I dag hyllar vi världens i särklass mest omväxlande 99-åring. Glad självständighet, bästa Finland! Den här luckan var självklar redan från start. Den sjätte december skulle vi göra en #tbt till ett av fjolårets mest delade texter. Här skriver jag om hur det är att leva, älska och hata med fyra årstider. Mer behöver vi faktiskt inte säga i dag. Klicketi, klick.
Ps. Kom tillbaka i morgon, då kommer vi att återgå till kategorin ”inlägg jag skäms över”.
Jag vet inte hur många gånger per vinter man hör om folk som vill (nej, tänker!) emigrera på grund av mörkret och kölden. ”Det här är fan i mig sista vintern. Nu får det vara nooog!”. Och ni ska veta att begreppet ”folk” också innefattar mig själv. Jag utgör tyvärr inget undantag.
Det är lite som när juni kommer. Går ju knappt att beskriva galoppen som man tar till första gången glassbilens melodi skräller genom parkerna. När grannens grilltändvätska smyger sig genom staketet. Herregud, den första korven! Halloumin! Solen som lovar så mycket över Vikingastranden att man knappt hinner raka benen innan barnen har knäppt cykelhjälmarna.
Man bränner sig så brutalt att det svider i kinderna flera dagar efteråt. Och man klagar inte ens. Istället packar man picknickkorgarna så ivrigt att man till slut måste ta bilen. Och plötsligt har man hela grannskapet i trädgården innan man ens hunnit säga ”lonkero”. Sena nätter med brasa på sommarstugan. Flytvästar. Grillbiffar. Bruna ben och ständigt på väg någonstans. Båtutflyter. Sommartorg. Terrassfester. Alla kompisar i semestermode. Prata långt in i natten. Sova halva fömiddagen.
Men så kommer det en dag när man lite i smyg önskar sig lite moln. Så man för en gångs skull hann tömma diskmaskinen. Barnen saknar tyglar och där det en gång fanns rutiner finns nu brunbrända snorungar som har levt på kex i fyra dagar. Så småningom smakar korven mer mjöl än kött. Myggbetten kliar. Man längtar hem. Inga rena underkläder och ingen jävel som svarar i telefon. Och just när man packar upp den fjärde mögliga strandhadduken för veckan – ja, då faller 1 liter sand ut i badrummet.
Nu fan får det vara nooo-og!
Och precis i den stunden blåser en liten kall bris in från havet. Kräftsäsongen inleds. Marshallerna plockas fram. Skolorna börjar. Stryka vit skjorta till jobbet. Löven faller och det prasslar i trottoaren när vi entusiastiskt cyklar till jobbet. Jeans! Sneakers! Strumpor! Vardag, bästa bästa vardag.
Ordning i räkningshögarna! Grönsakssoppa. Mexikansk gryta. Nyutkommen pocket! Idol till fredagsmyset! Jogga i sval kvällsluft, aaaah. Dinnerparty och playdate och nya fritidsintressen. Skål i rödvinet! Barn som spelar fotboll och bananer i baksätet. Brottning, gym och aktivitet. Plötsligt är hjulet i rullning och kvällarna blir allt kortare. Snabbt snabbt snabbt hämta på dagis. Snabbt snabbt snabbt spagetti och maletköttsås. Vart far alla dagar? Fiskpinnar, dåligt samvete och jobba övertid. Tidiga morgnar, barn som somnar vid middagsbordet och himlen som varit svart i flera veckor. Mördande, förlamande trötthet. Medvetslöst snyftar man uppgivet:
Nu faaaaa-an får det vara nooo-og!
Och just då svämmar Twitter över: SNÖ! Stora flingor singlar sakta ner över stan. Pulkorna fram! Barn som skidar med skidorna i kors. Ljuset! D-vitamin! Varm choklad (nå, minttukakao). Och hela familjen som tjuter av skratt när moroten placeras i snögubbens mittparti istället för i ansiktet. Söndagspromenader över isen. Resor långt bort. Ruka. Stickad tröja, Ullmax och ugnslax till middag. Krispiga förmiddagar i solen mot garageväggen.
Men så fryser centrallåset i bilen och barnens skridskor är för små. Elräkningen orsakar huvudvärk och vem kom på den dåliga idén att ens försöka ha fritidsintressen? Till på köpet den där jäveln till gård som inte skottar sig själv. Och följande morgon är det plusgrader. Sura handskar, våta skor och vinden som pissar i motvind. Och det där solpudret som du omsorgsfullt kletade på för att över huvud taget kunna uppfattas som levande – ja, det flöt bort i ett monsunregn innan du ens hann över Brändöbron.
FÖR I HELVETE NU FÅR DET VARA NOG!
Och just innan man medvetet slungar sig ur en skidlift med skinnmössan före – ja, då börjar Melodifestivalen! Och Siwa har tulpaner! Eftermiddagssolen når utanför kontorstid! Tunnare jacka! Vbl-reportarna dricker kaffe på takterrasen. Folk på stan börjar le. Legoland i sommar kanske? PANG så är det islossning i Kyroälv.
Kinderägg! Dags att ta fram cykeln! Vårstäda! Tvätta fönster! Solnedgångar i färg! HERREGUD, LIVET! Och den där första morgonen när du upptäcker att du inte behöver vantar! Krokusar, mjöd och tranorna som skränar in över åkern. Ny musik i hörlurarna, nytt flow, nytt hår! Och plötsligt står 70 måsar i en roskis utanför McDonalds. Och man är inte ens irriterad!
Vet ni vad jag menar?
Finland – inte är det ju enformigt inte.
Forever Jung 