Etikett: frisyrer

Människa igen!

Av alla frippor i hela världen så är det nog ändå lugg och långt hår som är den allra bästa för mig. Spelar ingen roll att den måste klippas med jämna mellanrum (det betyder bara att jag får hänga med Emma). Mitt hår har sett ut som något sprunget ur en roskis de senaste månaderna, så i och med att jag skulle klä ut mig till Baby Spice-Emma på möhippan passade jag på att kapa luggen (ingen Emma utan lugg och tofsar).

Eller jag gjorde ju inte det. Utan jag messade min vanliga Emma med ett panikartat ”soriiii soriii, jag är inte ute i god tid, jag vet, men finns den en chans att du kan kapa luggen nu innan helgen?”. Och helt fullkomligt, omänskligt genomsnäll som Emma är svarade hon från typ Grekland ”Sorry, är på semester, men jag skickar min kollega Sara på hembesök”. Fatta liksom! Hembesök! Hur praktiskt är inte det? Som ammande babymorsa får man nästan en tår i ögat av all denna generositet. 

Och Sara kom och lugg fick jag.

Tack för att jag får se ut som en människa igen!!!!!!!!

 

2017 09 15 08.42.46 4

2017 09 20 06.52.25 1

Hår och hår och hår.

BeFunky Collage3

 

Min hovfrisör Emma var upptagen på lördag, så hennes kollega Sara Viklund fick fixa mitt hår (och bra blev det ju!). Har ju lite svårt för galaklädsel och galafrisyrer överlag. Fluff och diamanter och stora lockar är så långt ifrån mig det kan bli, men tyckte Sara fick till en lagomfestlig frippa utan att fjolla till det för mycket. Igår på jullunchen blev det vanlig, lång råttsvans (som är hundra gånger bättre än en vanlig kort, råttsvans). 

Därför vill jag passa på att påminna er om att i dag är sista dagen ni kan vara med och tävla om löshårsset från Chloe’s. Här kommer ni till tävlingsinlägget. Drar en vinnare senare i dag!

Rapporten om det gråa håret.

Inlägget är ett kommersiellt samarbete med Hairhouse Vasa
***

 

Äntligen ska jag dra en mellanrapport om hur det ligger till med gråhåret! Det var ju precis så svårt som jag trodde. Två omgångar och 8 timmar i frissan senare börjar vi vara i närheten av det hår som jag så länge har drömt om.

Men vi kan börja helt från början.

 

hairhouse1


Utgångsläget var ju kanske det värsta möjliga. Hann knäppa en bild innan vi körde igång. Håret innan behandligen var brunt med skiftningar i orange. Planen var alltså att göra fullt med gråa slingor och en lite mörkare grå rot. Den fantastiska kvinnan till höger är Emma. Det var kanske det bästa med hela hårresan, att få hänga med henne.

Det här var första gången i mitt liv som jag fick berättat åt mig att jag har ganska starka röda pigment i mitt hår (å ena sidan är det inte så konstigt med tanke på att jag har kusiner som är rödhåriga). Inte undra på att det alltid har varit svårt att göra mig blond. Har alltid lutat mer åt pissgult. Alla färger blir alltid mer orange på mig. 

 

hairhouse3


Min första session gick av stapeln i Gerby-filialen. Hairhouse har två stationer. En i gamla Vasa, en i Gerby. Personalen, ett riktigt gälit bra team på 10 pers, cirkulerar på båda platserna (den i Gerby ligger precis intill finska skolan och har bara funnits i ett år).

 

bild 7


Nu förstår ni vad jag menar med röda pigment. Här var slingorna klara och redo för lite grå färg. Eftersom vi inte riktigt hade fattat vidden av röda pigment i mitt hår valde vi en lite för safe färg. Det blev inte riktigt grått, grått, men i alla fall betydligt askigare än innan. 

 

hairhouse6

 

Här ovan ser vi reslutatet efter första omgången. Slingorna var supersnygga, men som ni ser finns det fortfarande mycket brunt kvar. Jag hade tänkt mig att det skulle ta minst fem gånger att få fram den perfekta tonen – det har alla mina frissakompisar påpekat varje gång jag har pratat om min grådrömmar. Därför var jag lugn och glad. Vi gick mot rätt håll. Emma, som har läst mycket om mina hårtrauman här i bloggen, var däremot lite mer skakis. Skulle jag nu gå hem och gråta ytterligare en gång? (hehe).

 

hairhouse2

 

Men det gjorde jag såklart inte. Däremot köpte jag ett silvershampoo och beundrade mina gråa hårstrån som faktiskt fanns där mellan de bruna. Det här är för övrigt ett silvershampo jag verkligen rekommenderar. Det kostade just under 20-lappen och var värt varje öre. Innan jag kilade hemåt bokade jag tid för nästa tid om fyra dagar. 

 

hairhouse7


Den här gången hade jag tid i Gamla Vasa. Och barnvaktskris. Fick ta med mig barnen till salongen i panik. Svettig ramlade jag in med barnen under armarna. Och här ser man verkligen vad som skiljer kundbetjäning från Kundbetjäning. Alla frissor ba ”men så roooligt, välkomna!”. Emma hämtade sin ipad från bilen och lät barnen kolla på Netflix. Och så plockade hon fram dockor de fick frisera. Bjöd på kakao och målarböcker. Kan bli så rörd snälla, godhjärtade människor (vill ännu tacka för att ni var så snälla, tack tack tack ni som jobbade den kvällen!)

 

hh1


Ändå sedan 1999 har Hairhouse med Mia Karp i spetsen funnits här i Gamla Vasa. Under alla dessa timmar jag har hängt med Emma har jag sett så otroligt snygga frisyrer (på åtta timmar hinner man se mycket). Så sjukt duktiga och kreativa typer här. På Köpmansgatan 4 hittar du dem. Att de kan hår ser man ju direkt på deras egna hår. Huhhu alltså. Så snygga hårsvall och huisiga färgningar. Här ovan var jag själv redo för gråfärg, rond två. Hade slingat håret en gång till. 

 

Och så kommer vi då till det viktigaste. Resultatet. 

 

Jag har ännu en tid bokat i mitten av november. Men jag vill ändå avge en mellanrapport så här långt. För jag var så glad att jag sjöng i bilen hemåt. Äntligen inte alls orange! Äntligen ljus! Äntligen askig!

 

hairlousevasalinn

 

Nu är det svårt att fånga den exakta färgen på bild. Egentligen är det inte fullt så här ljust. Men som ni ser. Det här är ett hår som inte ALLS skiftar i rött länge. Jag behandlar med silvershampoo som en tok och det blir bara snyggare och snyggare för varje dag som går. 

 

jjjjj

 

Och nu skulle man kanske tro att håret skulle må så himla mycket sämre av all blekning, men vet inte om det beror på att jag har behandlat så mycket med Pro Fiber-kitet jag bloggade om här, för det mår helt som vanligt – om inte bättre. Fattar inte hur det ens är möjligt. 

 

hairhouse9

 

Och här en helhetsbild. Som ni ser är roten mörk (det var mitt enda krav – jag orkar helt enkelt inte springa till frissan och färga utväxten stup i kvarten). 

Jag kan av hela mitt hjärta rekommendera Hairhouse om ni är sugna på att göra ert hår lite gråare. Och vill ni ha en bra typ att snacka med under tiden ska ni försöka få tid hos Emma. 

Nå, vad tycks?

 

Här kan ni boka tid. 

 

Gamla Vasa Köpmansgatan 4, 65380 Vasa
Tel. 06-3222776

Gerby, Västerskogsvägen 8, 65280 Vasa
Tel. 044-9749456

Greja inte för mycket med ditt hår.

Hemma hos mig finns en tavla med orden till den fantastiska låten Solkräm (alltså den svenska versionen till The sunscreen song, framförd av Richard Wolff). Den fick jag av min goda vän Daniela när vi tog studenten. Jag tänker ofta på en specifik mening i den låten:

 

”Greja inte för mycket med ditt hår, för då kommer du att se ut som 85 vid 40”.

 

Ni vet ju att min hårångest har varit monumental det senaste året. Aldrig har jag haft så fult hår som de senaste 12 månaderna. Fulast var ändå den här hemska encentimeterssvansen (nå, inte var nu hockeyfrillan heller så supertjusig). Men det börjar bli bättre nu. Eftersom ni är välbekanta med mina vblfies så har ni ju sett att det börjar vara pagelängd. Det kan man ju ändå leva med. Inte är den nu riktigt jag, men jag gråter inte mig längre till sömns.

Och även om jag lovade mig själv att inte trixa så mycket nu när jag för en gångs skull börjar vara något på spåren, så kliar så det ofantligt i fingrarna. Det är ju bara hååååår, tänker jag. Och så länge det inte betyder att jag ska klippa av mig håret så borde det vara godkänt.

Min nya hangup är grått hår. Den senaste tiden har jag sett så många skitsnygga gråa hår på stan att jag nästan tappat hakan. Jag vill liksom inte ha så där vittgrått, utan mest ett riktigt kallt råttfärgat med slingor. Jag vill ju inte bli blond, men är så uuuutled på den här superslemmig varma bruna färgen jag har.

 

bild 4 1

 

Har några bilder i mobilen som jag sparat efterhand. Så här ljust kan jag förstås inte ha. Men tycker det är så ursnyggt med riktigt isigt blont hår.

 

bild 2 2

 

Fast jag har förstått att det är mycket, mycket svårt att hålla ett grått hår grått. Så det värsta som kan hända är ju att det blir som nu. 

Och tur är väl att jag börjar ha 30 år på nacken, så ingen tar mig för en tonåring. Kan misstänka att det finns lite teinivibes i grått, men har så mycket rynkor att jag mera vippar över mot tantsidan. Fint så.

 

bild 3 1


Och eftersom jag är en latmask skulle jag vilja ha mörka rötter, så jag slipper springa hos frisören stup i kvaten. 

Men så har jag ju googlat som en galning och frågat mig fram. Att trolla fram ett grått hår är ju ingenting man gör bara så där. Det kräver flera omgångar. Det betyder att jag inte kan hålla på och springa hos diverse drop in-frissor som jag gör. Inte heller springa hos frissor som färgar mörkt när man ber om ljust.

Nå, via rekommendationer hamnade jag hos Emma som läser min blogg. Fatta hur skönt det är, med någon som vet vad man varit med om (ett svårt hårtrauma, haha). Hon har klämt och kollat på mitt hår och tror att det går att genomföra. Även om det var ganska slitet från förr (kitet här nedan är någon form av mirakelkur som ska råda bot på mitt kråkbo – det har hittills varit amazing). Jag behandlar allt jag kan här hemma, så att det ska må tjohejsan igen.

 

bild21

222


Så nu är min frissatid bokad till nästa lördag. ”Greja inte för mycket med ditt hår, för då kommer du att se ut som 85 vid 40” ringer i mina öron. Men det är mera så där ”Äntligen! Ääääääääntligen 85!”. Om en vecka ska jag berätta mer om hårvård, grå frilla och min nya frissabästis Emma. Men först vill jag att ni delger er åsikt.

Grått hår – VISST ÄR DET DET SNYGGASTE SOM FINNS?

Minsta möjliga marginal.

Om min blogg direkt skulle avspegla min tankeverksamhet (vilket jag alltid önskar att folk skulle använda sina bloggar till) skulle den inte se ut som som den gör just nu. Om jag skulle blogga det jag tänker på allra mest skulle min blogg till 90% vara en hårältningsblogg.

Jag får verkligen lägga band på mig för att inte varje dag ösa ur mig långa angstharanger om hur hemskt det är att leva med en vitrysk hockeyfrilla. Mitt hår i sin naturliga, förfärliga existens är ungefär lika hot som .. tja, turkosa taxklackar?

Därför är det nu med stor vinnarkänsla jag med minsta möjliga marginal sportar ponnysvans (tack du älskade frisör som avvisade mig häromdagen). För andra förbipasserande är den förmodligen en skrattretande icke-svans – eller kanske snarare en råttsvans – men för mig känns den lika välkomnande som en välskapt genibebis efter en långt utdragen förlossning.

 

image2

Varsågod att skratta. 

Era avslutad.

Dagens sanning: Det finns inget jobbigare än ett hår som växt ur sin frisyr. Alltså: mitt.

image

Det är så hemskt, så hemskt, så hemskt det här håret. Jag har velat i flera veckor hur jag ska göra. Ska jag klippa eller (som Hannah & Anne skulle säga) låta det fara bara? Hur som haver måste det trimmas till, om jag ska kunna gå rakryggat ur den här utdrivningsprocessen. Jag kan inte låta det fortsätta så här.

Härmed förklarar jag den korthåriga eran över. Den var lärorik och adrenalinfylld, men nu orkar jag faktiskt inte boka frissatid varannan vecka. Dessutom är jag redan uttråkad. Och trött på att vara medelålders (hade kappa i dag och var tvungen att blunda i hissen, det var bara too much). Tur så har jag ett hår som växer i turbotakt och att page är så saakelis snyggt.

Längtar redan nu till min nästa frilla.

Loreen & co

håråsånt1

FÖRE: Loreens sorgliga kusin från landet. Det var på inga vis en behaglig syn. Vet inte hur det kommer sig att luggen växer som ogräs, medan min undercut bara har växt någon fjuticentimeter (kommer för evigt att vara stuck med en tjock, obehaglig polisong).

håråsånt2

EFTER: Betydligt mer nyklippt och nyfärgad. Är nu jättemörkhårig med bruna inslag i topparna (syns dessvärre inte så bra här). Det var en praktikant som klippte mig. Tycker alltid o-kräsna människor som jag ska låta praktikanterna go loco. Det finns ju så förfärligt stränga människor, så jag passar på att erbjuda en som alltid är nöjd med resultatet. Det tog tre timmar, men var betydligt billigare.

Fråga bloggen om hårfärg.

Hej frisörfolket, jag har en fråga. Vet inte om ni någon gång har snubblat över bloggaren Cara Van Blocklin. Själv går jag kanske inte riktigt i gång på överlånga hår, men färgen på hennes hår är så makalöst bra. Är det svårt att fixa grått hår? Fast hennes är ganska kallt vitt. Skulle på riktigt vilja vara en silverräv. Med svart utväxt. Skojar ej.

Kolla här och här. Är det helt omöjligt?

Klippt

När min välfriserade page var färdigklippt och anständigt fönad fick jag och frissan feeling (helyllekris?). Hon shejvade till en klädsam sidecut på vänster sida. Vet ej, kanske jag plötsligt vill vara Rihanna eller nåt. Dessvärre är ju mittbena min grej, så den kommer knappast att få särdeles mycket synlighet på daglig basis, men ja får väl ta och göra en riktigt sidobenig nyårsfrippa. Så skönt att få håret klippt hur som helst. Testade Clippoteque den här gången. Mkt nöjd, mkt nöjd.

bild

2

Hoppsan.

Hjärnan

Egentligen tänkte jag mig ett långt inlägg om näsblod och hur jag i dag trodde att min sista dag var kommen när jag nös ut min hjärna i trappuppgången (det var inte hjärna – det var koagulerat blod). Men det kanske blir för heavy så här direkt på måndagkväll.

Så vi tar något trevligt istället: Hej kompisar, jag har äntligen färgat håret.

1

Klippa billigt?

En sak undrar jag över nu, efter att ha scannat alla frisörsalongers hemsidor – har det inte blivit helt huisit dyrt att klippa och färga håret nu för tiden? Eller har det alltid varit tresiffrigt? Jag behöver verkligen kapa håret lite, men är ej sugen på att lägga ner 100-150 euro på det. Kan någon tipsa mig om en riktigt bra hemmafrissa eller en billig och bra salong med studierabatt i den här staden? Börjar så där småningom vara sugen på page igen (men nej, inte gälit mörkt hår!).

Har stulit bilden från internetz. Minns ej varifrån. Sorry.

Bra där!

Det måste ha varit någon smart och lat småbarnsmorsa som lobbade in ombrefrillan hos oss vanliga dödliga. Och jag är så galet tacksam. För första gången på flera år omfamnar jag den här utväxten utan hätä att jag måååååste köööpa hårfärg. Inväntar härnäst trenden kluvna toppar, överlång lugg och sönderblonderade lockar.