtid. That is for sure. 

Men om det nu är så att vi vill ha ett uppsving i barnafödandet och en långsiktig strategi för att få upp nativiteten. HUR SKULLE DET DÅ VARA OM VI GJORDE DET RIKTIGT TREVLIGT FÖR KVINNOR ATT SKAFFA DE DÄR ARMA BARNEN?

Låt oss säga att jag plötsligt sadlade om, från hålögd amningshjärna till välvässad politiker – då skulle jag väl ändå först se till att förutsättningarna för babyblomsting fanns serverade på ett silverfat. Är inte riktigt säker på att Finland just nu dressmannigt signalerar ”Grattis kvinna, nu är det GULDLÄGE för dig bli morsa!”.

Hur skulle det till exempel vara att lägga lite extrafjutt i förlossningsvården? Som en uppmuntrande gest? Visa att ni verkligen vill att vi ska föda barn tryggt! Att lägga ner det ena förlossningssjukhuset efter det andra – jag vet inte med er, men jag tolkar inte signalerna som ett tecken på önskad babyboom (tackar som frågar, vi vill inte föda de här barnen på landsvägarna).

Och vad säger vi om att göra det billigare och mer lättillgängligt att få barn på konstgjord väg? Göra det lättare att adoptera? Det finns så många bra människor som vill bli föräldrar, men som inte har det så lätt. Jag ser inte det heller som bortkastade euron om ni lägger lite effort på kvinnosjukdomar och förlossningrelaterade skador (och tillhörande rehabilitering). Personligen blir jag inte stött om ni styr upp lite forskning kring hyperemesis gravidarum (botar ni det kan jag nästan offra mig som avelsko).

Gör Finland till ett familjevänligt land där det förmånligt att bo stort (fattar inte hur folk i Helsingfors har råd att ha fler än två barn). Kapa inte i föräldrapenningen och barnbidragen och höj för bövelen vårdbidraget! Jag lovar att det inte påverkar barnanskaffningen negativt. Och när vi en gång är i gång – vidta åtgärder för att peppa pappor att ta ut föräldraledigt! Gör något för att mammor ska slippa dra det största lasset hemma – och således alltid släpa efter på arbetsmarknaden.

Och då menar jag inte bara lönemässigt.

Se till att småbarnsmorsor inte betraktas som olönsam (och konstant vabbande) arbetskraft. Se till att kvinnor i barnskaffaråldern inte betraktas som ”farligt byte” och ”tickande bomber” att anställa. Se till att gravida kvinnor inte går fettbort i rekryteringsprocesser.

För att tala klarspråk, Antti Rinne, gör det lättare för kvinnor att kombinera arbetsliv och jättemånga ungar utan att det biter en i röven. 

Men före det skulle jag kanske backa fyra steg och syna mina egna privilegier. Ska vi ha fler ungar i det här landet så får landet bjuda till lite, va? 

Lucka 6: Vi älskar dig Finland.

julkalender7

 

I dag hyllar vi världens i särklass mest omväxlande 99-åring. Glad självständighet, bästa Finland! Den här luckan var självklar redan från start. Den sjätte december skulle vi göra en #tbt till ett av fjolårets mest delade texter. Här skriver jag om hur det är att leva, älska och hata med fyra årstider. Mer behöver vi faktiskt inte säga i dag. Klicketi, klick.

 

Finland, I love you.

 

Ps. Kom tillbaka i morgon, då kommer vi att återgå till kategorin ”inlägg jag skäms över”.

Come to Finland.

Inlägget är ett kommersiellt samarbete
med Come to Finland
***

 

Mycket snack om Come to Finland här i Österbotten just nu! Min bloggkollega Ellen Strömberg såg utställningen i Jakobstad häromdagen, läs hennes inlägg här. Också i den här bloggen ska vi prata lite om Come to Finland i dag. 

Jag tänker att de flesta av er känner till vad Come to Finland är, men ifall någon mot förmodan har missat den här läckra affischkonsten ska jag berätta lite vad det handlar om. Jag har ju själv sysslat med affischer de senaste månaderna (syftar på Vasa goes New York-postern) och vet att folk verkligen går igång på posters. Så roligt att vi är många som kan erbjuda affischer med lokala motiv.

För det är just det som Come to Finland handlar om. Come to Finland gör designprodukter av gamla, klassiska reseaffischer. Magnus, som i tiderna startade företaget, har samlat på sig ett helt berg av läckerbitar från förr. Klicka här för att spana in alla posters. Så intressant att se med vilka medel man lockade turister förr. Vilka har varit Finlands trumfkort genom tiderna? Oftast är det ju skog och sjöar och snö (men låt det inte skrämma er, här finns så mycket fint). 

Och det bästa – det finns inte bara posters, utan också vykort, brickor, häften och superfina Mumin-tavlor i trä. Roligt också att det är min bästis Karin Lindroos som har fotat alla bilder till webbshopen (inte undra på att jag genast tänkte ”men vilken snygg sajt!” när jag öppnade den).

 

come to finland 5

 

Hemma i mitt vardagsrum hänger också en affisch just nu. Den stillar min hemlängtan söderut när den växer sig för stor. Då kan jag blicka upp mot väggen och drömma mig bort till Hangös sandiga stränder. Sea side resort, haha.

 

come to finland 4

 

Bara jag hittar en tillräckligt stor ram ska jag rama in den. 70 x 100 är en maffig storlek. Och det vet vi ju alla – ju maffigare poster desto bättre. 

I mars utlyste Österbottens förbund och Come to Finland en tävling som sökte en reseaffisch som skulle fånga Österbotten på ett lockande, stiligt och gärna humoristiskt sätt. Illustratören och grafikern Sami Kaarakainen från Uleåborg vann tävlingen. Här kan du kolla på de vinnande bidragen. Fina, va?

 

 

Och precis som Ellen skrev pågår just nu en Come to Finland-utställning i Tobaksmagasinet i Jakobstad. Den är öppen varje dag kl. 12-16 och onsdagar kl. 18-20. Genast jag får semester ska jag åka och kolla på den. Har förstått att det också finns en miniversion på väggarna på Raawka. Åk och kolla, vetja! Här finns all info.

 

”Är en affisch konst? Och hör den till en förgången tid
i vår digitala värld? Vad berättar affischen och vad händer när
man kombinerar affischer, konst och turism?”

 

 

 

TÄVLING: VINN EN VALFRI POSTER!

 

Gå in på Come to Finlands webbshop och kolla på affischerna som finns. Vilken av dem skulle passa hemma hos dig? Jag lottar ut en valfri poster mellan alla som kommenterar här under inlägget. Tävlingen pågår fram till måndag 13.6. Lycka till!

 

cometofinland

Klicka på bilden för att komma till shopen.

Tack Finland för fina dagar.

Glöm det där jag sa om vintern. Vilka otroligt fina dagar vi har haft den här helgen! Sol och -15 grader i dagarna tu. Mer kan man faktiskt inte begära. Det är fascinerande hur snabbt man vänjer sig vid kyla. Tidigare i veckan var det mellan -20 och -30 varje dag och plötsligt känns -15 som värsta tropikerna (”värmebölja!” som Joanna Hansén sa på insta).

Sami har varit i Sydafrika, så jag och barnen har åkt pulka, skrinnat och luftat oss för allt vad kropparna har hållit. Mellan varje vinter hinner jag glömma att skrinna är det bästa jag vet. Varje gång jag glider ut på isen slår mitt självförtroende över och jag är riktigt besviken att jag aldrig inledde min hockeykarriär (ännu som 29-åring tror jag att jag är liiiite bättre än genomsnittet).

Efter två timmar fick jag bära av en gråtande Milken från rinken i dag (hon älskar verkligen att skrinna). Hon var så förskräckligt arg. ”JAG FICK JU INTE TRÄNA TILLRÄCKLIGT!! HUR SKA JAG NÅGONSIN KUNNA SKRINNA SÅ DÄR SOM DU OM JAG INTE FÅR TRÄNA VA!!!”. I det skedet hade Matheo redan varit ombytt och lekt i snöhögen en timme. Man kan inte annat än beundra hennes inre glöd.

Och så några bilder på när Finland faktiskt betedde sig som Finland:

 

42

39

43

IMG 4043

4041

Regel: Inget skrinn utan kakao.

Finland, I love you.

 Jag vet inte hur många gånger per vinter man hör om folk som vill (nej, tänker!) emigrera på grund av mörkret och kölden. ”Det här är fan i mig sista vintern. Nu får det vara nooog!”. Och ni ska veta att begreppet ”folk” också innefattar mig själv. Jag utgör tyvärr inget undantag.

Det är lite som när juni kommer. Går ju knappt att beskriva galoppen som man tar till första gången glassbilens melodi skräller genom parkerna. När grannens grilltändvätska smyger sig genom staketet. Herregud, den första korven! Halloumin! Solen som lovar så mycket över Vikingastranden att man knappt hinner raka benen innan barnen har knäppt cykelhjälmarna.

Man bränner sig så brutalt att det svider i kinderna flera dagar efteråt. Och man klagar inte ens. Istället packar man picknickkorgarna så ivrigt att man till slut måste ta bilen. Och plötsligt har man hela grannskapet i trädgården innan man ens hunnit säga ”lonkero”. Sena nätter med brasa på sommarstugan. Flytvästar. Grillbiffar. Bruna ben och ständigt på väg någonstans. Båtutflyter. Sommartorg. Terrassfester. Alla kompisar i semestermode. Prata långt in i natten. Sova halva fömiddagen.

 

image95

image133

image102

image135

image97

image101

image98

image99

 

Men så kommer det en dag när man lite i smyg önskar sig lite moln. Så man för en gångs skull hann tömma diskmaskinen. Barnen saknar tyglar och där det en gång fanns rutiner finns nu brunbrända snorungar som har levt på kex i fyra dagar. Så småningom smakar korven mer mjöl än kött. Myggbetten kliar. Man längtar hem. Inga rena underkläder och ingen jävel som svarar i telefon. Och just när man packar upp den fjärde mögliga strandhadduken för veckan – ja, då faller 1 liter sand ut i badrummet.

Nu fan får det vara nooo-og!

Och precis i den stunden blåser en liten kall bris in från havet. Kräftsäsongen inleds. Marshallerna plockas fram. Skolorna börjar. Stryka vit skjorta till jobbet. Löven faller och det prasslar i trottoaren när vi entusiastiskt cyklar till jobbet. Jeans! Sneakers! Strumpor! Vardag, bästa bästa vardag.

 

image127

image104

image103

image132

image120

image105

image107

 

Ordning i räkningshögarna! Grönsakssoppa. Mexikansk gryta. Nyutkommen pocket! Idol till fredagsmyset! Jogga i sval kvällsluft, aaaah. Dinnerparty och playdate och nya fritidsintressen. Skål i rödvinet! Barn som spelar fotboll och bananer i baksätet. Brottning, gym och aktivitet. Plötsligt är hjulet i rullning och kvällarna blir allt kortare. Snabbt snabbt snabbt hämta på dagis. Snabbt snabbt snabbt spagetti och maletköttsås. Vart far alla dagar? Fiskpinnar, dåligt samvete och jobba övertid. Tidiga morgnar, barn som somnar vid middagsbordet och himlen som varit svart i flera veckor. Mördande, förlamande trötthet. Medvetslöst snyftar man uppgivet:

Nu faaaaa-an får det vara nooo-og!

Och just då svämmar Twitter över: SNÖ! Stora flingor singlar sakta ner över stan. Pulkorna fram! Barn som skidar med skidorna i kors. Ljuset! D-vitamin! Varm choklad (nå, minttukakao). Och hela familjen som tjuter av skratt när moroten placeras i snögubbens mittparti istället för i ansiktet. Söndagspromenader över isen. Resor långt bort. Ruka. Stickad tröja, Ullmax och ugnslax till middag. Krispiga förmiddagar i solen mot garageväggen.

 

image123

image136

image112

image124

image113

image128

 

Men så fryser centrallåset i bilen och barnens skridskor är för små. Elräkningen orsakar huvudvärk och vem kom på den dåliga idén att ens försöka ha fritidsintressen? Till på köpet den där jäveln till gård som inte skottar sig själv. Och följande morgon är det plusgrader. Sura handskar, våta skor och vinden som pissar i motvind. Och det där solpudret som du omsorgsfullt kletade på för att över huvud taget kunna uppfattas som levande – ja, det flöt bort i ett monsunregn innan du ens hann över Brändöbron.

FÖR I HELVETE NU FÅR DET VARA NOG!

Och just innan man medvetet slungar sig ur en skidlift med skinnmössan före – ja, då börjar Melodifestivalen! Och Siwa har tulpaner! Eftermiddagssolen når utanför kontorstid! Tunnare jacka! Vbl-reportarna dricker kaffe på takterrasen. Folk på stan börjar le. Legoland i sommar kanske? PANG så är det islossning i Kyroälv.

 

image126

image116

image117

image131

 

Kinderägg! Dags att ta fram cykeln! Vårstäda! Tvätta fönster! Solnedgångar i färg! HERREGUD, LIVET! Och den där första morgonen när du upptäcker att du inte behöver vantar! Krokusar, mjöd och tranorna som skränar in över åkern. Ny musik i hörlurarna, nytt flow, nytt hår! Och plötsligt står 70 måsar i en roskis utanför McDonalds. Och man är inte ens irriterad!

Vet ni vad jag menar?

Finland – inte är det ju enformigt inte.